Klicka på bilder-ikonen så ser du fler bilder.

Amerikas Riviera ligger folktom, så när som på några vältrimmade joggare med Ipod, pulsmätare och snäckor i öronen. Klockan är bara åtta och det är måsarna som härskar över standen. De skockas efter traktorn som plöjer stranden inför solbadarnas ankomst. Fast en har faktiskt redan anlänt. Han sover tungt, med resväskan som huvudkudde. Utslängd från hotellet eller nyanländ? Vilket som, han har shortsen på och är redo för en dag på stranden.

Vid middagstid är den fullpackad. En dam i keps och heltäckande röd joggingdräkt sitter i yogaställning vid vattenbrynet, oberörd av förbipasserande. Inte ens skärmflygarna med motor på ryggen eller de mer eller mindre trimmade karlarna med ryggtatueringar får hennes koncentrerade blick att flacka. Ett homosexuellt par myser och två flickor i gröna baddräkter stänker vatten på varandra och andra. Den ena kisar mot mig, frågar på spanska vad klockan är och tittar förvånat när svaret levereras på engelska.

Mexikanskan Maria som säljer läsk talar flytande engelska. Hon flyttade hit för ett par år sedan. Många turister är spansktalande – för att inte tala om invånarna där spanska är i majoritet. Många kom efter Kubarevolutionen och numera är engelskan hemspråk i färre än hälften av hemmen i Miami Dade County. Och efter åttiotalets Miami Vice och Sonny, alias Don Johnson, i märkeskostym kom de välbärgade och kändisarna.

– Ibland kommer Gloria Estefan eller nån annan av kändisarna hit, fortsätter Maria och nickar mot Fisher Island.

– Men de kommer aldrig i badkläder utan påklädda från topp till tå.

Bar yta och silikon finns det nog av ändå på stranden. Och skönhet. Vid Lummus Park, som ligger mellan Ocean Drive och stranden, poserar en modell i svart klänning och rött pärlhalsband. En karl svansar omkring henne, lägger lockar och hakans läge rätt. Miami är hem för tusentals modeller och South Beach en av världens mest använda plats för modefotograferingar.

I samma lilla park, på en bänk fem meter ifrån, har en hemlös gråskäggig gubbe sovit sin nattsömn. Tovig och smutsig i paltor slitnare än en uttjänt trasa, haltar han i väg.

Lyxhotell och champagne

Under solen på South Beach finns alla samhällsklasser. Lyxhotellen Delano i Philippe Starcks design och Raleigh med Miamis vackraste pool har egna solbäddar på stranden och – om gästerna vill – champagnen på is dagen lång. Andra lägger sig rakt på sanden, med eller utan handduk, eller väljer att inte lägga sig alls.

Stranden är som gjord för långa promenader, och den som går tillräckligt långt söderut ser kryssningsfartygens hamn. Här är det glest mellan solbadarna. Ett stycke ifrån, längs Ocean Drive som löper parallellt med stranden, ligger Miami South Beachs allra första hotell, byggt 1915. Adressen är 112 Ocean Drive.

Därinne pågår renovering och en del hotellrum i övre våningen förvandlas till kontor. Den nedre hyser en restaurang med gott rykte.

– Vi håller kvar det gamla, säger servitören och knackar med knogarna på incheckningsdisken.

Den är ursprunglig, mörkbrun med sliten patina. Faktum är att restaurangägaren inte har något annat val än att bevara den. Byggnaden är skyddad, tack vare en envis dam vid namn Barbara Capitman som grundade Miami Design Preservation League 1976 med målet att bevara de kvarvarande art déco-byggnaderna.

Tack vare henne och några andra eldsjälar blev många trettiotalsbyggnader i South Beach skyddade. Fast Capitman var inte nöjd, många byggnader hann gå förlorade. Hon var inte populär bland dem som ville utplåna slummen – området var nedgånget på sjuttiotalet – och bygga nytt.

Lite längre fram längs Ocean Drive spretar forfarande några rivningsfärdiga hus, inte långt från parken till miljöaktivisten Marjory Stoneman Douglas minne – det var hon som räddade Everglades från fullständig undergång.

Pampigt och slottslikt

En gammal svart maffiabil som står parkerad utanför Park Central Hotel påminner om Al Capones. Han flyttade hit och dog här, men var aldrig välkommen. Ett par steg ifrån, på adressen 800 South Beach ligger News Café och det var här designern Giovanni Versace hade för vana att köpa morgontidningen. Han bodde några kvarter längre ner tills han sommaren 1997 sköts ihjäl utanför hemmet, Villa Casuarina. Nu är det Miamis mest fotograferade hus, pampigt och slottslikt med sirliga detaljer. Men Giovanni var inte populär hos Barbara Capitman och Miami Design Preservation. Han lät nämligen riva en art déco-byggnad för att bygga simbassäng. Numera fungerar villan som lyxhotell och snart ska även en restaurang öppna.

Klockan har hunnit bli fem och solen börjar gå ner. Den som vill njuta av den ska söka sig till The Hotels tak. Enligt lokalbefolkningen är det enda platsen där man kan se solen gå ner över staden och samtidigt ha utsikt över havet. Andra stannar på stranden för att spela rugby.

Det är lördag kväll och musiken dånar ut över på South Beach som hyser 500 klubbar och barer. Här behöver man inte gå långt för att byta barvy. Många öppnar och stänger och byter namn stup i kvarten men en del som Mango har hängt med ett tag, för att inte tala om Clevelander som varit turisternas favorit åtminstone i ett decennium. Mango är hetta, runda stjärtar i små shorts och dansa på borden-show till latinamerikanska rytmer. Men fyllon dräller inte omkring – åtminstone inte före klockan tolv. Vid Clevelander väller folk ut över gatan, stället är trendigt och överfullt. Musiken öser över hela Ocean Drive.

Inneställe, definitivt.

Text och foto Camilla Ahlbom

camilla.ahlbom@hbl.fi