Tommi Melender

Ranskalainen ystävä.

WSOY 2009

Tommi Melender kandiderar för Finlandiapriset med romanen Ranskalainen ystävä (Den franska vännen) som på ett originellt sätt förenar de två huvudpersonernas konfliktfyllda relationer till nuet med ett romantiskt förhärligande av 1800-talets Frankrike.

Melender (född 1968) debuterade som lyriker 1989 och som prosaist med romanen Kunnian mies (En hedersman) 2007. Här utgick Melender från den förödande inverkan som den tuffa affärsvärlden har på människor som rör sig i den. I Ranskalainen ystävä är det fråga om besvikelser, burnout och rädslor i nuet som på ett ironiskt sätt drar in huvudpersonerna i ett nostalgitrippande till det förflutna.

Den ena huvudpersonen, Joel Raento, är pjäsförfattare och känd mediekonsult. Han blir plötsligt i samband med sin farmors död medveten om det förgängliga livet och sitt ytliga, mekaniska jobb. Nu gäller det att sadla om och satsa på livskvalitet. Joel Raento hoppar av ekorrhjulet och reser till en liten stad (fiktiv) i Frankrike där han stöter på en annan frustrerad man, Marcel Daigneault. Efter att ha lämnat sitt lektorsjobb är Marcel numera företagare inom transportbranschen och har råkat i klorna på den lokala maffian i den idylliska staden.

Flaubert och Baudelaire

Det speciella med dessa två män, som blir goda vänner, är att de kritiklöst hyllar kulturen och livet i 1800-talets Frankrike. Joel Raento gör det utgående från Gustave Flauberts (1821–1880) verk, Marcel Daigneault via den tidiga lyrikmodernisten Charles Baudelaires (1821–1867) diktsamlingar. Samtidigt strävar de två desillusionerade männen efter att återfinna sig själva, sina förlorade identiteter.

Dagens superytliga medievärld är en temaslinga i romanen som Tommi Melender skarpt kritiserar, en annan är den nihilism, entropi och likgiltighet i förhållande till medmänniskan som råder i de moderna, våldsdrabbade samhällena.

Det speciella med Tommi Melenders roman är att den på ytan gör ett banalt, klichémässigt och personkarikerat intryck. Men man skall inte låta lura sig. Både i fråga om tema och språkhantering är romanen flerskiktat uppbyggd.

Här finns en skickligt komponerad ironi och en metatextuell struktur som filtreras genom det som Flaubert och Baudelaire innehållsligt och formellt representerar med sina respektive indirekt eller direkt satiriska skrifter. Under den skenbart banala realismens yta hos Melender hittar man nämligen en suggestiv mystik som relaterar till både den ironiska och naturalistiskt triviala vardagsskildringen hos Flaubert och till formmedvetenheten, musikaliteten och symbolismen hos Baudelaire.

På det här sättet blir Tommi Melenders Ranskalainen ystävä ett utmanande, spännande läsäventyr.

Elisabeth Nordgren

elisabeth.nordgren@hbl.fi