På ishockeymatch med Arkan, Ali och gänget

– Jukarit, Jukarit! låter det hela vägen till Hartwallarenan då HBL besökte Jokerits slutspelsmatch tillsammans med ett fyrtiotal asylsökande från Röda korsets flyktingförläggning i Vanda.

– Stopp! Lyssna, det heter Jokerit, avbryter en irakisk man och ställer sig upp i bussen. Sällskapet runt omkring honom tystnar för en stund, och fortsätter sedan klappa händerna i takt med hejaropen.

Det är en uppsluppen skara asylsökande som fått chansen att besöka söndagens match tillsammans med några frivilliga från Röda korset. Den första utmaningen blir att komma i väg från förläggningen. Här bor drygt hundra män för tillfället men endast fyrtio biljetter har donerats.

– Vi drog lott och jag hade tur som fick komma med, berättar Arkan Aal-owayef.

Bild: Karl Vilhjálmsson

När alla saknade väl är hittade, och några namn bytt plats på listorna, är det dags att promenera till busshållplatsen. Gänget stämmer genast i med sång. "Till finalen, till finalen", skallar de irakiska fotbollssupportrarna. Ingen av dem har sett ishockey förut, men de allra flesta är fotbollsfrälsta. Hälften hejar på FC Barcelona, de andra på Real Madrid.

– I dag stöder vi Jokerit, vi är ju i Finland nu och kommer självklart att heja på det egna laget, berättar killarna.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Feststämningen fortsätter i bussen på väg till tåget.

– Vi är bra på att ta vara på stunden, säger Aal-owayef och ser sig omkring. Det är idel glada miner överallt.

– Här känner vi oss trygga och kan njuta av det här. Hemma vågar ingen göra något på fritiden. Om du inte måste gå ut, så är det tryggast att bara stanna inne.

Varje kväll kopplar han upp sin dator till tv:n på förläggningen och bjuder in de andra på filmkväll, men övriga nöjen har ingen råd med.

– Det är dyrt att gå på bio, bara att åka någonstans kostar tio euro, säger Mohamed Hassan Mohamed från Somalia.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Ingen vet vad som väntar. Någon snö har de inte hemma, och att ta sig fram på is känns ännu mer främmande.

– Ishockey måste vara svårt. Du ska både kunna åka skridskor och dessutom träffa bollen, eller vad det nu heter, konstaterar de.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Telefonkamerorna blixtrar, och bilder av de glada männen skickas runt på sociala medier. Aal-owayef skicker iväg ett foto till sin bror.

– De är nog glada för vår skull där hemma, att vi har det bra, säger han.

Själv har han fem barn som väntar i Irak. Men just nu ser han som sin största uppgift att hjälpa sina landsmän i det nya landet, både när det gäller undervisning i engelska, men också med att hjälpa dem tillrätta i vardagen.

– Jag har åkt tåg tre gånger tidigare, en gång för att hjälpa en vän till läkaren i Böle. Den andra gången besökte jag en irakisk restaurang som bjöd på jättegod kebab.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Plötsligt är alla upptagna med att dansa på perrongen. Det kallas "chubi", upplyser någon och berättar att den traditionella dansen är ett vanligt inslag på fester och bröllop. Några killar börjar sjunga, det handlar om en ung flickas kärlek till en man på en häst.

– Det är så sällan vi kan vara glada, ropar de i mun på varandra.

Bild: Karl Vilhjálmsson

På väg mot Hartwallarenan får de hejande killarna sällskap av en tyst ström finländare iklädda ishockeytröjor. Ingen annan har ännu börjat hockeyfesten. Men det stör inte de nyblivna Jokeritfansen.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Bild: Karl Vilhjálmsson

Biljetterna delas ut strax före ingången.

– Det är som att resa med en lågstadieklass, men det har gått bra hittills, säger en av medarbetarna på förläggningen och småler.

Att hemmalaget förlorade med 4–6 lyckades inte dämpa stämningen bland de asylsökande som såg sin första ishockeymatch i går. Besöket var ett samarbete mellan Röda korset, Jokerit, HBL och reklambyrån SEK. Bild: Karl Vilhjálmsson

Väl inne på arenan vill alla föreviga sig med Jokeritclownen. Marwan Wowafaq känner sig borttappad bland alla skyltar och försäljningsstånd.

– Kan någon visa oss vägen till läktaren, ber han.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Abdulkarim Rage hör till de första somaliska flyktingarna som kom till Finland för drygt 25 år sedan. I dag jobbar han i Vanda för Röda korset och ger de övriga en grundkurs i ishockey. Vad är hög klubba och offside? Jokeritspelarna är klädda i blårött, Torpedo i vitt. Det är tre perioder med två pauser.

– Finland! hejar någon

– Jalla, jalla! ropar en annan.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Det finns mycket att följa med. De asylsökande lär sig snabbt och överröstar snart Jokerits egen fanclub på nedre läktaren. Om de egna där nere buar eller hurrar över något, är Vandagänget snabba med att haka på.

Ali, Jamal, Haidar och Marwan gör sitt bästa för att hänga med.

– Det är sådan fart på. Man hinner knappt med, inte alls som i fotboll, säger de medan huvudena vrider från höger till vänster efter spelarna.

– Och våldsamt, se så de spelar. Men båda lagen verkar jättemotiverade och gör sitt bästa.

Bild: Karl Vilhjálmsson

Jokerit gör mål och läktargänget vrider sig av glädje.

– Nu börjar det vända, skriker de.

– Jokerit låg efter, men snart är de i fatt!

– Det här är verkligen action, vilket hett spel!

– Och vilken ljusshow!

Bild: Karl Vilhjálmsson

Matchen slutar 4–6 till bortalaget. Men humöret bland Vandakillarna är på topp trots det.

– Nästa gång vinner Jokerit, säger Hassan Mohamed.

– Men de kämpade bra ända till slutet, det var ett bra spel. Och en fantastisk upplevelse.

Både han och Arkan Aal-owayef hoppas det blir fler matcher för dem framöver.

– Jag måste bara hitta ett jobb och få uppehållstillstånd, konstaterar Aal-owayef.

LÄS MER OM HBL:S FLYKTINGSPECIAL PÅ WELCOME.HBL.FI

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08