Ann-Charlotte Mårtensson studerar nu till modersmålslärare vid Åbo Akademi och läser mycket skönlitteratur via studierna. Men på fritiden  sjunker hon gärna ner i soffan med en bra deckare.

– Liza Marklund är bra. Jag gillar också verklighetsbaserat.

Ann-Charlotte har redan länge drömt om att ställa upp som kandidat för Finlands Lucia, men tidpunkten har inte varit den rätta förrän nu. Inspirationen infann sig när hon valdes till  Houtskärs Lucia 2001.

– Det var en otrolig upplevelse och jag njöt verkligen av att vara Lucia. Jag gillar att stå på scen och uppträda, säger hon.

Framtidsplanerna är redan klara.

– Jag vill bli utexaminerad, få en familj och ett jobb. Och så vill resa. Helt standard, säger hon och skrattar.

Hbl ställer samma frågor till varje luciakandidat. Så här svarar Ann-Charlotte Mårtensson, kandidat nummer 6.

Mitt första luciaminne:
Det är från dagistiden. Jag minns inte vem som lussade, men vi satt i en ring och så kom Lucia in.

Vad skiljer Lucia 2009 från Lucia 1949?
Utformningen är större i dag. Men grundtanken är den samma, och flickorna är lika nervösa.

Vad är Lucia inte?
Lucia skall sprida ljus och glädje, men hon har ingen makt att konkret lösa problemen.

En kvinnlig förebild:
Min modersmålslärare i högstadiet, Bernice Qvarnström. Hon lyckades verkligen engagera oss elever, trots att modersmål inte alltid är världens roligaste ämne. Hon inspirerade också mig i mitt yrkesval.

Hur viktigt är utseendet för Lucia?
Inte det viktigaste, men det är helt klart ett plus om hon är söt och har en bra sångröst.
 
Jag med tre ord:
Målmedveten, pålitlig, glad.

Vad brinner du för?
Människor. Jag är speciellt förtjust i barn. Jag har vikarierat på daghem och valt ett socialt arbete.

Jag dansar helst till:
Dansbandsmusik, fast det borde man väl inte få säga i min ålder!

Jag mår bra om...:
Då folk är positiva.

Då var jag riktigt stygg:
Ja, jag är verkligen ingen ängel. Men jag kommer inte på något konkret exempel just nu.

Så här uppdaterade jag senast min status på Facebook:
”Nu far jag till Helsingfors och sedan till Göteborg”. Min fästman studerar i Göteborg när han inte är på sjön.

En samhällelig fråga jag tycker är viktig och varför:
Barnens rättigheter. Tar vi inte hand om barnen nu, speglas det i samhället om femtio år. Sociala problem är mycket svårare att reparera i efterhand.

Föreslå ett mål för Luciainsamlingen:
Årets insamlingsmål, barnen, är jättebra. Men åldringar kunde också prioriteras.

Som pensionär kommer jag att:
Ta det lugnt.

Maja-Stina Andersson
maja-stina.andersson@hbl.fi

Läs mera om Lucia och rösta på Folkhälsans webbplats