Tom Waits produktion är bara så jävla underbar att det är kul att också andra artister ger sig på den. Fast det är inte många som också fått översätta låtarna och spela in hela plattor. I själva verket bara svenska Bad Liver, åtminstone om man får tro dem själva.

I alla händelser måste Bad Livers Waits på svenska vara den definitiva svenska Waits-samlingen, och samtidigt en födelsedagspresent till maestron själv som fyller 60 år den 7 december i år. På första cd:n ligger debutplattan Fjorton sånger ursprungligen utgiven 1989, men nu med nytt och bättre ljud. På den andra skivan ligger ytterligare fjorton nya spår med tidigare outgivna tolkningar. Låtarna i sig är så dramatiska och fullmatade med mänsklig rännstensstämning att man med ett för sofistikerat grepp kunde göra bort sig riktigt ordentligt, men om Bad Liver har några problem så är de åtminstone inte av det slaget.

Via starka översättningar berättas ruggiga och ändå paradoxalt vackra historier från livets utmarker, och ofta låter det faktiskt ännu mer stökigt än på Waits egna (framför allt tidigare) skivor. Röstmässigt kan parhästarna Gerhard Hoberstorfer och Leif Jordansson inte mäta sig med den hesa mästaren, men de framför låtarna på sitt eget sätt och ersätter det förlorade med en total och kärleksfull satsning. Till vardags är killarna teatermusiker, och det skiner ibland igenom i mer kabarémässiga inslag. Men det är de mer sensibelt berättande sångerna som ger kickar, och höjdarstämningen infaller under Julkort från en hora (tolkningen av Christmas Card From a Hooker in Minneapolis ). Man påminns om vilken betydelse Waits haft för många mer romantiskt lagda svenska artister, med Ulf Lundell i spetsen.

Den här dubbeln har en emotionell rikedom som gör att jag struntar i tekniska brister. Här får både träskiga gitarrer och skört gråtande nattsaxofoner det utrymme de behöver, och man känner i hela kroppen att ingenting varar för evigt. Perfekt när man sitter hemma för sig själv och super.

Henrik Jansson

kultur@hbl.fi