Vem var äldre – Johan Ludvig Runeberg e ller Zacharias Topelius – lyder en av frågorna i Svenska litteratursällskapets frågesport för unga på webben. Men hur bekanta är egentligen de två giganterna för dagens finlandssvenska ungdom?

– Kännedomen är diffus och inte vad den en gång var, medger Fred Karlsson, professor i allmän språkvetenskap och vice ordförande i Svenska litteratursällskapets styrelse.

Att engagera de unga finlandssvenskarna är sällskapets svåraste uppgift just nu, säger Karlsson.

När landets skolelever tillfrågades om vad de visste om Jean Sibelius lär många ha svarat "hans hårlock" vilket tyder på att de sett ungdomsbilder av kompositören. Vad gäller Runeberg hoppas Karlsson att kunskapen skall vara bättre – i samband med Runebergsjubileet för sex år sedan lät sällskapet trycka upp en nyskriven skrift som distribuerades i skolorna.

Bortsett från att kunskaperna om nationalskalden inte är vad de en gång var anser Fred Karlsson inte att det finns skäl att gnälla över det svenska språkets ställning i Finland.

– Inte är språket farligt hotat.

– Jämfört med språkminoriteter som varken har status eller pengar har vi det jättebra. När man läser insändarspalter får man ibland känslan av att alla inte har perspektiv på vår situation.

Karlsson medger ändå att svenskan på vissa områden har svårt att utvecklas och att det särskilt gäller vetenskapen. Engelskan och finskan tränger sig på.

– Men inget hindrar oss från att publicera oss på finska, det vore värdefullt att vända sig till en finskspråkig publik, tycker Fred Karlsson men tillägger att inga konkreta planer finns ännu.

Miljoner till forskningen

Svenska litteratursällskapet grundades till minne av nationalskalden Johan Ludvig Runeberg men sällskapets kärnområden är det svenska språket, litteraturen och folkmusiken i Finland.

Den finansiella utvecklingen för SLS har med Fred Karlssons ord "trotsat all fantasi". En stor del av medlen satsas numera på forskningen som de senaste åren vuxit till sällskapets största verksamhetsområde.

Uppskattningsvis 1,5 miljoner euro delas ut i pris och stipendier i år. Knappt en miljon av summan går till forskningsstipendier.

Om forskningschefen Christer Kuvaja fritt fick välja sitt önskeprojekt skulle det ta avstamp i samtiden.

– Det vore intressant att undersöka vilka konsekvenser depressionen på 1990-talet hade för det svenska i Finland, säger Kuvaja.

– Frågan känns angelägen nu när det fortfarande finns folk som har konkreta erfarenheter.

Om det här projektet någonsin blir av är osäkert. Däremot har styrelsen gett klartecken för två nya projekt som skall inledas i år och ett som inleds 2011.

Det svenska i Finland i dag och i morgon är det övergripande temat på de två projekt som startar i år. 39 ansökningar kom vilket Kuvaja betecknar som många.

– Dels var temat bestämt, dels hade vi satt 1945 som bakre gräns.

De två projekt som valdes var Bitar av samma pussel. Intersektionella perspektiv på det svenska i Finland med docent Sven Erik Klinkmann som projektledare och Tvåspråkigheten och det mångkulturella Finland. Utbyte och utmaningar i ett framtidsperspektiv med professor Nina Pilke som projektledare.

År 2011 startar projektet Svenska invandrare i Finland - etniska relationer i mötet mellan finskt och svenskt med docent Östen Wahlbeck som projektledare.

De tre projekten sållades fram via en tvåstegsprocess där utomstående evaluerare från Sverige, Norge, Danmark och det finskspråkiga Finland var involverade. Litteratursällskapets styrelse fattade det avgörande beslutet.

– Valet var inte lätt. Viktigast var att forskningsplanen passade oss men också projektgruppens sammansättning hade en viss betydelse.

– En projektgrupp skall helst inte bestå av enbart äldre meriterade forskare. Det är fruktbart med både unga och äldre forskare och med en någorlunda jämn könsfördelning .

Åter en Armfelt

Christer Kuvaja kom till Svenska litteratursällskapet från Åbo Akademi. Liksom så många andra som jämför SLS med universitetsvärlden tycker han att den finansiella situationen är underbar.

 – På Akademin fick jag vända på varje cent, säger Kuvaja och citerar en av dem som i en färsk arbetsklimatundersökning konstaterade att sällskapet är rena himmelriket jämfört med universitetsvärlden.

– I regel är våra forskare ganska nöjda.

De vars forskningsprojekt refuseras blir naturligtvis misslynta. För några år sedan knorrades det i forskningsvärlden när SLS godkände ett projekt som utmynnar i en biografi över Alexander Armfelt, ministerstatssekreterare i S:t Petersburg 1841-1876.

– Personhistoria kritiserades som något som är out, minns Kuvaja och påpekar att personhistoria åter börjar vara på modet, åtminstone i Sverige.

Fyra år är regel för ett projekt. Om bara några veckor avslutas projektet Tidig finlandssvensk litteratur med ett heldagsseminarium.

Svenska litteratursällskapet är i dag den största privata finansiären av forskningsprojekt i Finland och Kuvaja beskriver verksamheten som en kulturgärning. Han har inte märkt av några lobbningsförsök och vet vilka projekt han absolut skulle säga nej till: - Vi forskar inte i sådant som inte berör det svenskspråkiga i Finland.

– Och katastrof vore det förstås om projektledaren inte skötte sina uppgifter.

Fest på förlaget

I november skålades det i champagne på Svenska litteratursällskapets förlag. Då lyckades förlaget för första gången någonsin kamma hem ett Finlandiapris när Henrika Tandefelts bok Borgå 1809. Ceremoni och fest vann Fakta Finlandia.

Enväldige domaren Björn Wahlroos berömde boken för att den "påminner oss om betydelsen av ramar och lyfter fram den internationella politikens teater" och förlagets redaktionschef Nina Edgren-Henrichson ser glad ut vid tanken på priset.

– För första gången noterades vi som ett förlag stort också på finskt håll, konstaterar hon.

Priset var ett erkännande för SLS förlagsverksamhet som på några år blivit störst i Finland på att publicera vetenskaplig litteratur på svenska. I vårutgivningen är Henrika Tandefelt åter aktuell, nu som redaktör för ett historieverk över Sarvlax gods och herrgård i Pernå.

Dyra böcker som ingen annan har råd att ge ut, men som har ett kulturellt värde, har blivit förlagets specialitet. På gång är Gustaf Mannerheims Dagbok förd under min resa i Centralasien och Kina 1906-07-08 som har redigerats av Harry Halén och illustrerats med foton tagna av marskalken själv.

Aktuell är också brevväxlingen mellan Axel Carpelan och Jean Sibeliu s. Redaktör för Högt ärade Maestro!/Högt ärade Herr Baron ! är Fabian Dahlström . Och orientalisten Georg August Wallins skrifter ges ut i sex band av vilka det första kommer i vår.

Jubileumsåret till ära utkommer Donatorernas bok som är en samling korta biografier över alla dem som testamenterat pengar och egendom till sällskapet. Författare är Bo Finne . Och så finns förstås de två mastodontprojekten Biografiskt lexikon för Finland och Zacharias Topelius Skrifter.

Också förlaget tvingas, precis som forskningsavdelningen, tacka nej till en hel del förslag. Två utomstående granskare går igenom manus och Nina Edgren-Henrichson bedömer att ungefär hälften refuseras.

Hur ser hennes egen önskebok ut?

– Någonting kulturhistoriskt, kanske något som handlar om trädgårdshistoria, men det beror ju på mina egna intressen.

– Å andra sidan finns inte mycket sådant på finlandssvenskt håll.

Produktiv sagofarbror

Om man så vill kan Topeliusprojektet illustrera det dilemma professor Fred Karlsson redan lyfte fram, nämligen svårigheterna att attrahera de unga finlandssvenskarna..

Hur skall Zacharias Topelius Skrifter engagera dem som aldrig hört talas om Sampo Lappelill?

 – Vi tänker inte direkt på de unga läsarna, medger Kim Björklund som är redaktionschef för Topeliusprojektet.

– Det här en utgåva som i första hand görs för forskare och organisationer så det är en samling ganska torra texter. Men sekundärt tänker vi förstås på de unga i och med att lärarna är en målgrupp. Tack vare den elektroniska utgivningen är det lätt att klicka fram ett faksimil och läsa Topelius på nätet.

Den första utgåvan utkommer i höst och sedan rullar det på i jämn takt, åtminstone fram till 2018 då 200 år förflutit sedan Zacharias Topelius födelse och 120 år sedan hans död. Men Kim Björklund tvivlar på att projektgruppen då är klar, trots att gruppen med sina elva medlemmar är stor.

– I dagens hektiska värld låter det här mycket men Topelius var den produktivaste av våra 1800-talsförfattare.

Budgeten för Topeliusprojektet ligger på 750 000 euro per år vilket enligt Björklund betyder att projektgruppen är "mycket privilegierad". Alla landets stora kulturinstitutioner finns med bland finansiärerna som förutom Litteratursällskapet är Undervisningsministeriet, Finska Vetenskaps-Societeten, Svenska kulturfonden, Finska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner, Nationalmuseum, Museiverket, Statens konstmuseum och Nationalbiblioteket.

Utgåvan blir Litteratursällskapets största utgåva någonsin.

– Jag brukar säga att Topelius är hela folkets man medan Snellman däremot är statens man, säger Björklund.

När Litteratursällskapet möts till sin årshögtid på fredag är det som vanligt dags för prisutdelning. Fred Karlsson är ordförande i allmänna prisnämnden men vägrar knysta ett ord om vilka författare som belönas i år.

Dock går han med på att konstatera att det finaste priset går till en person som företräder både fack- och skönlitteratur.

– Författaren är inte lätt att kategorisera, säger Karlsson kryptiskt.

Annika Hällsten

09-1253 232, annika.hallsten@hbl.fi