Integrationen hänger också på oss

Vi måste skärskåda våra fördomar och utveckla våra attityder om integrationen av asylsökande ska lyckas, säger Heli Kananen. Hon har forskat i hur attitydklimatet försvårade den största integrationsprocessen i Finlands historia på 1940- och 1950-talet.

Integrationen av de flyktingar som kommer att få asyl i Finland målas upp som vår tids stora utmaning. Och enkel lär den för all del inte bli, men om vi tog lärdom av historien kunde vi undvika att göra den onödigt svår.

Så resonerar Heli Kananen som forskat i hur över 400 000 karelare som evakuerades efter Fortsättningskriget togs emot och hur de anpassade sig. Det är den största folkvandringen i Finlands historia, och den både liknar och skiljer sig från dagens migration.

– Om vi bemöter flyktingarna som individuella människor, och hjälper dem, kan de bygga upp en ny identitet och bli delaktiga i samhället, säger hon.

Kananen varnar för att uppfatta flyktingarna som en massa.

– Då ser vi inte att de är mammor, pappor, döttrar och söner precis som vi. Då sprids fördomarna som försvårar integrationen, och då ökar risken för utslagning och marginalisering. I extremfall leder det till att flyktingar söker sig till terrornätverk, säger hon.

Poängen är att en lyckad integration stabiliserar samhället, och därmed är den också i majoritetsbefolkningens intresse. Ändå diskuteras flyktingarna ofta som en kostnadsfråga. Det sägs att de inte kan integreras, att det vore bättre om de försvann och vi stängde gränserna. Heli Kananen efterlyser ansvar från medier att styra debatten rätt, men också från makthavarna.

– Det behövs ledarskap i vardagen, det har jag försökt säga till riksdagsledamöterna. Det är som om bara kyrkorna och ärkebiskoparna Kari Mäkinen och Leo har varit tydliga med att man måste hjälpa människor i nöd oberoende av vilka de är, säger hon.

Ledarskap behövs

I slutet av 1940-talet skulle 420 000 karelare, av vilka cirka en sjundedel ortodoxa, evakueras från de förlorade territorierna och bosättas, och det precis efter att både majoritetsbefolkningen och flyktingarna upplevt två krig. Den politiska ledningen och massmedierna betonade att folket skulle vara enigt. Det kan ha lindrat fientligheten mot de evakuerade.

– Kanske vi saknar samlande krafter i dag. Medveten om de sociala mediernas fördelar ser jag ganska klara nackdelar här. De används för ändamål som inte gör något konstruktivt, säger Heli Kananen.

Hon efterlyser ledarskap i värdefrågor också från andra håll än kyrkan.

– Till exempel presidenten kunde ingjuta hopp i finländarna och säga att vi har klarat svåra situationer förut och vi gör det igen. Han borde också ingjuta hopp hos invandrarna om att Finland erbjuder en genuin chans att integreras och en möjlighet till ett tryggt liv.

Efter kriget rådde brist på husrum, mat och andra förnödenheter, men flyktingarna, som var över tio gånger fler än i dag, inkvarterades hemma hos andra finländare. Ändå var de inte alltid välkomna, långt ifrån. I synnerhet de ortodoxa mobbades öppet, inte minst då de kulturella eller religiösa skillnaderna kom till synes.

– Oberoende varför en människa flyttar från en kultur till en annan uppstår ett behov av att omforma sin identitet i relation till omgivningen. De ortodoxa insåg att de inte kommer att accepteras om de beter sig på ett visst sätt. För att bli godkända var de beredda att dölja vanor som majoriteten inte accepterade, säger Kananen.

En uppenbar skillnad mellan karelarna och dagens flyktingar är att de var finländare. När man förstår vad majoriteten pratar om en, och när de kulturella skillnaderna är små, är det lättare att anpassa sig smidigt.

– Vi finländare tycks fortfarande förvänta oss att migranterna ska likrikta sig, precis som de ortodoxa karelarna förväntades göra på 1940-talet. I dag kan en sådan likriktning ändå inte lyckas fullt ut, eftersom det inte handlar om skillnader bara i kultur och seder. Det gäller att kunna förhålla sig annorlunda till en fortsatt olikhet i samhället. En total likriktning kan inte längre vara en förutsättning för social acceptans, säger Kananen.

Kamratstöd viktigt

Heli Kananen säger att diskriminering omöjliggör känslan av tillhörighet och därmed förhindrar integrationen, medan acceptans från majoritetens håll öppnar helt andra dörrar.

– Acceptans ger migranterna positiva erfarenheter och en chans att visa att de genom att arbeta kan ge tillbaka något av det goda de fått av samhället.

Så om integrationen ska lyckas hänger inte bara på flyktingarna utan i hög grad också på oss, om vi diskriminerar dem eller om vi ger dem chansen.

– Det borde vara utgångspunkten, men våra rädslor och fördomar är problematiska, och när de sprids kan folk missa att det finns andra, vettiga röster som borde höras. Och det är många som säger att de inte är rasister utan att de riktigt har belägg för det, säger Kananen.

Därför menar hon att medierna har ett stort ansvar i rapporteringen om trakasserier, våldtäkter och andra brott, av vilka en del aldrig har begåtts. Det kyler samhällsklimatet. Att många flyktingar rör sig på stan i grupper, vilket oroar en del av majoriteten, tycker Heli Kananen är naturligt.

– Om jag var flykting och kände till majoritetens attityder skulle jag inte våga röra mig ensam. Jag skulle söka mig till kamratgrupper. Kamratstöd var viktigt för de evakuerade karelarna, och dagens flyktingar behöver det för att klara sig.

Kananen påminner om att det efterkrigstida Finland inte bjöd på någon organiserad eller utvecklad psykvård för vare sig veteraner eller flyktingar.

– Man visste till exempel knappt vad posttraumatisk stress var. Trauman bearbetades ändå med kamrater, och dränktes i jobb.

Okritiskt identitetsbygge

Heli Kananen säger att flyktingströmmen föranlett att finländarna åter har börjat forma sin nationella identitet på nytt. Vår inställning till och diskussion om flyktingarna säger en del om våra värderingar, normer och förväntningar.

– I och med att flyktingarna är här beter vi oss på ett sätt som vi inte gör annars. Vi formar om begreppet finländskhet och kriterierna för en god medborgare, om och om igen.

I det här identitetsbygget skulle hon gärna se lite mer självkritik.

– Den inhemska extremhögern verkar inte ha något som helst utrymme för självkritik. Jag undrar om den ser någonting alls i vår identitet och våra fördomar som kunde förbättras. Vi är på en farlig väg om det moraliskt tveksamma bara kommer utifrån och vi inte ser några som helst orsaker till problemen i umgänget hos oss själva.

Men det är ingalunda bara extremhögern som kunde idka självrannsakan. Alla kunde vara beredda att ompröva sina egna attityder, menar Heli Kananen.

– Det gemensamma och det privata goda uppstår bara genom att bygga, inte genom att diskriminera eller tränga undan. Därför borde man satsa på att förebygga utslagning av bland andra unga män, både infödda finländare och invandrare, på samma sätt. De måste få hopp om chanser både nu och i framtiden.

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08