Jan Blomgren

Moskva tror inte på tårar. En tidsresa i det nya Ryssland Ersatz 2009

Jonathan Brent

Stalins arkiv. Sökandet efter det nya Ryssland Ekerlids Förlag 2009

Två starköl - det var allt som pensionsförsäkringen räckte till efter drygt ett år med Jeltsin vid makten. Den mångårige Rysslandskorrespondenten Jan Blomgren berättar i sin reportagebok Moskva tror inte på tårar om dåvarande hustruns morfar vars sparkapital förvandlades till ett mycket kort krogbesök eller två kilo socker under de första åren efter Gorbatjovs fall. För många av de ryssar som såg sina pengar få vingar och borden stå tomma blev snart ordet "demokratija" ett skällsord. Det representerade en utveckling i fritt fall. I ett sådant politiskt klimat trivs starkt nationalistiska grupper och talet om en kris i folksjälen spred sig liksom uppfattningen att man levde snarast i en "dermokratija", en skitokrati. Yale-historikern Jonathan Brent såg många tecken på ett raskt politiskt och moraliskt förfall när han i 1990-talets Ryssland försökte förhandla fram avtal om publicering av tidigare aldrig offentliggjort ryskt arkivmaterial, bland annat Stalins personliga arkiv. Brent varvar det bitvis spännande förhandlingsarbetet med samtidsobservationer och historiska tillbakablickar. Då och Nu belyser varandra i boken Stalins arkiv och oroande överensstämmelser blottläggs..

Rabiat antisemitism

Till de skrämmande interiörerna hör den rabiata antisemitismen. I Ryssland är enligt Brents beskrivning juden en utanförstående, en representant för den hotfulla västerländska liberalismen. Den stereotypa bilden av Västerlandet stärker den egna ryska identiteten, det är samma antitetiska världsbild som Dostojevskij höll sig med. Konspirationsteorierna, främlingsfientligheten och nationalismen grasserade i det växande antalet tidningar med fascistisk profil i 1990-talskrisens Ryssland.

Jag bläddrar i bildsektionen i Brents bok och stannar inför en chokladask som så sent som 2008 kunde köpas på Sjeremetjevoflygplatsen i Moskva (bilden ovan). På askens baksida syns en högrest Stalin med fast grepp om rodret på statsskeppet. Det står CCCP på roderhjulet (ni minns kanske det tidigare oövervinneliga sovjetiska hockeylagets tröjor) och på den röda bolsjevikflaggan i bakgrunden: "Sovjetlandets kapten leder oss från seger till seger!" Konfektaskens framsida visar en mängd äldre berömda sovjetiska affischer i miniatyr och i nedre vänstra delen en mer framträdande figur: den fetlagde kapitalisten med svart hög hatt och ringbeprydd hand som vilar på en hög guldmynt; som Brent påpekar rör det sig om en omisskännlig karikatyr av den judiske bankiren. Souveniren sammanfattar kusliga trender och tendenser i tiden.

Populära envåldshärskare

Ett ryskt fat olja steg från arton till sextio dollar efter bara några år med Putin . Många fick det bättre, löner och pensioner trillade in som de skulle. Om Jeltsin med sin vacklande hälsa blev en symbol för ett Ryssland som gått ner på knä blev hans efterträdare, den forne KGB-mannen som profilerades som kraftkarl på judomattan i början av det nya millenniet, en symbol för en nationell vändning politiskt och ekonomiskt. Putin var rätt man vid rätt tillfälle. Vägen ut ur krisen framstår samtidigt som en tillbakagång till äldre ryska ledartraditioner och maktstrukturer. Blomgren drar en linje mellan envåldshärskare som åtnjutit stor popularitet: Peter den store , Stalin - och Putin. Men den återvunna nationella självkänslan och de materiella förbättringarna har ett högt pris: mediekontroll och terror mot politiska motståndare och obekväma journalister, riggade rättegångar och en tilltagande kafkaartad stämning. Blomgren utreder fallen med oligarken Michail Chodorkovskij och journalisten Anna Politkovskaja med en precision som inte lämnar något tvivel om den nygamla repressiva politikens brutalitet. Ett av Stalins motton lydde "Där det finns en människa finns det ett problem".

Blomgren är en driven reporter. Han arbetar med en väl beprövad journalistisk teknik. Sina reportage inleder han gärna med zoomobjektivet: en närbild av individen i storpolitikens brutala turbulens. Vidvinkelobjektivet får fånga in det maktpolitiska spelet i det moderna Ryssland. Han gör hembesök över ett glas vodka eller en kopp te och sammanfattar det politiska skeendet i faktaspäckade men skickligt arrangerade svep. Brent är också på plats, men det är som om han ser sig om genom en misstänksamhetens lins. De möten som han har med olika myndighetspersoner och de många gånger invecklade och gåtfulla byråkratiska turer som hans uppdrag leder honom in i är i sig distansskapande. Men glimtvis ser vi honom i möten där vänskapen får triumfera över fruktan och främlingskap..

Kanske är det så att man som Jan Blomgren måste bo en längre tid i det väldiga landet och göra vidsträckta resor till sällan besökta orter för att en djupare medkänsla ska väckas med ett folk som bara under de senaste decennierna kastats mellan kaotisk demokrati och maktfullkomligt envälde. Rysslands förflutna tycks diktera dess framtid.

Håkan Möller

kultur@hbl.fi