Vid Artenara. Beger man sig till Gran Canarias mittersta delar byts sandstrand och pinje till mäktiga klippor.

gran canaria

Missa inte Gran Canarias höjdare

Publicerad: 21/01 10:12 ›uppdaterad: 21/01 10:12

Tröttnar man på Gran Canarias sandstränder är en biltur upp i bergen på öns mitt en god idè. Eller till botaniska trädgården, full med exotik och drakblodsträd. Naturen är fascinerande, rena höjdaren!

Toppen av den taggiga bergskammen som framträder genom molnen ser ut som ryggen på en sovande jättedinosaurie. Vi stannar bilen och stiger ut för att se bättre. Det blåser kallt – ännu månadsskiftet mars, april är det svalt på Gran Canarias bergstoppar – men ungarna glömmer i förtjusningen över utsikten att klaga. Vyerna är som från Alperna, helt andra än Mas Palomas sanddyner som i sin tur för tanken till afrikansk öken.
Faktum är att Gran Canaria har fyra klimatzoner och brukar kallas en kontinent i miniatyr. Orsaken är bergsmassivet Los Pechos som löper från nordväst till sydväst.
Den slingrande vägen som fortsätter ännu högre upp går via små samhällen och är rätt spännande, inte minst för att spanjorerna kör som om den vore en autostrada.
Cyklisterna som segar sig uppåt i klungor tycks också gilla höjderna, men kanske mer för träningens än för utsiktens skull.

Grottbostäder
Vi styr mot Artenara som ligger 1 335 meter över havet och är den allra högst belägna byn på Gran Canaria. Den är känd för sina grottbostäder. En del är fortfarande bebodda, men de är rätt svåra att urskilja om man inte aktivt söker dem med blicken. Ser man en grön dörr i ett vitmålat berg, då är det sannolikt en grottbostad. De flesta av dem som fortfarande används är ändå byggda med en fasad som ser ut som ett vanligt hus, medan baksidan av huset går in i berget. Grottorna lär vara behagliga att bo i då temperaturen hålls stadigt på 18 grader.
I Artenara finns också ett fyrahundraårigt kapell, Santa Maria de la Cuevita, inhugget i berget.
Det är litet och hittas tack vare den stora klockan på ”taket”, det vill säga berget. Kapellets interiör är helt huggen i sten, såväl biktstol, dopfunt, läktare som altare. Kapellet används fortfarande och är under besöket rikligt dekorerat med blomuppsättningar.
Också från Artenara är utsikten över bergsmassivet hisande. Ändå är vi inte ens på öns högsta punkt, El Pico de Las Nieves som ligger nästan två kilometer över havet. Enligt turistböckerna är utsikten ändå allra bäst från byn Cruz de Tejeda som ligger ett stycke ifrån och hit leder också flera vandringsleder, precis som till Arternara.

Jordnära
Gillar man inte höjder men nog natur är botaniska trädgården El Jardin Botánico Canario ett jordnära alternativ som också barn uppskattar. Den ligger sju kilometer utanför huvudstaden La Palma, i byn Tafira och är hem för tusentals växtarter, varav hundratals är endemiska.
Vägen hit är inte svår, men det är ändå lätt hänt att man kör förbi, skyltningen från Las Palmas-hållet är inte särskilt god.
Man behöver inte vara växtfanatiker för att njuta av trädgårdens skönhet och små porlande vattenfall. Trädgården som grundades på 1950-talet av smålänningen Sven Erik Sventenius och hans unika verk frodas nu på botten av en djup dal, barranco, och längs dess väggar. På trädgårdens 27 000 hektar ryms nästan alla de växter vars ursprung är de kanariska öarna.
Barnen begrundar alla mer eller mindre stickiga kaktusar, klättar upp i Drakblodsträd, räknar sköldpaddor och begrundar stjärnlikande växter som tycks växa rakt ur berget. Och ingen klagar på trötta ben.
Camilla Ahlbom,
text & foto
09-1253 326, camilla.ahlbom@hbl.fi