Landets största litterära superstjärna är femton minuter försenad.

Men det hade vi å andra sidan räknat med.

Någon har sagt att Sofi Oksanen behöver en hel förmiddag på sig för att göra sig i ordning. Det är svårt att säga om det faktiskt är sant eller bara ännu en av de fördomar om Oksanen som förekommer i medierna.

"En got som vaknade på dåligt humör", kallade kolumnisten Jyrki Lehtola henne efter att hon råkat i gräl med sitt förlag WSOY under bokmässan i Helsingfors i höstas.

Stämningen på förlaget är fortfarande inte god, menar Oksanen.

- Det finns många personer vars yrkeskunskap jag litar på, men själva förlaget verkar utvecklas åt ett skrämmande håll. Den här idén om att man ska kunna göra enorma vinster snabbt, jag tror inte på den. Så bygger man inte upp riktiga författarskap, säger Oksanen.

Turné väntar

Vi träffas på restaurang Kämp, mitt i turiststråket. Utanför fönstret strålar ett vintervackert Helsingfors. Finlandiavinnaren Puhdistus är aktuell i Norge, Danmark och Sverige. På svenska heter boken Utrensning och översättningen är gjord av Janina Orlov . En författarturné väntar och det kan bli fler priser: Oksanen är också nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. Pristagaren offentliggörs den 30 mars.

Jag frågar Oksanen om hon följer med den svenska litteraturscenen. Utrensning är en väldigt traditionell roman - i ordets bästa bemärkelse - om man är van att läsa intrigfattig svensk memoarprosa.

- Eftersom jag inte läser svenska följer jag inte med den svenska litteraturen så aktivt. Det som översätts är ju deckare, så för mig är Sverige väldigt långt ett deckarland, säger hon.

Oksanens dubbla identitet - est och finne - gör att hon har mutat in ett alldeles eget område inom den finska samtidslitteraturen. I Stalins kossor (2003) skrev hon om ätstörningar, inte bara som en sjukdom utan som en allegori för diktaturers brutalitet mot kroppen. Utrensning handlar om Estlands närhistoria sedd genom tre generationer kvinnor. Samtidigt är det en språkligt spänstig thriller, om trafficking och landets förflutna som ockupationszon.

- Det finns ju inte så mycket finsk litteratur med estniska huvudpersoner, eller med utländska huvudpersoner över huvud taget. Finsk litteratur är väldigt mycket de finska romanfigurernas litteratur. Och jag saknar den sortens litteratur där man inte bara skapar världar utan också språket. Mari Mörös senaste roman Kuuri var härlig på det sättet, hon använder sig av det efterkrigstida språket i Finland. Av den boken fick man verkligen känslan av att man befann sig på den tiden.

Oksanen är också kolumnist i Helsingin Sanomat. Ett kärt ämne är östblocket - till exempel sexturismens inverkan på den baltiska ekonomin.

- Efter Sovjetunionens fall var allt möjligt. Men nu har man långsamt vaknat upp till att den synliga prostitutionen kanske inte är särskilt bra för Estlands rykte. Och då har prostitutionen flyttat under jorden, från hotell och bordeller till privata lägenheter.

Men fortfarande är sexhandeln ett självklart inslag i Tallinns stadsbild - kanske i ännu högre grad så efter de baltiska ekonomiernas kollaps.

- Enligt en undersökning som man gjort med flickor som går i gymnasiet i Estland kan 90 procent tänka sig att jobba utomlands. De flesta kan tänka sig att jobba utan arbetstillstånd, trots att en stor del av dem känner någon som det gått illa för, säger Oksanen.

"Ohygieniskt" om Finland

Efter att Sofi Oksanen medverkat i dansk kulturteve och utmålat det finska folket som depressivt och inbundet fick hon höra kritik från många håll. Att Finland har två brutala skolskjutningar bakom sig och en dyster våldsstatistik var ingen förklaring. Sånt ska man man inte tala om med utländska journalister. "Ohygieniskt", tyckte professor Laura Kolbe .

- Jag fick lära mig att många tycker att det är roligt så länge man skriver böcker och vinner priser ... men när man säger något sånt här är det genast "din estniska hora, stick hem till Ryssland", säger Oksanen, som är uppvuxen i Jyväskylä, med en pappa som är finsk och en mamma som är est.

Ibland brukar man förklara våldet i Finland med historiska orsaker: att vi har en generation som vuxit upp med pappor som varit i krig, och som lärt sina barn att tiga. Vad tror du?

 - Visst finns det mycket våld i vår närhistoria, från inbördeskriget 1918 och framåt. Det påverkar naturligtvis kulturen, men å andra sidan har ju de flesta länder ett våldsamt förflutet, och många länder har en betydligt blodigare närhistoria. Det som förvånar mig i diskussionen är att man pekat på Finland och sagt att vi trots allt har mindre våld än de östeuropeiska länderna. Varför gör man den jämförelsen? Finland är ju ett välfärdsland, inte någon före detta sovjetstat, säger hon.

- Men visst, här finns konkreta problem. Vapenlagarna är säkert inte tillräckligt stränga och straffen för våldsbrott är för milda. Dessutom har vi en alkoholkultur som inte är bra. Å andra sidan dricker man ju också i andra länder, säger hon.

En av Finlands mest beryktade alkoholister, Matti Nykänen , kommer precis som Oksanen från Jyväskylä.

En hurudan stad är Jyväskylä?

- Hemsk... en idrottsstad.

Fanns det en estnisk minoritet när du växte upp?

- Det fanns det kanske, men under 70- och 80-talet var det omöjligt för utlandsester att organisera sig i Finland via kulturinstituten, eftersom man nästan automatiskt kom i kontakt med KGB. Det var annorlunda i Sverige och många andra länder. I Finland var den officiella linjen att alla ester var sovjetmedborgare.

Skrev du redan som barn?

- Jag började föra dagbok som sexåring. Som barn läste jag bara historisk litteratur. Det har alltid intresserat mig. Mina föräldrar satte inga gränser för vad jag fick läsa. Och det var självklart i ett estniskt hem att man skulle ha en bokhylla. Så var det inte alltid hos mina finska vänner, som kanske bara hade den obligatoriska hyllan med uppslagsverk och Guinness rekordbok.

Har esterna börjat behandla sin närhistoria i litteraturen?

- Den sortens böcker kommer allt mer, och det är glädjande. Men romanförfattares försörjningsmöjligheter i Estland är bedrövliga. Och om man jämför med de nordiska länderna så säljer inte deckare eller kriminallitteratur. Det är bara Stieg Larsson som säljer i Östeuropa, och inte alls i samma utsträckning som här.

Philip Teir

philip.teir@hbl.fi