Sanna Karlström
Harry Harlow'n rakkauselämät
WSOY 2009

Sanna Karlström belönades nyligen med YLE:s lyrikpris Den dansande björnen för sin samling Harry Harlow´n rakkauselämät (Harry Harlows kärleksliv).

Hon hör till de mest uppmärksammade och prisbelönta unga finska poeterna som med sina två tidigare diktsamlingar Taivaan mittakaava (2004) och Päivänvalossa (2007) profilerat sig som en känslig och intuitiv poet med känsla för tillvarons irrationella och drömska sidor. I Päivänvalossa kretsade dikterna kring Uri Geller, mannen som förbluffade världen med sin förmåga att med tankens hjälp böja skedar och andra metallföremål. Utgående från Uri G lyckades hon konkretisera viktiga insikter och frågeställningar om livets många gränsfenomen – sömnen, drömmarna, kärleken, illusionerna och döden.

"Jag älskar dig Harry" lyder den nya bokens första rad. Harry Harlow var en känd djurpsykolog, som utförde experiment med levande apor: han försökte klargöra i vilken mån apornas utveckling, beteende och instinkter var medfödda eller beroende av förändringar i närmiljön. Genom att isolera nyfödda apor fick han belägg för hur livsnödvändig moderns och hela flockens inverkan är för att garantera en normal social utveckling.

Vi är närmare släkt än vi vet. Dikterna gestaltar vårt förhållande till oss själva – hur vi ser på oss själva i förhållande till naturen och till djurens liv – och till allt levande. Det handlar om vårt sätt att tämja, utrota, skada och slakta djuren. Om våra plågsamma experiment med djuren. Om vår självtagna rätt att förgripa oss på allt liv, om den illusoriska överhögheten som i sin förlängning hotar allt liv på jorden. Liksom i sina tidigare samlingar lyckas SK beskriva och frammana en värld av grymhet, lust och kärlekslöshet som naturligtvis inte bara handlar om psykologen Harry Harlow och hans apexperiment, utan om allas våra gemensamma villkor, våra liv av beroenden, förskjutningar, stumheter, smärta, ensamhet och längtan.

Hon besitter den sällsynta förmågan att beskriva gränsytornas processer, den för-och undermedvetna verkligheten, gränszonerna där förändringarna och förskjutningarna blir synliga och verkliga (min övers.):

Du simmar ut mitt i sjön, i ringen av granarnas spegling/ är du den enda som föreställer dig själv och vattnet rinner,// det talas om kärlek, och vad jag gjort dig,/hur du reser dig upp och försvinner, och bara bilden blir kvar.

I sina exakta men ändå undflyende formuleringar tycker jag att hon kan påminna on Eeva-Liisa Manner. Här finns samma pendling mellan dröm och veklighet, realitet och illusion, längtan och resignation. Här ännu ett exempel på hennes fascinerande och lockande dikt (min övers.):

I min dröm sjunger jag som en apunge.

Högt och djupt, det är alldeles vackert.

Jag sjunger för att jag smulas sönder och det slutar inte.

För att något annat ljud inte längre kommer ur mig, för att jag inget annat har, för att någon vred nacken av min mor och jag inte längre ser ansiktet, träskallen jag tuggade på är borta, hennes blick ligger slängd på golvet som en lossnad rem eller orm, och jag är enbart skräck och fallande och i buren som hon lämnat och där jag blivit kvar, jag sjunger att detta kommer att upprepas med dig, att jag gör mig själv illa, med armarna slingrade om mig själv en i sorg vaggande apunge, som gång på gång tillfrågas om hon har känslor, eller är den lika hjärtlös som du.

CLAES ANDERSSON

kultur@hbl.fi