Inträffar kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Finland? Vi brukar lära oss att sådana brott sker i Ryssland, Kina och Guantánamo-fängelset, inte här.

Men bilden blev en annan då utrikesministeriet och justitieministeriet i förrgår ordnade en frågestund med olika medborgarrörelser för att samla material för regeringens redogörelse om de mänskliga rättigheterna. Den ska läggas fram om ett knappt år.

Redogörelsen har en utrikespolitisk dimension som gäller Finlands sätt att förhålla sig till kränkningar utomlands. Samtidigt ska den behandla bristerna i hemlandet. Det gäller att sopa rent för egen dörr om man vill uppträda aktivt utomlands.

Det finns naturligtvis gradskillnader. Hos oss blir ingen torterad, ingen hamnar i fängelse utan rättegång och yttrandefriheten tryggas i grundlagen. Men vi måste vara på vår vakt. De mänskliga rättigheterna kan hamna i farozonen när jakten på terrorister intensifieras - i alla tider och i alla länder har rädsla och skräck ökat risken för maktmissbruk.

Och också i en välfärdsstat kan minoriteter råka illa ut.

De sociala skyddsnäten förhindrar inte alltid att enskilda människor far illa. Det kom tydligt fram vid onsdagens frågestund. De mänskliga rättigheterna är hotade då vårdköerna blir för långa eller då ensamma åldringar lämnas utan omvårdnad. Följden kan bli ett mänskligt lidande som är helt oacceptabelt.

Det finns konkreta fall då rörelsehämmade saknar möjlighet att flytta från en kommun till en annan. Ibland går det kommunala självstyret före individens rättigheter - inte i teorin, men nog i praktiken.

Långtidsarbetslösa kan marginaliseras. Invandrare kan sakna rättsskydd. Handläggningen av konflikter i omvårdnadstvister kan bli så lång att den ena partens - eller barnets - mänskliga rättigheter kränks.

Någon kan anmärka att skillnaden är stor mellan de grova fall som registreras utanför vårt lands gränser och de som uppdagas här hemma, och det är riktigt.

Men på vår väg mot ökad respekt för människovärdet når vi aldrig ända fram till målet. Vi kan alltid sträva mot ett bättre samhälle.

Politikens utmaning är förena de mjuka värderingarna med de hårda.

Regeringen arbetar med klart avgränsade politiska viljeyttringar av olika slag. Aktuella just nu är de trafikpolitiska, klimat- och energipolitiska samt försvarspolitiska redogörelserna. Därtill kommer utrikes-, handels-, familje- och utbildningspolitiska målsättningar.

I detta korstryck mellan intressen och ideal hamnar de mänskliga rättigheterna lätt i skymundan. Så får inte ske.

Avgränsade, fokuserade strategier borde dessutom spegla en helhetssyn så att målsättningarna inte står i konflikt med varandra.

I viss mån är respekten för människovärdet en fråga om pengar. Det låter cyniskt, men de ekonomiska resurserna kan inte helt förbigås om de mänskliga rättigheterna betraktas i vid bemärkelse så att de omfattar exempelvis funktionshindrade och mentalsjuka som lämnas vind för våg.

När det går bra i ekonomin är de offentliga resurserna större. Men det är inte självklart att pengarna i goda tider används till att lappa luckor och hål i skyddsnäten. Risken finns att strävan efter lägre skatter eller önskan om att lägga undan pengar för sämre tider går före. Därför spelar budgetprocessen en viktig roll.

Finlands ekonomi är stark och vårt land har det största budgetöverskottet i EU. Det finns alltså inga ekonomiska ursäkter för bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna.

Här är det skäl att betona att de mänskliga rättigheterna är ett snävare begrepp än frågan om social rättvisa.

Finland strävar efter att vara ett jämlikt och rättvist samhälle.

Vi har bättre möjligheter att främja de goda idealen internationellt om vi själva lyckas leva upp till dem.

Se bara på Pisa-undersökningen som väckt så stor uppmärksamhet. Senast gjorde den det i Wall Street Journal, först i tidningen 29.2 och därefter i bloggar på nätet.

Att finländska skolelever klarade sig så bra väckte förundran. De små skillnaderna mellan svaga och starka elever i klassen förorsakade en livlig diskussion, liksom de små skillnaderna mellan svaga och starka skolor.

Wall Street Journals läsare hör till den amerikanska ekonomiska eliten. Vi sänder en kraftig signal ut i världen när vi visar att också ett jämlikt och rättvist samhälle kan vara framgångsrikt.

Eller omvänt: att ett ekonomiskt framgångrikt land väljer jämlikhetens väg. Det är ett medvetet val.

Vi väljer naturligtvis vad vi strävar efter för vår egen skull, inte för att framstå som Bror Duktig i andras ögon. Men det är bra om erfarenheterna sprids.

Fallstudier, de praktiska erfarenheterna, har större tyngd än politiska, ideologiska och filosofiska deklarationer om en bättre värld.

BJÖRN SUNDELL

09-1253 231, bjorn.sundell@hbl.fi