ANTOLOGI

Noll Noll. Decenniet som förändrade världen.

Red. Tobias Nielsén och Anders.

Rydell. Volante, 2009.

"Decenniet som förändrade världen" är underrubriken för en alldeles färsk 00-talsantologi som damp ner i postluckan häromdagen.

I någon mening är det väl sant att varje decennium förändrar världen, eftersom detta är vad världen gör: förändras. Var 00-talet speciellt dynamiskt? Kanske var det det, i synnerhet för den generation som blivit vuxen under 00-talet. För inte ens ett decennium tycks vara någonting man kan uttala sig objektivt om. För en del var 00-talet kanske en epok då narcissismen firade ständigt nya segrar, för andra var det en tid för ökad miljömedvetenhet och gemenskap över nationsgränserna.

Författarna i antologin Noll Noll lyckas fokusera in flera områden inom kulturen och får också syn på fenomen som inte är alldeles lätta att ringa in. Perspektivet är genomgående rikssvenskt – ibland till och med specifikt stockholmskt – men det hindrar inte att boken blir ett intressant bokslut, ett slags summering av Kultursverige de senaste tio åren. Här finns många namnkunniga skribenter som man gärna läser  – Annina Rabe, Kjell Häglund, Andreas Ekström, Jesper Högström och Björn af Kleen.

Det första som slår en när man konfronteras med de senaste tio årens kulturella utveckling är att det skulle vara trist att åka med en tidsmaskin till år 2000. År 2000 hade vi ännu inte upplevt Youtube, Monika Fagerholms amerikanska flicka, Jonathan Franzens Tillrättalägganden, Cormac McCarthys Vägen, Tina Feys 30 Rock, Åsa Linderborgs fina pappabok Mig äger ingen, klassböcker, Eternal Sunshine of the Spotless Mind, mp3-spelare, bloggar, Antony & the Johnsons, Facebook, snabba bredbandsuppkopplingar, tv-serien The Wire och mycket mer.

Annat skulle det vara en plåga att behöva uppleva igen – och egentligen skulle jag här också kunna säga "bloggar" eftersom det naturligtvis är så att mycket av den tid som tillbringades framför dessa nu känns bortkastad. Men kanske är det helt enkelt så att 00-talet måste summeras som decenniet då vi satt oändligt mycket framför datorn.

Laboratorieköket

Just kapitlet om internet, skrivet av Anders Mildner, hör intressant nog till bokens svagaste. Dels för att resonemangen är alltför svepande, dels för att mycket av det som sägs redan har sagts så många gånger. Medieanalys har blivit så vanligt under de senaste åren att den riskerar att gå på tomgång.

I stället fastnar jag till exempel för Ann-Helen Meyer von Bremers text om 00-talets matkultur. Det är säkert många som missat – jag gjorde det i alla fall – att 00-talet var ett decennium då utländska stjärnkockar som Ferran Adrià förde kokkonsten ner på molekylär nivå. Fenomenet kallas "laboratorieköket" och handlar om att utforska råvarornas kemiska egenskaper för att göra mat som kräver instruktioner för att ätas.

För de flesta av oss var 00-talet årtiondet då maten blev en fråga om allt svårare etiska avvägningar – åtminstone i teorin. Ska man välja spanska eller inhemska tomater på vintern? Kan mina barn få epilepsi om jag låter dem äta mikropizza?

Ann-Helen Meyer von Bremer menar att vi blivit allt kunnigare samtidigt som kunskapen om helt "vanlig" matlagning försvinner. "Vi vet vad som passar till vad, vilka oljor som gäller, var vi köper det bästa köttet, men vi har missat grundkursen i matlagningen. Vi är så fyllda av bilder av fantastiska måltider vi ska laga i våra fantastiska kök, att vi faller på målsnöret. Och i stället för att nöja oss med stekt fisk, potatismos och rårivna morötter en tisdagkväll, så trillar vi ihop i en hög och beställer en hämtpizza."

Lattemammor och rucolapesto

Andreas Ekströms kapitel om förändringarna i föräldrarollen är bra läsning, kanske framför allt på grund av Ekströms smittande optimism. En av 00-talets bästa förändringar måste ju vara att pappor i allmänhet blivit allt mer närvarande. I dag, påpekar Ekström, skulle det vara politiskt omöjligt för Sveriges statsminister att inte vara pappaledig om han fick ett nytt barn. Ekström diskuterar den svenska föräldrarollen utgående från framgångsrika tidningar som Mama – en sorts lifestylemagasin som haft en stor roll när det gäller skapandet av 00-talets nya föräldrar: lattemammor och -pappor. I dag ska vi bli föräldrar utan att ge avkall på våra gamla livsmönster – allt ryms i den nya, coola föräldrarollen, visar de här tidningarna, som är experter på omskrivningar. Har man det råddigt hemma kan man alltid kalla det för "shabby chic"..

00-talet var också decenniet då vi läste föräldraantologier – i Svenskfinland fick Söderströms antologi Rapport från planet Mamma en viss mytologisk status och till och med spin-off-effekter i form av nya antologier. Kanske var antologiboomen typisk för nollnolltalet i sig – den tycks ha beröringar både med den nya "bekännelsekulturen" som frodas på bloggarna och kultursidornas populära grepp att "förklara tidsandan".

Annina Rabe påminner i sin genomgång av 00-talets litteratur om den den enorma explosionen av författare och småförlag – plötsligt skulle alla skriva deckare, alla bloggar förvandlas till romaner, och framför allt skulle alla skriva pappaböcker. Den stora finalen i den själutlämnande trenden, skriver Rabe, kom 2008 när Lars Norén gav ut sina dagböcker i en volym på 1 600 opaginerade sidor. En bok som dessutom kombinerade högt och lågt på ett sätt som vi lärt oss att göra under just 00-talet.

"Norén växlar mellan storslagenhet och självupptagenhet, mellan vardagliga triviala detaljer och stora tankar, mellan rucolapesto och döden", skriver Rabe.

Om 00-talet var ett explosivt litteraturdecennium finns det mycket som talar för trenden i viss mån mattas av under 2010-talet. Redan Svensk Bokhandels vårkatalog för 2010 visar att antalet skönlitterära debutanter minskar.

Sannolikt står förlagsbranschen inför liknande utmaningar som skivbranschen tampades med under hela 2000-talet. Ett tänkbart scenario är att de stora mediehusen – som fusionerades och växte under hela 00-talet – blir ännu mäktigare under följande decennium. Snart äger kanske Sanoma inte bara din bredbandsanslutning och närmaste kiosk, utan kanske också din telefonanslutning. Men att förutspå exakt vad som kommer att hända inom kultur- och medievärlden är omöjligt. Vem hade till exempel trott för tio år sedan att 3D-filmen skulle göra stor comeback vintern 2009?

Philip Teir

philip.teir@hbl.fi