Doktoranden Pasi Kivioja vid Tammerfors universitet har samlat ett gediget informationspaket för ett forskningsprojekt finansierat av Helsingin Sanomats stiftelse. Budskapet är tydligt: Kvällstidningar på papper är en sjunkande marknad. Trenden är tydlig i alla nordiska länder.

Utvecklingen kompenseras av växande webbsajter. Kvällstidningarnas ämnesområden passar internet. Många egenskaper i journalistikens kärna får vika för nätets snabbhet. Kriminaljournalistik, personorienterad bevakning av kändisar, underhållning och sport attraherar cyberrymden.

Den snabba mentala födan har flyttat till webben medan den långsammare blir kvar på papper.

Kvällstidningarna ger det nya medielandskapet ett ansikte: Splittrat utbud splittrar medievanorna.

Förändringen i de lösnummersålda tabloidernas levnadsvillkor är stor: från snabba nyheter om Mäntsälä-upproret, som Ilta-Sanomat grundades för, till underhållning. Konkurrensen om tidningsköparnas tid har förskjutit innehållet från samhällsrelevanta ämnen - dit även kriminaljournalistiken med god vilja kan räknas - till mer lättsmält gods.

Politik och ekonomi har inte försvunnit - de har klätts i konsumentjournalistikens bekväma kläder. Nu står mina bensinpriser, mobiltelefoner och bostadspriser i fokus. Men från den egna naveln till vidare perspektiv är det långt.

Kvällstidningarnas roll är att tala i läsarnas sak i gränslandet till populism. I uppdraget att bevaka makten har redaktionerna gjort väl ifrån sig. Nu har kvällstidningarna ändrats med marknaden i en riktning där sättet att närma sig konsumenten dikterar självajournalistikens substans.

Orsakerna till att marknaden har sviktat är många. Men om korrelationen mellan ett ändrat journalistiskt grepp och läsartapp förstärks och resultaten sjunker skall utgivarna se sig själva i spegeln.

I modern journalistik skildras händelseförloppet genom människor.

Alla journalister har vid stora olyckshändelser till uppgift att skildra händelsen ur offrens synvinkel. Att göra det med mänskligt omdöme är en konst som den journalistiska kulturen måste odla. I Finland lärde vi mycket av Jokelatragedin. I Kauhajoki var den finländska pressen utrustad med betydligt bättre omdöme.

Det samma gällde inte våra grannar i väst, där god journalistisk sed är ett av offren för kvällstidningskriget. Bevis på detta fick de tjänstemän som skulle gå med dödsbudet till de anhöriga. Tre familjer hade strax före haft besök av en svensk kvällstidningsreporter som tagit sig in genom att presentera sig som dödsbudsbärare.

Är det så att man i journalistiken kan lära bara av misstag?

Professionalismen består förutom av förmågan att inhämta, pröva och presentera information också av att kunna använda omdöme i allt man gör. Skolmassakrer har visat hur svårt det är att sätta sig in i läsarnas position.

Vi journalister, i alla medier, har i uppgift att förmedla verkligheten, hur obehaglig den än kan se ut. Trots att vi vet att många inte skulle vilja se skildringarna i vare sig bild eller text. Trots att de i någons fantasier kan tjäna som förebild. Att tänka på konsekvenserna hör inte till det journalistiska uppdraget, än mindre att fungera som domare.

På Hufvudstadsbladetför vi en daglig diskussion om den moderna journalistiken. I den här tidningen ges underhållningen inte utrymme på bekostnad av det som är relevant för våra läsare. Vi vill erbjuda en kombination av djupt och mer lättsmält.

Ämnesurvalet är brett och vi använder alla moderna journalistiska medel för att behålla den mänskliga synen. På internet skall vi ge service som är snabb medan Hbl på papper kommer att förklara och begrunda.

En intressant paradox i Pasi Kiviojas rapport är slutsatsen att det feminina sättet att se världen har spritt sig från underhållning till annan journalistik. Förskjutningen har sin förklaring i jakten på kvinnliga läsare.

Till samma jakt kan räknas det uppdrag som Alma Media gav headhuntern som skulle söka en kvinnlig chefredaktör för Lapin Kansa - med känt resultat.

Alma kan trösta sig med att alla stora finska mediehus har snubblat med ledningsrekryteringar de senaste åren. Innebörden av en modern finländsk värdegrund tycks vara svår att förstå - även för dem vars affärsidé det är att forma den.

HANNU OLKINUORA

09-1253 240, hannu.olkinuora@hbl.fi