Tung väntan på det nya livet

Familjen Israa, Hayder, Malak och Ahmad som kom till Finland från Irak i november har ännu inte blivit kallad på asylintervju. Varje återvändare, varje negativt beslut de hör om gör väntan tyngre. Lättnaden i vintras har förbytts i oro.

Samma dag som vi åker till Orimattila för att återse familjen Hayder Abd-Alzahra Al-Saaidi, Israa Al-Musawi och barnen Malak och Ahmad Hayder smäller det i deras hemstad Bagdad. Tre gånger kreverar en bomb på olika håll i staden, med nästan hundra döda och 150 skadade som följd. Det blir den blodigaste dagen i Bagdad hittills i år.

Men om detta vet vi ännu ingenting. Orimattila med sina drygt 16 000 invånare visar sig från sin bästa sida, badande i solsken och mitt i lövsprickningen. I vintras öppnade här en flyktingförläggning, och hit har Israa, Hayder och barnen flyttat. Senast vi träffade dem var under vinterns kalla dagar i januari, då de bodde i Helsingfors och njöt av den nyvunna tryggheten i det lilla rummet i förläggningen.

I Orimattila skulle det vara bättre, med ett större rum och ett kök som familjen delar med några andra familjer. Skillnaden är förutom utrymmet också att livet här en liten aning mer imiterar ett vardagsliv som envar är van att ha det – här handlar och tillreder familjen sin mat själva, och förfogar därför över en större mottagningspeng. Och gästfriheten är överdådig: Israa dukar upp biryani på höna och ris, kött- och böngryta, bröd, grönsaker och som avslutning te med hembakta dadelkakor. Maten handlar de i den lokala affären och i skåpbilen som kommer körande med de rätta smakerna från Lahtis ett par gånger i veckan.

Men allt är inte bättre nu.

– Det kändes bättre tidigare. Då tänkte vi att vi kommer att få asyl. Nu känns det illa, många har fått negativa beslut på sina ansökningar och också familjer har åkt hem, säger Hayder.

Varje gång familjen ser på Facebook att någon åkt hem till Irak läggs en sten på bördan och väntan blir igen lite tyngre att bära.

– Då känns det som att vi inte får stanna, och att vi väntar här helt i onödan då vi ändå måste åka hem. Det är tungt.

Ny baby, nytt liv

Tanken på att åka hem har föresvävat Hayder och Israa både en och två gånger. Men på den följer tanken på vad som händer sedan, på framtiden, och den finns inte i Irak menar Hayder.

– Åkte vi tillbaka skulle jag hamna i fängelse till att börja med, eftersom jag var tjänsteman då vi åkte. Men det handlar inte bara om det. I Bagdad och på andra håll finns olika stridande grupper, och många som har åkt tillbaka har nu dödats eller själva dödat. Det finns ingen bra framtid i Irak.

Som tur är familjen i alla fall här tillsammans, säger Hayder. Allt annat vore otänkbart.

– Ofta är det bara mannen som åkt, i hopp om att familjen kunde följa efter inom kort. Men familjeåterförening är en lång och osäker process. För dem är det värre, säger Hayder, och försäkrar att familjen försöker leva normalt, skratta och vara tillsammans.

– Se mig i ansiktet, jag ler, säger Hayder, och ler med hela ansiktet.

Men när mamman hemma i Irak kommer på tal stockar sig rösten och Hayder går bort ett slag. Av säkerhetsskäl vågade Hayder, som varit utsatt i sitt arbete som polis, inte ringa sin mamma hemma i Irak och berätta om flykten förrän efter en och en halv månad. Av samma skäl visste ingen om när de åkte. Hayder var rädd att någon skulle göra hans familjemedlemmar hemma i Irak illa.

– Han sörjer hela tiden. Jag funderar inte så mycket, och följer inte nyheter från Irak. Mest tänker jag att det är så skönt att vara i trygghet. Men det är klart att det var svårt att åka, säger Israa.

Nu spirar ett nytt liv i hennes mage. Snart är familjen fler än de var då de åkte.

– Hayder och jag träffades på universitetet. Då vi var klara med studierna gifte vi oss och började ett nytt liv. Nu känns det som om vi måste börja om igen, och det är svårt. Jag hoppas att babyn blir början på vårt nya liv.

300 hål i taket

Och allt är inte dystert. Barnen trivs i skolan och promenaderna i skogen ger lisa för oroliga själar. Men Orimattila är inte bara solsken och lövsprickning. Bläddrar man under rubriken Aktuellt på stadens hemsida kan man hitta mörkare nyanser. För några veckor sedan ordnade förläggningen, polisen och staden ett info för de lokala invånarna och de boende i förläggningen, och fråga-svarbatteriet som lagts ut på hemsidan låter ana att samexistensen inte alltid löpt problemfritt. "Har polisen haft utryckningar till förläggningen?" (svaret är nej), "Hur kan någon som kommer från eländiga förhållanden ha en mobiltelefon?", "Vet de asylsökande att de lever på finländarnas pengar?" och så vidare. Innan förläggningen öppnade hade någon borrat 300 hål i taket som protest.

Också Hayder var med på infot.

– Det kändes som om de lokala invånarna trodde att det här är Guantanamo och vi alla är brottslingar. Men efter träffen har det varit mycket bättre.

Nu vågar de som bor i förläggningen igen röra sig friare ute på stan. På hela vårvintern har de undvikit att röra sig ensamma, och till exempel gått och handlat i samlad tropp.

Alla rätt

I vintras, då lättnaden fortfarande låg överst och ett vänligt välkomnande värmde, berättade Hayder och Israa att de viktigaste orsakerna till att familjen valt just Finland var att här finns bra utbildning, lugn och ro och ingen rasism. Uppfattningen håller fortfarande streck, vidhåller Hayder.

– Jag minns bra att jag sa så, och jag säger det fortfarande. Men skulle någon i familjen råka ut för rasism så kan jag förstå de lokala, de har inte träffat många utlänningar och jag förstår om de känner sig osäkra eller misstänksamma. Men vi har inte haft några problem.

Också utbildningen lever upp till förväntningarna. Israa visar bilder på barnen och lärarna i mobiltelefonen, också föräldrarna har varit inbjudna. Och barnen som kommer hem från skolan bubblar av allt de lärt sig och allt de ska göra.

– Titta! visar Malak på ett papper fullt med finska glosor från igelkott till tesked. Alla rätt!

Ahmad räknar upp kroppens delar från topp till tå, medräknat sandalerna.

De vuxna får nöja sig med en dubbellektion finska i veckan.

– Barnen lär sig fort, för oss går det inte så snabbt. Men vi försöker läsa i barnens böcker och följa med, säger Hayder.

Guds önskan

Några dagar efter besöket smäller det igen i Bagdad. Tre nya bombdåd, över 60 döda och cirka 100 skadade.

Samtidigt i Finland: Uppehållstillstånd på grund av humanitärt skydd ska från och med nu inte längre beviljas. Humanitärt skydd har kunnat komma på fråga till exempel då säkerhetsläget i ett land anses vara så dåligt att man inte kan skicka tillbaka en asylsökande dit.

Det blir också svårare att få uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd. Migrationsverket har uppdaterat sina riktlinjer för Irak, Afghanistan och Somalia, och konstaterar att säkerhetsläget i länderna har förbättrats under de senaste månaderna. För att få stanna behövs individuella skäl.

"Migrationsverket anser att det i dagsläget är möjligt att återvända till samtliga områden i Afghanistan, Irak och Somalia utan att de väpnade konflikter som förekommer där i sig utgör en fara för en person endast på grund av hans eller hennes närvaro."

Det blir en lång sommar i Orimattila.

Hayder vill lita på att gud har en mening med all väntan och all oro, och att den meningen är att det kan finnas en framtid för familjen i Finland.

– Att vi faktiskt åkte ända till Finland och inte till något annat land, något som hade legat på vägen. Det måste ju finnas en mening med det, det måste vara guds önskan.

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08