Bröllopsfotografen
★★★✩✩
Tennispalatset 10
Manus och regi: Ulf Malmroos. Foto: Mats Olofsson. Musik: Jimmy Lagnefors. I rollerna: Björn Starrin, Tuva Novotny, Kjell Bergqvist, Johanne Brost, Lotta Tejle, Tomas Tjerneld.

Regissören tar sats i en i dag inte främmande regionalism i svensk film med kulturkrockar och storstad kontra landsbygd. Inte utan självbio­grafiska inslag och med lejonparten av ensemblen från Smala Sussie sker hans avstamp i lilla värmländska Molkom där bruket sysselsätter hela byn och där livet kan sägas vara mycket inrutat. På bruket jobbar även unge Robin (Björn Starrin) vars stora dröm är att bli fotograf.

Och onekligen tycks ynglingen i hårdrocksutstyrsel vara något av en naturbegåvning på området. Så när bruket, där fadern är förman, ska läggas ner struntar han i värmlänningarnas råd att ”fylla frysen med vilt, jobba svart och vänta på bättre tider”. Han tar sms-lån, köper en riktig kamera och åker med den hygglige faderns (Tomas Tjerneld) bil till Stockholm för att förverkliga sina planer.

Bondkatt bland hermelinerna

Nästan omgående hamnar han på ett överklassbröllop i Djursholm, i jetsetkretsar där han onekligen framstår som en bondkatt bland hermelinerna men hans foton gör succé. Och med en viss hjälp av etikettsboken anpassar han sig snabbt och försöker bokstavligen radera ut Värmland.

Som Robins introduktör i dessa snofsiga kretsar, och egentligen som filmens dramatiska katalysator, fungerar Kjell Bergqvists före­dettingskådespelare Jonny Björk som giftigt genomskådar överklassens egenheter och hyckleri men som ändå vill gona sig i dess glans. Utan att märka att han reduceras till hovnarr samtidigt som Robins aktier stiger hos den förmögne Claes (en ypperlig Johanne Brost), mannen som blivit stormrik på plastklämmor till brödpåsar.

Den humoristiska och bitska tonen övergår småningom till moralisk saga och tragedi när Robin måste ta ställning till sin framgångsdröm, inte bara ta bilder. Valet underlättas av Tuva Novotnys rebelliska och självständiga rikemansdotter Astrid som även hon hyser en passion för fotokonsten. Så återvänder filmen till den romantiska komedin på ett något lättköpt sätt.

Det går väl också något för snabbt då huvudpersonen utplånar och förnekar sin bakgrund men uppbrottet handlar också om att våga och välja. Att finna sitt rätta jag i en förkvävande miljö. Den moraliska demarkationslinjen går ändå inte mellan rika och enkla människor.

Bröllopsfotografen saknar varken konventionella eller smått banala inslag men, trots att den mot slutet något tappar terräng, berättar Malmroos sin story med fint fotografiskt flyt (med Mats Olofson som kameraman), utmärkt rollbesättning och ofta mycket snärtiga repliker.

Hans Sundström
kultur@hbl.fi