Paranormal Activity
Tennispalatset 3, Omena 3
Regi och manus: Oren Peli. I rollerna: Katie Featherstone, Micah Sloat, Mark Fredrichs.
★★✩✩✩

Paranomal Activity är 15 000-dollarsproduktionen som plockades upp av en stor studio, klipptes om och fick en chans på vita duken – där den som bekant gjorde stor succé. Detta i takt med att medierna välvilligt ställt upp som box office-bitch i värsta sportresultattraditionen.

Men Paranormal Activity är också, och framför allt, en film som storligen gagnats av skvallerkulturen på nätet.
Lägg till det faktum att det är fråga om en rysare och tankarna går osökt till The Blair Witch Project. Speciellt som det ju nog är lite kejsarens nya kläder över slutresultatet. Filmhistoriens ”mest skrämmande” film är detta inte.

Däremot är det historien om Katie och Micah, det unga San Diego-paret som går in för att fånga övernaturliga fenomen på video. Idén är hans, den teknikgalne pojkvännens, men det är Katie som allt sedan åtta års ålder – när föräldrahemmet brann ner, blink, blink – känt sig omgiven av främmande krafter.

Kalla det onda andar, kalla det demoner, men provocera inte i onödan, råder Mark Friedrichs expertvittne (det blir bara värre). Men försök förklara det för lustigkurren Micah som konstaterar att ”vi kunde filma annat också …” – videokameran riggas i sovrummet.

Men snart är det grinet bort, påsar under ögonen. När man inte vaknar av fotsteg, märkliga läten och dunsar, fångas mer eller mindre märkliga fenomen på video. Så småningom får de unga tu sällskap under täcket också.
I princip är det här hur sympatiskt som helst. Oren Peli, som skrivit och regisserat, är helt ointresserad av våldet och eskapismen. Greppet är dokumentärt, avskalat, och chockeffekterna är simpla men effektiva.
Men trots att filmens final får nackhåren att resa sig – bokstavligt talat – har jag personligen lite svårt med ”romantiseringen” av den låga budgetens estetik som följt filmen i spåren. Så gastkramande är det väl ändå inte, va? Och trots att Sam Raimi i Drag Me to Hell (nu ute på dvd) hade en betydligt större budget till sitt förfogande var slutresultatet inte mind­re märkvärdigt, tvärtom.

Krister Uggeldahl
krister.uggeldahl@kolumbus.fi