"I över 140 uppsättningar på teater- och operascener, i film och etermedier har Långbackas distinkta och inkännande tolkningar av klassiker och ny dramatik berört publiken djupt.".

Så lyder motiveringen när teaterveteranen Ralf Långbacka tar emot Svenska litteratursällskapets pris på fredagens stora 125-årsfest.

Långbacka träffar Hbl i sitt arbetsrum i Brändö. Även om han säger att han numera helst sysslar med skrivande förs diskussionen snabbt in på teatern. Långbacka tror på en ny form av realism som inte innebär en avfotografering av verkligheten utan bygger på en ideologisk världsåskådning.

– Det är viktigt att få människan att identifiera sig med teatern. Och det här kan lösas på olika sätt. Nu befinner vi oss i en övergångstid. Något har fallit sönder och något annat måste komma i stället. Det här är inget nytt. Tjechov levde i en övergångstid där det feodala, tsaristiska samhället höll på att falla ihop. Bertolt Brecht skrev teater för ett kapitalistiskt samhälle i sönderfall.

– Det jag ville göra i tiden med teatern, och som jag egentligen försökt göra hela mitt liv, är att göra ordet fysiskt på scenen. Men nu lever vi i en bildvärld där det gäller för teatern att fundera på framtiden. Vi har den stora underhållningsteatern, showteatern och så den andra teatern som innebär närvaro, upplevelser och en kontakt mellan scenen och salongen. Men dagens publik, som har film och tv nära inpå sig, har svårare att acceptera avståndet till scenen. Det gäller helt enkelt att hitta en ny dramatik, ett nytt sätt att skriva teater och gestalta den här perioden.

Just nu håller Ralf Långbacka på med andra delen av sin självbiografi. Den ska sträcka sig från år 1971 då han blev chef för Åbo Stadsteater till 1987 då han avslutade sitt chefskap vid Helsingfors Stadsteater..

– Under chefskapet på Helsingfors Stadsteater från 1983 till 1987 blev jag nästan utbränd på grund av att ingenting egentligen blev som jag tänkt mig. Jag trodde att vi skulle kunna förändra stadsteatern i Helsingfors till en fungerande konstnärlig teater i stil med den förändring vi lyckades genomföra vid Åbo Stadsteater under min chefsperiod där. På Helsingfors Stadsteater uppstod däremot aldrig det teamwork som hade varit förutsättningen. Samtidigt hade jag också en konflikt på gång med Helsingin Sanomats teaterkritiker. Och det var också jobbigt.

Behövs en förnyare

Enligt Ralf Långbacka var 1960-och 1970-talen en gyllene tid för den europeiska teatern.

 – Då trodde man på ensembleteatern men nu har ju teatern blivit projektteater eller så har underhållningen tagit över. Teatern som helhet har inte mera den genomslagskraft i samhället som den hade tidigare. I stället har den marginaliserats. På 1980-talet uppstod ett annat sätt att tänka då nyliberalismen trädde till. I och för sig är det ju självklart att allt förändras och förnyas men jag är inte den som nu skall åstadkomma förändringar.

I över femtio år har Ralf Långbacka regisserat närmare hundrafyrtio föreställningar, varit teaterchef i femton år, skrivit böcker och en massa artiklar om teater och bidragit till teaterns utveckling i Finland.

– Egentligen var jag ett slags gudfader för den politiska teatern på 1960-talet då jag undervisade vid teaterskolan för den yngre generationen blivande skådespelare och regissörer, bland dem Kalle Holmberg . Och så blev Kalle och jag goda vänner och vi kom överens om att tillsammans förändra den finländska teatern. När Sakari Puurunen 1969 avgick från teaterchefsposten vid Helsingfors Stadsteater erbjöd vi oss, Kalle Holmberg, Eugen Terttula och jag att överta ledningen för stadsteatern. Men det stupade av politiska skäl. Så det blev Åbo Stadsteater i stället. Där lyckades vi skapa en fungerande helhet, en ensembleteater och en arbetsmetod som innebar att teaterns ansikte helt och hållet förändrades..

– När vi efter sex år ville få igenom förändringar och utöka verksamheten stötte vi på patrull. Åbo Stadsteater ville inte ha oss kvar även om den publikmässigt gick bättre än någonsin. Till och med Dagens Nyheter utnämnde Åbo Stadsteater till Europas ledande teater.

Nu tänker Ralf Långbacka enbart satsa på skrivandet.

– Efter att del två av min självbiografi blivit färdig skall jag komma med en tredje del som blir ett slags sammanfattning av mina teatererfarenheter.

Elisabeth Nordgren

elisabeth.nordgren@hbl.fi.

Läs mera: Tuva Korsströms recension av första delen av Ralf Långbackas memoarer.