192 centimeter lång, klädd i mörka kläder möter han oss i hissen till Nitros lokaler i Helsingfors. Här, precis intill Konstindustriella högskolan, görs alla de reklamfilmer och musikvideor som företaget producerar. Att visuellt synliggöra musik står för bara fem procent av budgeten.

Trots det har Stobe Harju regisserat Finlands bästa musikvideo någonsin enligt Yles publik: Poets of the falls Carnival of rust. I den prisbelönta videon får tittaren följa en kvinna med gasmask genom ett drömlikt nöjesfält.
– Folk tyckte att det var konstigt att vi betalade för en supersnygg modell och satte på henne en gasmask, men det kändes som om det var hela grejen.

Idén gick hem och videon utsågs 2006 till The Best Finnish Music Video of All Time.
– Nöjesfältet är en symbol för livet självt. Man går dit och har kul en tid och sen är allting slut.

Mitt i karriären
Men livet är långt ifrån över för Stobe Harju. Nyss fyllda 30 är han mitt i en kometkarriär som regissör. Största delen av hans tid går åt till pappersarbete och han ägnar liten tid till att faktiskt vara på fältet. Ändå ser han det som världens bästa yrke.
– Ingen dag är den andra lik och vad som helst kan hända.

Karriären började med att han som sexåring spelade in sjörövarfilm på bakgården i Esbo.
– Vill jag något så gör jag det. Vad det än är. Jag har nog alltid varit sån.
Via några intensiva år som lovande basketspelare började Stobe Harju att arbeta som grafiker. Han gick vid vidare till att göra AD-jobb och när företaget riktade in sig på att göra film höll han sig framme.

Det resulterade bland annat i den färska videon Islanders med Nightwish. Men pengarna finns i reklambranschen och därifrån kommer levebrödet.
– Jag skulle gärna göra videor gratis, men folk som jobbar på inspelningen måste ha lön. Utan att vara girig eller snål är det bara ett faktum.

Fanatiska beundrare
För fansen betyder musikvideor mycket. Det gör att Stobe Harju lägger ner kropp och själ i arbetet.
– Jag skulle inte kunna kasta fram en kommersiell skit till fansen, det funkar inte.
Musik och reklam lever i två helt skilda ekonomiska världar. En 30 sekunder lång reklam suger upp tio gånger så mycket pengar som en tre minuter lång musikvideo.

– Reklamen betalar dessutom ofta hundratusentals euro för visningstiden i tv, säger Stobe Harju.
På nittiotalet hade musikvideon sin glansperiod och just nu befinner vi oss i ett brytningsskede.
– Allt åker ut på Youtube med en gång. Det innebär fler tittare, men en mindre visningsskärm.
Pengarna i musikbranschen sinar och allt färre betalar för tonerna från datorn.

Har musikvideon en framtid?
– Människorna kanske tröttnar på den dåliga kvalitén och trenden vänder som på nittiotalet. Vad vet jag?
Det är dags för ett annat möte i konferensrummet och intervjun lider mot sitt slut. Stobe Harju ska rusa hem till sin fru och sina två små döttrar. Hemmalivet i Vanda tar vid.

– Jag är filmbranschens Mary Poppins som rusar hem till mina barn direkt efter jobbet. Jag är en sån där överengagerad pappa. Att vara hemma med min familj är det bästa jag vet.
– Hade ni förresten tråkigt? frågar en energisk Stobe Harju innan hissdörren i åttavåningshuset stängs.
Men trist blev det inte när det före detta tidningsbudet delade med sig en timme av sitt liv.
– Som 15-åring delade jag ut Hbl en sommar, men det är det närmaste jag kommit er tidning.

I slutet av augusti är det igen dags för Stobe Harju att mäta sig med resten av filmbranschen i Finland på Uleå­borgs musikvideofestival.
– Det är enda gången vi inte slåss och hugger varandra i ryggen. Då super vi bara ihop. Det brukar vara kul, säger han och skrattar.

JULIA WIRÆUS
julia.wiraeus@hbl.fi