Glastonbury ligger i en liten dalsänka mitt bland gröna åkermarker och svindlande kullar. Många legender har fötts i den här delen av sydvästra England. Söder om Glastonbury ligger Stonehenge och staden själv är en plats där både kristna och hedniska myter frodas.

Det finns flera olika förklaringar till varför Glastonbury anses vara en så magisk plats. Ursprungligen lockade staden kristna pilgrimer och den första kyrkan i Storbritannien lär ha grundats där. Enligt legenden reste Josef från Arimatea till Glastonbury kring år 100 och grundade ett kloster. Efter det besöktes platsen av helgon och kristna pilgrimer ända tills klostret stängdes på 1500-talet. Däremellan påstod sig munkarna ha hittat kung Arthurs grav i sitt kloster, vilket lockade en helt ny form av besökare. Men det var först på 1960-talet de moderna religiösa pilgrimerna började flockas till staden.

Vid första ögonkastet verkar Glastonbury som en helt vanlig engelsk by. Men skenet bedrar. Vad som i en traditionell engelsk by skulle vara klädbutiker för hästfantaster och golfare, säljer här kåpor i svart sammet och fladdriga kjolar. Glastonburyborna har lyckats skapa sitt eget Blåkulla.

Den magiska källan

En bit utanför Glastonburys centrum ligger The Chalice Well, kalkbrunnen. Och eftersom Glastonbury är ett andligt mecka kräver det inte speciellt mycket fantasi att räkna ut vilken berömd kalk det är frågan om.

Natasha Wardle som är chef för The Chalice Well Trust utstrålar ett varmt lugn. Hon är van att se Londonbor med uppspärrade ögon och pulsen i topp anlända till hennes fristad och föreslår att vi ska vandra runt i trädgården under intervjun. Det är tyst. Jag slås direkt av hur rofyllt allt känns. Vatten från källan rinner sakta ner för de olika terrasserna i trädgården och samlas i en liten damm. Överallt finns prunkande grönska och olika statyer med religiösa motiv.

Natasha berättar att The Chalice Well Trust grundades för 50 år sedan för att tar hand om och förvalta den uråldriga källan som finns i trädgården. 

– Det kommer besökare hit från hela världen. En del kommer hit för att de söker något, andra dyker upp spontant, men de flesta åker härifrån som förändrade människor, säger hon.

Enligt Natasha Wardle kom Josef från Arimatea till källan och bar med sig två reliker, Jesu blod och den heliga kalken. Blodet rann ut i källan och kalken, den heliga graal, begravdes någonstans i närheten.

Hon berättar att hon själv känt sig dragen till källan och att hon märker att hon påverkats av att arbeta i en så harmonisk miljö. Hon berättar att många känner sig dragna till Glastonbury och kommer för att stanna. Själv har hon bott i staden i nio år och verkar mer religiös än hippieaktig. Hon berättar att ett av de största diskussionsämnena i staden just nu är trådlöst internet. De lokala företagen vill införa det, medan en stor del av stadens mer religiösa invånare protesterar. Natasha säger att en del är rädda för att det trådlösa internet ska störa deras koppling till de andliga energierna i trakten.

Drakar och druider

Ursprungligen var Glastonbury en ö, omgiven av vatten som för länge sedan torkat bort. Det är därifrån staden fått många av sina smeknamn. Glastonbury anses till exempel vara det mytomspunna Avalon, den magiska ön dit Kung Arthur fördes efter sin död.

Ovanför staden ruvar den lika mytomspunna klippan Tor, där de lokala druiderna samlas för att fira olika högtider. På klippans topp finns ruinerna av en gammal kyrka, med endast klocktornet kvar som ett slags excentriskt minnesmärke. Enligt legenden tyckte draken i berget inte om att en kyrka uppfördes på dess rygg. Den ryckte därför lite på sin ena axel och kyrkan föll sönder.

Riktiga häxor

Det börjar skymma. Butikerna och kaféerna stänger och liksom de flesta brittiska småstäder töms gatorna på folk. Men det tycks alltid finnas något att göra i Glastonbury på kvällen. Speciellt i natt, det är nämligen dags för häxorna att ge sig ut på gatan. Det är Mabon, höstdagjämningen, en viktigt ritual för häxorna i stadens beryktade Gudinnetempel.

Templets festlokal ligger i utkanten av centrum, bakom en kyrka. Huset ligger inklämt mellan förortsbyggnader och ser mera ut som ett litet garage än en mötesplats för moderna häxor. Huset var tidigare kyrkans möteslokal, men inhyser det första Gudinnetemplet i Storbritannien. Templets medlemmar kallar sig själva hedningar och dyrkar olika keltiska gudinnor. Det är en trosform som blivit allt populärare och Gudinnekonferenser ordnas nu på olika håll i Europa.

Georgina Sirett-Hardie som ansvarar för ritualen är en kvinna på omkring 50 som utstrålar en trotsig livsglädje. Hon är uppklädd inför kvällen. Eftersom Mabon är en skördehögtid är det röda löv och jordfärger som gäller. Till varje ritual kommer besökare från hela världen och ofta är Gudinnetemplet fyllt till bristningsgränsen. Häxorna är en blandad skara, men största delen av besökarna är kvinnor och män i medelåldern. Häxorna kommer att fira in till sena natten och antagligen besöka någon av stadens 16 pubar efteråt.

Text & foto: Charlotta Hedman

resa@hbl.fi