Det känns som om hjärtat skulle slå extra slag när återförenade Rage against the machine (RATM) kör i gång sin spelning vid midnatt med låten Testify. När man står och trängs med fotograferna nästan uppe vid scenen accentueras upplevelsen när Bulls on parade rullar i gång. Först kör musiken över en framifrån som en bulldozer och sedan kommer publikens unisona jubel bakifrån som en tidvattensvåg.
Hultsfredsfestivalens lyckokast, festivalen har ekonomiska problem, kan vara RATM:s metall-politiska-punk-rap. Endagsbiljetterna för torsdagen var nästan slutsålda.

Den studsande publiken på närmare 20 000 krönte sångaren Zack de la Rocha, gitarristen Tom Morello, trummisen Brad Wilk och basisten Tim Commerford till festivalens oöverträffade kungar trots att festivalen bara är inne på sin första dag. Det kommer att vara svårt för någon av de kvarvarande akterna att överträffa spelningen som fortsatte när torsdagen förbyttes till fredag.

Orosmoln

Inramningen var perfekt. De mörka molnen gjorde försommarnatten mörkare än väntat, på scenen lyste den svarta Zapatistflaggans röda stjärna i bakgrunden och RATM:s radikala, aggressiva politiska texter levererades med precision och ett illa dolt raseri. Ett raseri som har kännetecknat dem ända från första albumet Rage against the machine och debut singeln Killing in the name. De kastar verbala brandbomber mot ett samhälle som, enligt dem, förtrycker dem som inte kan försvara sig.
Även om bandet har en klar ideologisk agenda låter de texterna och musiken tala, Zack de la Rocha öder inte dyrbar tid som kan användas för att spela låtar till demagogi.
Under fjärde låten när Commerfors och Wilks manglar fram ryggraden i ett malande komp till Bombtrack känns det som om publiken exploderar och när strålkastarljus skjuter ut från scenen finns det bara ett hav av nävar i luften och svettiga kroppar som studsar mot varandra medan dammet yr och musiken väller fram som glödande het lava.
Gitarristen Tom Morello fyller ut det tajta kompet med raka riff som förstärker och stöder Zack de la Rochas karismatiska och fräna sång/rap. Hela paketet är som en stenhård gummiboll som kastar ut ord-och musikkaskader mot publiken som tar emot det och visar det med en hängivenhet som nästan tar sig religiösa mått.
Att Rage against the machine är ett stilbildande band märks bland annat på det att ett annat nu metal-band, Linkin Park, är headliner i kväll på Hultsfreds största scen. Det kommer ändå att bli svårt för dem att toppa den massiva upplevelse som RATM bjöd på.
När sista extranumret Killing in the name med sitt "Fuck you, I won´t do what you tell me"-mantra börjar är publiken som i trans till och med luftgitarrspelarna längst bak. Och det finns säkert en hel massa svenska tonåringar som slänger den meningen i ansiktet på sin föräldrar när festivalen i sinom tid tar slut. Men så ska det vara: Rage against the machine.

Text och foto: Richard Nordgren
09-1253 238, richard.nordgren@hbl.fi

Låtlistan:

1. Testify
2. Bulls on parade
3. People of the sun
4. Bombtrack
5. Vietnow
6. Know your enemy
7. Bullet in your head
8. Born of a broken man
9. Guerrilla radio
10. Calm like a bomb
11. Sleep now in the fire
12. War within a breath

Extranummer:
13. Freedom
14. Killing in the name