Åsa Lind & Sara Lundberg Dunderlunds bästa bokstav PQR 2009.

ABC-boken är en livskraftig bilderbokskategori. Som bäst är den mer än bara en bokstavslektion. "Gabriel Gräslök skriver så gräsligt / Brevet han skrivit är inte läsligt: / Åh vilket brev, / Sa fröken, och rev / Brevet som Gabriel Gräslök skrev!" Versen från Lennart Hellsings och Poul Ströyers klassiska ABC från 1961 (aktuell i ständig nyutgåva) sjunger fortfarande i mitt huvud då jag tänker på bokstaven G.

Lika träffande är Åsa Linds och Sara Lundbergs Dunderlunds bästa bokstav . Den är ingen regelrätt ABC-bok, men dess sinnliga inställning till språket gör den till en snillrik inkörsport till bokstävernas värld.

Vid postlådorna möts Gösta Dunderlund och Frida. Den förre en ensamstående, sävlig bondgubbe, den andra ett barnbarn på besök med glugg mellan framtänderna och aptit på alfabetet. Bokstäver kan betyda så olika saker, påpekar Frida, I kan vara I postlådan eller IIIIIII som när man doppar sig i sjön. Frida vill veta vilken Dunderlunds bästa bokstav är. Själv gillar hon Rrrrr som passar bra när hon rivstartar sin röda cykel.

Dunderlunds bokstavsgrubbel blir också läsarens. Åsa Lind öppnar upp för språklek genom att närma sig bokstäverna associativt och fonetiskt, snarare än i stram bokstavsordning. Dödsannonserna i tidningen, kaffedrickandet och korsordslösandet lockar inte längre när gubben väl fått smak för alfabetet. Trrraktorrrmotorrr, K som i rökt fläsk på knastrigt bröd, Mmmmmycket gott, låter det när han smakar sig fram genom alfabetet i jakt på sin favoritbokstav.

Färg och textur

Den tjusiga titeln till trots ska läsaren inte förledas tro att denna bok enbart har ordet i fokus. Tvärtom vävs texten ihop med Sara Lundbergs bilder på ett synnerligen skönt och fyndigt sätt. Såsom hon andats liv i Stefan Castas En blommas liv (2008) sätter hon nu färg och textur på Åsa Linds strama, poetiska prosa - bekant från Sandvargen -böckerna som nyligen gick som sommarberättelse i radio. Lundbergs expressiva färger och suggestiva collageteknik sätter stämningarna klockrent. Glansbilder, tidningsurklipp, utrivna almanckssidor, skolboksillustrationer och broderier fogas samman till ett ymnigt, färgsprakande bokstavsmyller. Medan lugnet under björken hemma vid Dunderlunds husknut, där det enda som hörs är ett svagt "crunch crunch" från gubbens smörgås, skildras avskalat och humoristiskt. Personerna och deras minspel fångas på pricken. Frida, som den rakt-på-sak person hon är, ser med oförställd blick läsaren rakt i ögonen. Dunderlunds runda huvud, runda mage inklämd i trång rutig skjorta och mun formad som ett förundrat O får en att tro att man redan vet vilken hans favoritbokstav är - men så är det inte. Gubben visar sig ha oanat själsligt djup.

Dunderlunds bästa bokstav imponerar med sitt helgjutna konstnärliga grepp. Och den väcker lust att leka vidare och hitta egna bokstavsfavoriter.

Maria Lassén-Seger

kultur@hbl.fI