Flyktingarbetet söker sina former

Det är lättare att donera tandkräm och schampo än att engagera sig och ge av sin tid. Det är en av erfarenheterna som flyktingarbetarna vid Johannes församling lärt sig.

Tre frivilliga har mött upp i pastorskansliet i Johannes församling den här torsdagen för att sortera och packa hygienförpackningar till nyanlända asylsökande. Marianne Palmgren och Björn Holm deltar båda för första gången i frivilligarbete till förmån för asylsökande.

– Man måste hjälpa till där man kan. Jag orkar inte bära tungt, men packa hygienkassar passar mig bra, säger Palmgren.

Hon har funderat mycket på flyktingproblematiken, på Finlands roll internationellt och på vad vi kan göra på hemmaplan.

Fakta

Flyktingarbete i församlingen

I oktober inledde Johannes församling tillsammans med Tyska församlingen, Helsingfors KFUK och Adventskyrkan ett gemensamt flyktingarbete för att hitta lämpliga frivilliguppgifter.

I januari ordnades på initiativ av Martina Harms-Aalto välgörenhetskonserten Välkommen hem. Intäkterna från den uppgick till 16 500 euro.

Den 10 mars börjar Finland café för asylsökande. Kaféet ordnas varannan torsdag i församlingens lokaler på Högbergsgatan och där bjuds förutom kaffe också på praktisk information om Finland. Det behövs hjälp av frivilliga tolkar, lärare, följeslagare, kaffekokare och sakkunniga.

Flyktingarbetet koordineras via en sluten Facebookgrupp, som Johanna Björkholm-Kallio och Maria Repo-Rostedt administrerar – Flyktingvänner i centrum.

– Jag lider när jag ser nyhetssändningar från krisområdet, när jag ser flyktingarnas nöd. Men frågan är hur många Finland kan hjälpa och ta emot, frågar sig Palmgren.

Hon har personlig erfarenhet av att vara på flykt – som barn skickades hon till Sverige med lapp om halsen.

Björn Holm vet precis vad han kunde hjälpa asylsökande med. Han är snart pensionerad it-lärare vid Arbis.

– Utan it-kunskaper klarar man sig inte i Finland. Allt från bankärenden till skatteuppgifter sköts på datorer numera. Jag är beredd att hålla kurser i informationssamhällets grunder för asylsökande. De kunde kanske ordnas i samarbete med Arbis, då där finns datorer för klasser med tjugo personer, säger Holm.

Palmgren, Holm och Barbro packar under en timmes tid färdiga hygienkassar med det allra nödvändigaste – schampo, tandborstar, tandkräm och deodorant åt alla, rakhyvlar åt män, bindor åt kvinnor och några färggladare påsar för barn. Snart är över 400 påsar färdiga att köras till Nylandsgatans flyktingförläggning. Produkterna är donerade av privatpersoner, församlingsmedlemmar och stadsbor som på det här sättet vill önska de asylsökande välkomna till vårt land.

Proportionerna berättar ganska väl hur frivilligarbetet ser ut i praktiken.

– Många är beredda att donera förnödenheter eller kläder, men det är få som har tid att engagera sig i tidskrävande projekt, säger Johanna Björkholm-Kallio.

Hon är församlingspastor i Johannes och delar den ettåriga tjänsten som flyktingansvarig med pastor Maria Repo-Rostedt. De har jobbat med flyktingfrågor sedan början av december och verksamheten söker ännu sina former. De har hittat två samarbetspartners: Nylandsgatans flyktingförläggning, som är ett transitcenter, och Diakonissanstaltens flyktingförläggning för ensamkommande flyktingbarn.

– Mycket av vår tid har gått åt till att hitta rätt samarbetsform, att ta reda på vad de asylsökande behöver och vad vi kan bidra med. Det som alla efterlyser är aktiviteter och vettigt program i vardagen.

Punktinsatser och fotbollar

Duon har sammanställt en lång lista på förslag till aktiviteter. De har redan ordnat utfärder till konserter och ishockeymatcher för boende vid Nylandsgatans förläggning.

– Eftersom det är ett transitcenter där folk bara stannar i ett par veckor kan vi inte starta klubbar eller kurser, det måste handla om punktinsatser. Vi kommer att ordna stadsrundvandringar, sportaktiviteter och luciafester, nämner Björkholm-Kallio.

Vi behöver folk som vill engagera sig i matkvällar, utfärder, kaféverksamhet och andra aktiviteter.

Samarbetet med Diakonissanstaltens ungdomar kommer att se annorlunda ut, mera schemalagt, eftersom de minderåriga ungdomarna bor där stadigvarande.

– Pojkarna skulle vilja spela fotboll, men de har varken skor eller bollar. Det kan vi bidra med och till det kommer vi att använda en del av de pengar som kom in via välgörenhetskonserten i januari.

– Där utreder vi också möjligheten att starta en musikklubb nån eftermiddag i veckan. Pojkarna har fått några gitarrer som donation och skulle gärna lära sig att spela på dem, säger Repo-Rostedt.

Finland café

Det mest konkreta som pastorerna hittills planerat in är det återkommande Finland café, ett infokafé där de asylsökande får höra om livet i Finland, om våra seder, bruk och historia och ställa frågor om vardagliga saker.

– Tanken är att vi möter dem på förläggningen och går tillsammans hit till församlingens lokaler, så att de kommer ut på stan och bort från förläggningen. Här ska finnas tolkar som behärskar arabiska, dari och farsi, berättar Repo-Rostedt.

Trots att kaféet ska finnas i kyrkans utrymmen kommer det inte att handla om religionsutövning, försäkrar de flyktingansvariga. Största delen av de asylsökande är muslimer.

Pojkarna skulle vilja spela fotboll, men de har varken skor eller bollar.

– Vi kommer inte att försöka överföra vår tro på någon. Men bland de asylsökande finns också en del kristna och redan i julas hade vi bjudit in en familj till julfirandet i församlingen. Vi kommer att skaffa ett par biblar på arabiska, så att det finns sådana om någon frågar efter, säger Johanna Björkholm-Kallio.

Vad kan en luthersk präst bidra med till asylsökande som i huvudsak är muslimer?

– Vi finns där som medmänniskor i samhället, svarar på frågor, hjälper med praktiska saker och ordnar aktiviteter. Vi lyssnar när någon vill berätta.

Trots att flyktingarbetet har fokus på att hjälpa dem som kommit till Finland i flykt undan krig och våld har Repo-Rostedt och Björkholm-Kallio också insett att deras arbete har flera dimensioner än så.

– Till våra uppgifter hör också att motivera och engagera frivilliga i flyktingarbetet. Det behövs mer än insamlingar av kläder eller hygienartiklar, vi behöver folk som vill engagera sig i matkvällar, utfärder, kaféverksamhet och andra aktiviteter. Vår uppgift är att koordinera, så att frivilliga och flyktingar kan mötas.

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08