MÅLNINGAR

Förtrollad av skönheten

Mästerverk ur Tretjakovgalleriets samlingar i Tennispalatset. Till 14.3.2010

Under senare hälften av 1800-talet var två olika konstriktningar de huvudsakligen rådande i Ryssland. Liknande synsätt framträdde också i Västeuropa. Dels handlade det om " Vandrarna" med Ilja Repin i spetsen, som blev betydelsefulla under 1860-talet. Deras uttryckssätt var realismen och deras verk förmedlar en djup psykologisk skärpa. Konstnärerna behandlar ofta både sociala, politiska och moraliska problem i sina målningar.

Dels handlade det om det äldre akademiska salongsmåleriet, som ännu var livskraftigt under samma tid - det var just den riktning som Vandrarna profilerade sig mot. Realisternas verk har tidigare presenterats på ett flertal utställningar både hos oss och utomlands. Men den ryska akademismen har inte synts till tidigare. Faktum är att den utställning, Förtrollad av skönhet med verk från Tretjakovgalleriet, som nu visas i Tennispalatset är den första i sitt slag i Västeuropa. Utställningen har tidigare turnerat i Ryssland under fem år – men annars har akademismen varit undangömd och bortglömd också där.

Strikt regelverk

Det är en stor utställning med närmare 160 målningar, skulpturer och föremål av 83 konstnärer vi nu får ta del av. Tidsmässigt omfattar utställningen verk från 1830-talet till 1910-talet.

Gränsen mellan de båda riktningarna är inte alltid så knivskarp; en del konstnärer kom att under olika skeden av sina liv representera bägge riktningarna. Dessutom fick konstnärer verksamma inom både akademismen och realismen sin utbildning vid konstakademin i S:t Petersburg. Men när man betraktar målningarna är skillnaderna ändå uppenbara. Realisterna strävade efter att avbilda verkligheten sanningsenligt och kritiskt. Den akademiska konsten däremot styrdes av ett rätt strikt regelverk för både komposition och träffsäker avbildning – man kunde varken måla vad som helst eller hur som helst. Konstnärerna förskönade sina motiv, även inom genremåleriet där det vardagliga livet gestaltas är motiven idealiserade. Konstantin Makovskijs Flicka med kvast visar en flicka i fläckfri elegant klänning, som graciöst vilar i en fåtölj - kvasten står lutad mot stolen. Här försiggår nog ingen slitsam storstädning - flickans klänning verkar vara det som mest har fångat konstnärens intresse.

Salongsmålarna presenterar en vacker och problemfri värld, ofta målad i lysande klara färger. Målningarna skulle hänga i salonger snarare än i museer – även ramarna var viktiga och guldornamenten skulle gärna gå i samma stil som motivet.

Societetsporträtt

Målarnas stora tekniska yrkesskicklighet kommer bäst fram i ett fantastiskt stoffmåleri, otroliga interiörer och detaljerade vyer. Eftersom motiven ofta hämtades från antiken, mytologin, Orienten eller Italien – miljöer som tidsmässigt eller geografiskt låg utom räckhåll - hade målningarna också en pedagogisk uppgift, under en tid när bilder inte förekom med samma frekvens som i dag. Italien hörde till favoritmotiven eftersom ryska konstnärer reste till Italien för att fullfölja sin utbildning redan under 1700-talet. Människogrupperna som befolkar dessa storslagna scenerier är däremot ofta mera typer än individer - undantaget är porträttmåleriet där nog så levande ansikten möter betraktaren trots att porträtten också förskönades. Aleksej Charlamovs och Victor Schtembergs porträtt är i första hand societetsporträtt - deras uppgift är att presentera modellerna på ett fördelaktigt sätt. Det gällde att hitta den bästa bildvinkeln och modellerna var uppklädda i uniform eller aftonkläning - men någon djupare psykologisk analys var inte aktuell. Konstnärerna lyckas däremot få fram varje ytstruktur och nyans på kläder och smycken. Det råder aldrig någon tvekan om modellens klänning är tillverkad av siden eller sammet. Stillebenmåleriet passade de akademiskt sinnade konstnärerna särskilt väl. I deras dekorativa, naturalistiska målningar av frukter och blommor får vi njuta av både strålande färger och en målerisk perfektionism, som gör att man vill sträcka fram handen och röra vid vindruvorna placerade på Ivan Chrutskijs eller Foma Toporovs dukar. Just det var ett av konstnärernas mål: de ville göra skönheten gripbar och illusionen fullständig.

Marica Gripenberg

kultur@hbl.fi