Världens ledare är skyldiga folken en ursäkt för 60 år av misslyckanden, säger Amnesty International i det krassa förordet till människorättsorganisationens årsrapport från i förrgår. Inget land i världen duger som moralisk kompass vad gäller re-spekten för människovärdet.

Det har gått 60 år sedan FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs. Amnestyrapporten på 380 sidor ger en mörk bild av dagsläget. Människor torteras i 81 länder, yttrandefriheten är begränsad eller obefintlig i 77.

Världens enda supermakt, USA, hade kunnat fungera som förebild om den politiska viljan funnits. I stället hålls människor fängslade utan rättegång och torteras i Guantánamo och i hemliga fängelser runt om i världen.

Stormakterna Ryssland och Kina, som gjort ekonomiska framsteg det senaste decenniet, skulle ha råd att respektera människovärdet. I stället förföljs kritiska röster, fängslas och tystas ibland för gott.

Därutöver finns ett otal små länder ledda av små diktatorer som är för rädda om sin egen makt för att unna undersåtarna frihet och respekt.

Ändå är läget inte helt nattsvart. Vi vet att världen på många sätt har gått framåt under de senaste decennierna. Amnesty ger inte genomgående underkänt vitsord. Flera länder än någonsin har numera grundlagar som (åtminstone i teorin) erbjuder skydd för de mänskliga rättigheterna.

Andan i FN-deklarationen har alltså sipprat ner på nationell nivå och in i de juridiska strukturerna. Det gör det lättare för människorättsaktivister, jurister och vänner till de förföljda att ge sitt stöd. De kan hänvisa till lokal lagstiftning, inte bara till en vacker internationell princip.

Amnesty säger också att "bara en handfull länder längre öppet förvägrar det internationella samfundet rätten att granska människorättsläget i landet". Det är alltså lättare än förut att vaska fram information. Transparensen har ökat.

Den här förändringen är positivi sig. Den drar dessutom undan mattan för kritiken som anfördes mot deklarationen 1948 och många år därefter - texten var ju radikal.

Deklarationen utgår från männi-skornas jämlikhet inför lagen och ett människovärde som är oberoende av ras, kön, religion, börd och åsikter. Länge ansågs de universella värdena i vissa kretsar representera en individualistisk, västerländsk värdenorm. Ibland sågs de rent av som uttryck för en västerländsk kulturimperialism.

Kritiken mot FN-deklarationen var absurd. Respekten för människovärdet återfinns i nästan alla stora religioner och filosofier.

En helt annan sak är sedan att makthavarna ofta tolkar den religion eller filosofi de representerar på ett sätt som gynnar deras egna intressen.

Världen har gått både framåt och bakåt sedan 1948. Stalins Sovjetunionen vägrade underteckna FN-deklarationen. Det gjorde också Sydafrika, för just det året infördes apartheidlagar som förnedrade den svarta befolkningen.

Trots de senaste årens bakslag är dagens Ryssland friare än gårdagens Sovjet. Och trots främlingshatet är dagens Sydafrika ett exempel på att utvecklingen gått framåt. Diktaturerna i Portugal, Spanien och Grekland har fallit. Nästan hela Sydamerika är fritt från militärjuntor.

Amnesty kunde ha lyft fram framstegen tydligare. De kan inte förnekas och de får inte glömmas, annars framstår utvecklingen i en alltför mörk dager.

Bakslagen kan verka överraskande. Burma undertecknade i tiderna FN-deklarationen. Landet blev självständigt 1948 och folket kunde ha gått en ljus framtid till mötes. I stället hör Burmas nuvarande militärjunta till de grymmaste i världen.

Egypten och Syrien undertecknade deklarationen, men regimerna förföljer i dag sina kritiker. Iran hörde till de tidiga undertecknarna, men se på Iran i dag!

De senaste årtiondena har flera tragiska hjältar satt sin prägel på utvecklingen i världen; män som befriat sitt land från kolonialismen eller något annat ok och lovat folket frihet - bara för att införa ett nytt förtryck.

Zimbabwes Robert Mugabe går till historien som en av de mest tragiska av dem.

Amnestys generalsekreterare Irene Khan uppmanar stormakterna att visa vägen, för de är starka nog att göra det och deras gärningar syns.

Goda föresatser är det gott om. USA:s tre starkaste presidentkandidater har lovat öka respekten för människovärdet. Vinnaren kunde börja med att lägga ned Guantánamofängelset och sluta stödja diktaturstater så fort som möjligt.

Rysslands president Dmitrij Medvedev har utlovat större öppenhet. Det gäller bara att sätta i gång.

Och Kina förband sig till ökad yttrandefrihet i utbyte mot de olympiska spelen. Än så länge har förtrycket inte minskat.

Klockan tickar, tiden går. Världen väntar på att löftena ska infrias.

BJÖRN SUNDELL

09-1253 231, bjorn.sundell@hbl.fi