Det oavgjorda resultatet återspeglar mer än väl händelserna på plan. Det var inget finlir när bägge lagen koncentrerade sig på att spela säkert i defensiven och anföll sparsamt. Det var en landskamp, som man kunde tänka sig att skulle ha skapat elektricitet på plan, men nu blev det inte så. Det var intensivt bara under några få stunder, men det bekom inte publiken i Energiaareena som levde med från nedsläpp till slutsignal.

- Det var nervöst i början. Vi kom in i matchen i andra halvlek och jag tycker att vi spelade bra de tio första minuterna. Då hade vi press på svenskarna, säger Mikael Järvi.

Tillsammans med klubbkompisarna från SSV, Harri Forsten och Juho Järvinen bildade Järvi Finlands synligaste anfallskedja. När trion var inne i rinken lyckades Finland skjuta tyngdpunkten på spelet ner i den svenska zonen. Men Finlands övriga kedjor var för osynliga för att man skulle ha kunnat ta en seger.

- Starten på anfallen borde ha varit snabbare. Nu väntade vi för länge och svenskarna kunde möblera om i försvaret. Sverige är alltid hårt. Många tror att vi tar enkla seger över dem. Men sanningen är en annan. Det är ett oerhört starkt lag, säger Juho Järvinen.

Hemma-VM i december

Landskampen mot Sverige blev startskottet för årets stora händelse i december. Då avgörs VM för herrar på hemmaplan med matcher i Helsingfors och Vanda. Järvinen tror att truppen som representerade Finland i går hålls intakt till december.

- Det är givetvis tränarens sak att avgöra vem som är med, men jag tror inte att det sker några större förändringar. Vi har nu de bästa spelarna med i laget, Vi är inte bekväma. Det är tillräckligt hård konkurrens om platserna, säger Järvinen.

Veteranen Järvi, som spelade sin 58:e landskamp i går, ser fram emot VM. Förra gången hemma-VM ägde rum i Finland var 2002 och då blev det en svidande finalförlust mot svenskarna.

- Vi har ett bra mål att sikta på - finalseger över Sverige i Hartwallarenan. Jag har märkt att ett förestående hemma-VM tänder spelarna. Det blir ett annat driv på träningarna, säger Järvi som var med om finalförlusten 2002.

Och det är speciellt en sak som ger Järvi rysningar i kroppen.

- Att vi får spela för en så här fin publik är härligt. Nu var det bara en landskamp, men jag vågar inte ens gissa hurudan stämningen är i december, säger Järvi.

Finland–Sverige 2–2 (0–1, 2–1, 0–0)

Bäst i Finland: Juho Järvinen var framfusig och mycket ettrig. Några gånger hamnade svenskarna i blåsväder när Järvinen visade upp sin klubbteknik.

Bäst i Sverige: Rasmus Enström var i särklass bland svenskarna med 1+1. En bättre debut i den blågula tröjan kunde han knappast ha önskat sig. En artist ut i fingerspetsarna.

Speciellt: Det spelades totalt fyra landskamper i går. Två juniorlandskamper och två seniorlandskamper. Efter att alla var färdigspelade stod det 11–1 i poäng till Sverige. Extrapoäng delades ut på basis av resultatet i straffslagstävlingar som följde efter fulltid. Finland vann den första Finnkampen 1999 efter det har Sverige vunnit samtliga.
Fortsättningen: Landslaget spelar en fyrnationsturnering i Schweiz i april.

Damlandskamp:
Finland–Sverige 5–9 (2–2, 3–2, 0–4)
• Bäst i Finland: Laura Kokko var i särklass och noterades för 0+3. En oerhört snabb spelare som gillar att spela offensivt, trots att hon är utbildad back.
Bäst i Sverige: Sara Kristoffersons facit på 3+2 vittnar om vilka kvaliteter hon har. En verklig lirare som vågar också bjuda publiken på sköna finter. Saknar dock lite fysisk styrka, som kunde vara nyttig i närkamperna.
Speciellt: Landskamp mellan Finland och Sverige i det tvåspråkiga Finland betyder enligt innebandyförbundet att speakern snackar finska och engelska. Det hade väl inte varit så svårt att rekrytera en speaker med kunskaper i svenska.
Fortsättningen: Damlandslaget spelar i april en fyrnationsturnering där man möter Sverige, Tjeckien och Schweiz. Precis som spelarna konstaterade krävs en hel del aggressivitet och taktisk finslipning för att man ska klara sig i konkurrensen,

Niclas Lönnqvist

niclas.lonnqvist@hbl.fi