Vem? Pasi Palmulehto

Vad? Ordförande för Piratpartiet

Varför? Kritiserar upphovsrättslagstiftningen.

”Vi tog namnet Piratpartiet väl medvetna om att det kommer
att skapa starka reak­tioner, både för och emot”, säger
Pasi Palmulehto.
– En aktuell fråga vi arbetar för är att förkorta
skyddstiden på musik, film och dataprogram. I dag är de
praktiskt taget skyddade en livstid, 70 år. Vi har bedömt
att 5–10 år vore tillräckligt. Då skulle upphovsmannen
hinna få de initiala försäljningsintäkterna av sitt verk,
och när verket efter fem år blir allas egendom vore det
fritt fram för vem som helst att använda det, bygga vidare
på det, och skapa nånting nytt.
Piraterna ser i det här fallet att de understöder levande
kultur.
– Tänk om någon till exempel ville skriva en fristående
fortsättning på Harry Potters äventyr. Det får man inte nu,
men vore det inte kul om det var möjligt!? Jag ser det som
fråga om diversitet i kulturen, säger Palmulehto.
Piraternas ambition har bland allmänheten ibland
misstolkats som att allt borde vara gratis, men
det tar Palmulehto avstånd från.
– Visst finns det sådana åsikter inom partiet, men det är
inte vår officiella linje.
Den mest aktuella frågan just nu är motståndet mot den så
kallade FRA-lagen. Från och med den 1 december blir det
lagligt för svenska Försvarets radio­anstalt att komma åt
all internettrafik som passerar genom Sverige.
Däribland 95 procent av den finländska internettrafiken.
– Det är helt ofattbart hur man nonchalerat den här frågan,
säger Palmulehto. Piraterna varnade om det här för redan
ett och och ett halvt år sedan, och nu börjar det vara för
sent!
– Om den här frågan hade debatterats öppet i den mån den
förtjänat hade det väckt så stora protester att det blivit
omöjligt att driva igenom den. Men medierna förstod inte
heller att haka på det när det var dags, och nu står vi
snart inför fullbordat faktum.

Läs hela intervjun i Volt.

Vem? Paula Lehmuskallio

Vad?Fullmäktig i Vanda (Saml)

Varför? En av de få i sitt parti som är emot metropolidén.

”När Helsingfors planerade att kapa till sig sydvästra
Sibbo diskuterade man också överlåtandet av
Västerkullakilen från Vanda till Helsingfors. Redan då var
retoriken sådan att det aldrig rådde något tvivel om vilket
resultatet skulle bli”, säger Paula Lehmuskallio (Saml) som
satt med i utredningsgruppen.
Paula Lehmuskallio är långvarig stadsfullmäktigeledamot för
Samlingspartiet i Vanda. Hon fyllde sextio år i fjol och är
osäker på huruvida hon längre kommer att ställa upp i
politiken. Men med åldern kommer också erfarenhet – och mod
att säga ifrån.
Även om det har sitt pris.
– Pressen på beslutsfattarna är enorm, det finns många
metropolkritiska politiker men tystnaden bland dem beror på
rädsla för den egna karriären. Jag är över sextio, jag har
inget att vara rädd för längre.
Men straffas skulle hon.
– Politik kan vara ett smutsigt spel. Att jag inte lyftes
in till stadsstyrelsen senast var en näpsning för att jag
hade gått emot partiets konsensus, säger Lehmuskallio. Men
det gör inget, jag är helt nöjd med att leda
utbildningsnämnden.
På Samlingspartiets gruppmöte i höstas kom frågan om
metropolen upp igen. Lehmuskallio meddelade att hennes
ståndpunkt står fast och att hon i varje omröstning kommer
att stå för ett självständigt Vanda.
– Jag ombads lämna mötesrummet medan resten diskuterade
huruvida jag skulle uteslutas ur gruppen.
Lehmuskallios käpphäst är att Vanda är bättre än sitt
rykte.
– Vanda är en relativt välskött stad. Även om vi har
skulder så äter de inte upp oss inifrån.
En undersökning av samhällsforskaren Timo Aro stöder
Lehmuskallios tes. Enligt Aro har Vanda klarat sig
tredjebäst i landet under recessionen. Endast Vasa och
Seinäjoki var bättre.
Samlingspartiet är starkt representerat i
huvudstadsregionens alla kommuner, men någon officiell
partilinje i metropolfrågan har man enligt Lehmuskallio
inte formulerat. Allt tyder ändå på att partieliten drar åt
samma håll, mot metropollösningen, och med tanke på hur
lite Vanda stad skulle dra nytta av en sammanslagning är
det många som undrat vad stadsstyrelsens ordförande tapani
mäkinen (Saml) blivit lovad som belöning när han drivit
igenom sammanslagningen.
– Det stämmer att det spekuleras om varför Mäkinen vill
sälja ut Vanda, men det vill jag inte insinuera något om.
Jag måste anta att han jobbar för Vandas bästa som han ser
det. Men vi är av olika åsikt här.

Läs hela intervjun i Volt.

Vem? Jussi K Niemelä

Vad? Ordförande för fritänkarnas förbund

Varför? Den omstridda kampanjen "Gud finns knappast" som sågs på bussarna förra vårvintern.

Själva idén var egentligen importerad från England där det
gjorts en liknande ”Gud finns knappast”-kampanj.

– I relation till den evangelisk-lutherska kyrkan gick det
precis som jag väntat. De lät sig inte provoceras och vi
har egentligen alltid haft goda diskussionsrelationer med
kyrkan. Därför blev jag överraskad över muslimernas
reaktion, att det rentav förekom att man rev ner
reklamaffischer från bussarna. I början var jag av den
åsikten att en busschaufför som inte vill köra en buss med
den här kampanjen på ska ha friheten att vägra. Men då jag
märkte hur omfattande protesten blev började jag tänka om
och hoppas på en ännu bredare diskussion: Kan man faktiskt
vägra arbeta i en miljö där en annan ideologi är synlig?
Kan en ateist som bär ut posten vägra dela ut tidningen
Kirkko ja kaupunki fast det hör till arbetet? Kan en vegan
vägra köra en buss med McDonalds-reklam, undrar han.
Hur kändes det att stå mitt i striden?
– Jag har blivit van vid att vara omstridd, har alltid
varit det. Hittills har jag inte behövt anställa en
livvakt. Ibland provocerar jag medvetet. Men man blir
omstridd varje gång man kräver att allmänna platser ska
vara fria från ideologiska budskap, och då menar jag inte
de platser där det är tillåtet att göra reklam, utan
närmast platser som skolor och daghem. Reklam- och
konsumtionsvärlden kan betraktas som en ideologi i sig, men
inte är det någon som vid morgonbönen i en skola säger
”tack Ollila för Nokia och mobiltelefonerna.”

 Läs hela intervjun i Volt.

Vem? Markku Uusipaavalniemi

Vad? Riksdagsman, Centern

Varför? Skeptisk mot regeringens - och det egna partiets - ekonomiska politik

Tre år till. Då når vi bottnen, och den ligger djupt. Det
säger markku uusipaavalniemi som under det senaste året
säkert tappat räkningen över hur många gånger han sagt ”jag
har hela tiden sagt att ...”
Uusipaavalniemi har haft den ekonomiska politiken som ett
av sina främsta intressen i riksdagen. Under det gångna
året har han för andra gången fått riksdagen att rösta om
huruvida årsrapporten från riksdagens bankfullmäkige bara
ska klubbas igenom, eller om den ska innehålla en brasklapp
om hur Finlands Bank och Finansinspektionen klarat av att
förutspå finanskrisen och utveckla sina redskap.
– Det är förargligt vanligt att folk inte känner till hur
pengar skapas av banker och hur en kreditbubbla växer,
säger Uusipaavalniemi.
I sin kritik har han ofta fått vänsteroppositionen med sig,
men bland sina Centerkolleger står han ensam om sina
åsikter: kritiken mot privatiseringsvågen, kritiken mot att
Finlands Bank och Finansinspektionen ”inte vet hur man
känner igen en annalkande kris” och kritiken mot
regeringens stimulansåtgärder.

Att kritisera stimulansåtgärderna och lönenivåerna är inte
comme il faut bland hans partikolleger.

– Stimulerar man ekonomin på nuvarande sätt går pengarna
antingen till överprissatta projekt eller så rinner de
utomlands.

Mumlandet och baktalandet i korridorerna har småningom
avtagit och övergått i leda, men i början skedde det att
kolleger, speciellt under evenemang utanför riksdagen,
fällde kommentarer om hur han får gå emot partidisciplinen.
– Det vore väl vansinne om man inte fick göra det, säger
Uusipaavalniemi som en stund senare avbryter intervjun för
att gå ner i plenisalen och rösta nej till utökade
öppethållningstider för butikerna – emot sina partikolleger
också i den frågan.

Demokratin i Finland fungerar inte som den ska, tycker
Uusipaavalniemi. Frustrationen har han byggt upp då han
suttit i finansutskottet, och i dagens läge tvekar han om
han ska ställa upp i nästa riksdagsval.
– Beslutsfattandet bygger på att regeringen redan fattat
ett beslut. Det spelar ingen roll vad som diskuteras i
utskotten eller vad inbjudna experter säger.

Läs hela intervjun i Volt den 28.11.

Texter: Janne Strang, Sylvia Bjon

Foto: Fabian Björk