– Man måste få säga vad man tycker, också om Ryssland.

Rundradions korrespondent i Moskva, Anna-Lena Laurén, har redan formulerat ett bestämt svar på den kritik som titeln på hennes bok eventuellt kommer att möta.

De är inte kloka, de där ryssarna är en beskrivning av det ryska samhällets egenheter, sådana som Laurén själv upplevt dem. Trots att hon följt med Ryssland på nära håll i tio år möts hon fortfarande av fenomen som får henne att tappa hakan - eller åtminstone höja ögonbrynen.

– Jag har lärt mig att man inte ska tro att man kan förstå allt i en främmande kultur. Och framför allt har jag insett att jag kan tycka om landet trots att det finns mycket som jag inte förstår. Det ryska samhället har badat i så många historiska lösningar att man måste ta sig igenom ett tjockt lager av händelser för att begripa olika fenomen.

Å andra sidan har Laurén också anklagats för att förstå Ryssland alltför bra, bland annat efter en kolumn om rasism och antifeminism i Hbl.

Själv tror hon ändå att det är bättre att skratta än klaga.

– I Ryssland är det rentav ett livsvillkor, annars skulle man bli tokig.

Kollektiva individualister

Så trots att Anna-Lena Lauréns bok kretsar bland annat kring korruption, trög byråkrati, brist på demokrati och i hennes ögon märkliga könsroller är den litterära debuten först och främst en kärleksförklaring till vårt östra grannland.

– I runebergsk anda älskar jag och slår ihjäl med samma varma själ, säger hon.

Listan över saker att älska i Ryssland blir snabbt lång:

– Ryssarna lever lite mindre i detalj. De koncentrerar sig på vänskap, familj och kärlek. Begreppet kvalitetstid finns helt enkelt inte, ryssar lever inte för arbetet. Vi har mycket att lära av dem.

Själv medger hon att insikten för egen del främst är teoretisk; Yle-korrespondenten som förutom Ryssland också bevakar forna Sovjetrepubliker för tv och radio, skriver för Göteborgsposten och är krönikör i Hbl och som dessutom bloggar har inte många lediga minuter.

– Jag är ju tyvärr finländskt protestantiskt fyrkantig och måste ha mål i mitt liv. Däremot har jag nog lärt mig att uppskatta människorna omkring mig på ett annat sätt. Och att inse att det sist och slutligen bara finns några saker i livet som är viktiga, resten behöver man inte ta så gravallvarligt.

Samtidigt har livet i miljonstaden Moskva lärt henne att använda armbågarna.

– I Moskva är det "jag först" som gäller, annars står man alltid sist i kön. Det är inget speciellt sympatiskt drag, men det handlar om en överlevnadsstrategi.

I familjekretsen gäller det motsatta - kollektivet går före allt annat.

– För en utlänning blir det ibland lite jobbigt att alltid göra allt tillsammans, men det är fantastiskt att se hur mina ryska vänner tar hand om varandra.

Förhatliga papper

Till hatobjekten i det ryska samhället hör bland annat den förlamande byråkratin.

– Byråkratin är ett mycket större problem än bristen på demokrati. Papperskriget har dessutom bara blivit värre under de senaste åren eftersom Kreml har ett så stort kontrollbehov.

Laurén hoppas att president Dmitrij Medvedev lyckas modernisera samhället, men samtidigt är hon pessimistisk.

– Han säger vettiga saker, men det gjorde också Putin när han tillträdde. Det finns en risk att också Medvedev inser att det är ett Herkulesverk att förnya systemet och att det är enklare att vara en framgångsrik ledare om man inte tar i de verkligt stora problemen.

Rysslandsboom

Anna-Lena Lauréns bok har många likheter med kollegan Outi Parikkas bästsäljare Äiti-Venäjän aapinen, som utkom i höstas. Också Parikka försöker förstå och beskriva vardagslivet i vårt grannland utgående från egna erfarenheter. Laurén har medvetet låtit bli att läsa boken för att inte påverkas, men ser fram emot att läsa både den och andra av de anmärkningsvärt många Rysslandsböcker som kommit ut i Finland under senare tid.

Varför finns det plötsligt så många guider till det ryska samhället på marknaden?

– Jag tror att det kan handla om en ny generation Rysslandskännare, som skriver om det nya Ryssland - inte om Ryssland som en fortsättning på Sovjetunionen. Här finns en viktig skillnad.

– Sen handlar det kanske också om att S:t Petersburg återtagit sin viktiga roll i den finländska ekonomin.

Själv ville hon skriva en smått respektlös bok för vanliga, nyfikna läsare. I motsats till vad som ofta hävdas anser hon att finländarna vet rätt mycket om Ryssland och att vi har en mer realistisk bild av landet än till exempel svenskarna. Samtidigt vill hon gärna berätta mer om vardagslivet än mediernas nyhetssändningar ger rum för.

– I väst förvånas man över att ryssarna inte är mer intresserade av demokratisering. Men om jag var en rysk kvinna med familj i Moskva och hela livet var en kamp för existensen skulle jag knappast heller ha energi över för dagspolitiken, säger Anna-Lena Laurén.

MARIT AF BJÖRKESTEN

09-1253 215, marit.af.bjorkesten@hbl.fi

PROFIL

Anna-Lena Laurén

Ålder: 32.

Bor: I Moskva.

Familj: Singel.

Jobbar som: Rundradions korrespondent i Moskva sedan 2006.

Favoritplats i Moskva: Det finns så många. Tycker om att vandra i Kolomenskijparken om somrarna. Och så förstås huvudgatan Tverskaja Ulitsa, en symbol för det nya framgångsrika Ryssland.

Rysk favoriträtt: Kallskuren tunga och alla soppor.

Det värsta med Ryssland: Bitterheten och avunden mot dem som har det bättre.

Det bästa med Ryssland: Människors värme, glädje och passion.

Tre tips för turister i Moskva: Lär dig det kyrilliska alfabetet! Besök området kring Tjistje prudij med vackra gamla hus, kaféer och restauranger! Var envis och glad, tappa inte humöret!