MANFRED GERSTENFELD (RED)

Behind the Humanitarian Mask. The Nordic Countries, Israel and the Jews. Jerusalem Center for Public Affairs 2008

I en 250-sidig skrift Behind the Humanitarian Mask - The Nordic Countries, Israel and the Jews (Bakom den människovänliga masken - de nordiska länderna, Israel och judarna), redigerad och delvis skriven av Manfred Gerstenfeld vid Jerusalem Center for Public Affairs, ifrågasätts eftertryckligt den i Norden omhuldade uppfattningen om att regionen - i motsats till många andra - skulle vara jämförelsevis fri från antisemitism.

Åtta författare redogör i fjorton uppsatser för det aktuella läget i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island med tyngdpunkten på de två förstnämnda, som också framstår som de mest belastade av det antisemitiska arvet i att mäta judar och Israel med andra mått än dem man använder när det gäller andra människor och andra stater.

I Gerstenfelds första essä förvånar sig författaren över att antisemitismen och antiisraelismen vuxit sig så starka i en region där runt 25 miljoner välutbildade invånare haft att göra med obetydliga och maktlösa judiska minoriteter på i genomsnitt en promille. En gemensam faktor av viss betydelse kan, noterar han, det antisemitiska arvet från Luther ha haft, en orsak också till det långvariga förbudet mot judisk inflyttning.

Starkt inflytande från Tyskland

Ett annat gemensamt framträdande drag är de många initiativen som under senare år har tagits, främst i Norge och Sverige, till förmån för köp- eller samarbetsbojkotter mot israeliska varor och akademiker. Dessa, i regel strandade, försök att upprepa 1930-talets "Kauft nicht bei Juden!" ("Köp inte av judar") säger också något om det historiskt starka inflytandet från Tyskland och om den sociala viljan till samstämmighet och konformism. Besläktad med den enhetssträvan Lars M. Andersson analyserade i sin avhandling om juden i svensk skämtpress i början av 1900-talet.

Försöken till bojkotter har oftast haft vänstersocialistiska, fackliga eller kyrkliga initiativtagare. De mest egenartade exemplaren i denna vildvuxna flora utgörs av den där Sveriges förre ärkebiskop K. G. Hammar ställde sig i spetsen och dem där universitetsfolk strävat efter att isolera israeliska forskare. Att företrädare för kärlek, nåd och barmhärtighet eller "forskningens international" illustrerar sin förmåga att följa sina ideal exemplifierar vackert bokens titel.

Erfarenhet av antidansk våg

Danmark och Finland klarar sig bättre igenom denna granskningsprocess. Bilden av läget i Danmark nyanseras visserligen något med tanke på den entydiga hjältegloria landet skapade sig tack vare sin räddningsaktion hösten 1943, bland annat kritiseras avvisningen av ett tjugotal judiska flyktingar från Tyskland före ockupationen. Under det andra Libanonkriget uttryckte 48 procent av intervjuade danskar förståelse för Israels försök att få ett slut på Hizbollahattackerna mot landets norra delar, medan 7 procent ställde sig lojala mot den Iranstödda organisationen.

Intrycket av att Danmark förhållit sig mest civiliserat av de nordiska länderna kvarstår, vilket delvis kan ha påverkats av de danska erfarenheterna av den antidanska våldsvågen i samband med Jyllands-Posten-affären. Man förstod bättre de svårigheter adressaterna för muslimsk agitation och radikalislamistiskt våld kan befinna sig i, lika väl som man ansåg det vara en självklarhet att ett lands myndigheter är skyldiga att skydda sina medborgares liv.

Dystra överlåtanden

Finlands antisemitiska försyndelser i närhistorien består av samma avvisanden av judiska flyktingar som våra nordiska grannar företog, med samma ödesdigra följder. Dystrare ännu ter sig överlåtandena av krigsfångar till Einsatzkommando Finnland, där konsekvenserna för de berörda: milismän, partimedlemmar, politruker och judar, var helt klara för "överlåtarna" och i strid med alla kända rättsprinciper.

Mot denna historiska fond skisserar Finlandskunniga Serah Beizer det aktuella läget i vårt land. I motsats till Norge och Sverige har vi varit relativt förskonade från försök till "Kauft nicht bei Juden!"-bojkotter. Däremot har vi också här haft dem som - i Olof Palmes efterföljd - försökt likställa, eller åtminstone förknippa, Israels åtgärder som svar på Hamas och Hizbollah med Hitlers judepolitik och gärna talat om "folkmord".

Oförmåga att leva sig in

En genomgående tes i boken hävdar att de nordiska länderna - särskilt Sverige - är oförmögna att leva sig in i ett läge, där motparten, som en följd av starka, oförsonliga opinioner på den egna sidan, är svag och därför tidvis destruktiv. Det är svårt att motivera och upprätthålla förtroendefulla samtal med någon som beskjuter en med raketer.

En annan återkommande tankegång är kritiken av vad författarna kallar "humanitär rasism". Det vill säga ojämlikheten i att förneka palestiniernas förmåga till att bära ansvar för sina val och avgöranden.

MIKAEL ENCKELL

kultur@hbl.fi