I dag är sista chansen att förhandsrösta i kommunalvalet. Den som är förhindrad att rösta på den egentliga valdagen, på söndag, ska alltså passa på i dag.

Ett kommunalval handlar primärt om vem som ska styra och ställa i kommunen. Här fattas många av de beslut om dagvård, skola, sjukvård, åldringsvård, kollektivtrafik, kulturutbud, fritidsanläggningar et cetera som är livsviktiga för invånarna.

Beslutet om vilken kandidat i vilket parti man ger sin röst måste baseras på vad man vill i sin hemkommun.

Det hindrar inte att varje val, också ett kommunalval, även har rikspolitisk betydelse. Det samma gäller ju också presidentval: hur personfixerat det valet än är, är också det politiskt. Åtminstone så länge som presidenten har politiska befogenheter.

Naturligtvis rubbas inte riksdagens eller, därmed, regeringens sammansättning av vare sig kommunal- eller presidentval. Åtminstone inte direkt, under pågående valperiod.

De indirekta effekterna kan bli desto större. Ett parti som vinner eller förlorar ett kommunalval går politiskt stärkt eller försvagat ur valet, också med tanke på nästa riksdagsval.

Det samma gäller regering kontra opposition. Ett regeringsblock som klarar ett kommunalval väl går stärkt vidare i förvissning om att dess politik burit frukt. Går det dåligt i valet, för regeringsblocket eller för enskilda regeringspartier, kan det uppstå inre spänningar som till och med kan hota regeringens existens i förtid.

Inför söndagens kommunalval är några rikspolitiska frågeställningar särskilt aktuella, och det kan vara skäl att gå igenom en del av dem.

Detta är väljarnas första chans att reagera på den unika regeringskoalition vi haft sedan fjolårets riksdagsval: en borgerlig regeringsbas med ett inslag av de gröna. Hur har de borgerliga förvaltat sitt pund, och - inte minst - hur uppfattar de grönas väljare sitt partis engagemang?

En ytterst intressant detalj är att om de gröna faktiskt för första gången går förbi vänsterförbundet till positionen som fjärde största parti, vilket vissa gallupar tyder på, så sker det alltså i ett läge då de gröna sitter i regeringen och vf står i opposition. Sker det i så fall tack vare regeringsengagemanget, eller trots det?

För de grönas framgång brukar valdeltagandet vara i en nyckelposition. Hur högt blir det i år?

De båda ledande regeringspartierna centern och samlingspartiet har gjort väl ifrån sig i opinionsmätningarna före valet. Deras inbördes ordningsföljd i själva valet har närmast psykologisk betydelse. Efter ett avhopp från de gröna till saml har de båda partierna nu precis lika många riksdagsledamöter, och då har varje promille i valresultatet signifikans.

Går Jyrki Katainen politiskt stärkt ur valet, eller Matti Vanhanen?

För det fjärde regeringspartiet, sfp, har valresultatet även en direkt betydelse som är av rikspolitisk räckvidd: om sannfinländarna går förbi sfp i röstetal går sfp:s enda styrelseplats i kommunförbundet förlorad. Det vore ett bakslag för tvåspråkigheten.

Den opinionsmätning Hbl kan presentera i dag tyder på att sfp:s väljarstöd på svenskt håll är orubbat, på internationellt sett skyhög 70-procentsnivå.

Det bådar gott med tanke på kommunförbundet, men lika avgörande är ju hur sannfinländarna klarar sig. I Esbo hör Timo Soini säkert till röstmagneterna, men hur materialiseras sympatierna på annat håll?

Socialdemokraterna har bevarat sin position som näststörst i Svenskfinland, medan de gröna distanserar både kristdemokraterna, samlingspartiet, centern och vänsterförbundet. Tröskeln för att börja överge sfp till förmån för saml eller centern verkar alltjämt vara hög. De gröna attraherar särskilt unga urbana väljare.

Om valet är viktigt för regeringspartierna är betydelsen om möjligt större för socialdemokraterna och deras nya partiledare Jutta Urpilainen. Ska hon klara sitt mognadsprov eller inte?

Lite genomskinligt desperat var hennes utspel i veckoskiftet om något slags krismöte mellan regering, opposition och arbetsmarknadsparter i anledning av den sviktande konjunkturen i finanskrisens spår.

Om Urpilainen hade tagit reda på fakta hade hon fått veta att regeringen redan har inlett diskussioner med arbetsmarknaden - som är mycket viktigare än oppositionspartierna.

Men så var hon tydligen snarare ute efter positiv publicitet inför valet.

Det har redan antagits att finanskrisen kan höja valdeltagandet. Det vore i så fall dess enda positiva effekt.

Däremot återstår det att se hur krisen påverkar valet av parti. Eftersom det är de fria marknadskrafterna som har misslyckats och receptet nu heter ökad statlig reglering kunde man anta att läget ideologiskt gynnar vänsterpartierna, kanske även mittenpartier, och inte högern. Men har samlingspartiet lyckats övertyga väljarna om att marknadsekonomin i den finländska högerns tappning har ett socialt samvete och ansvar?

Ute i världen, där det sociala samvetet och ansvaret saknats, har medicinen nu en besk bismak av socialism.

BJÖRN MÅNSSON

09-1253 244, bjorn.mansson@hbl.fi