Andrea Maria.

Schenkel

Bunker 2009 Översättning:.

Anna Bengtsson Ersatz 2009

Men nu har det märkliga inträffat att en tysk deckarförfattare, Andrea Maria Schenkel , inom ett år fått alla de tre böcker hon skrivit översatta till svenska. Den första, som heter Mordbyn , har fått deckarpriser både i Tyskland och Sverige. Både den och efterföljaren Fallet Kalteis bygger på verkliga händelser. Den tredje, som har titeln Bunker , är däremot en fri uppfinning.

I Bunker får vi krypa in i medvetandet på de två huvudpersonerna, offret och gärningsmannen. Till en början verkar rollfördelningen helt klar, kvinnan är offret och mannen är förövaren, men undan för undan förskjuts skuldbördan och det blir allt svårare att ge något entydigt svar på frågan om vem som är mest skyldig.

Händelseförloppet utspelar sig i en ensligt belägen kvarn med en bunker i källaren. Vi bevittnar en kamp mellan kidnapparen och den bortförda kvinnan. Långa partier består av närbilder ur den underliga samexistensen: Vi ser honom mata henne tugga för tugga, vi ser henne hasa över golvet centimeter för centimeter. Ställvis uppstår det en förtätning, men allt oftare avlöses dessa partier av en nästan bedövande monotoni. Det märkliga är, att, trots att så gott som hela boken består av huvudpersonernas monologer, så kommer vi egentligen inte nära någon av dem. Dessutom proppar Schenkel in allt det som annars en berättarröst kunde tagit hand om i monologerna. Detta ger ibland underliga effekter, som exempelvis när en fastbunden, skräckslagen människa får hänge sig åt långa sakliga rumsbeskrivningar..

Huvudpersonernas röster är i det närmaste identitetslösa och till förväxling lika, vilket ger mig som läsare en känsla av obehag. Möjligen är detta författarens avsikt och det bidrar till den kalla underström som finns i hela boken.

Bodil Zalesky

kultur@hbl.fi