Nu har Emelie Enckell utkommit med Över språkets gränser - en presentation av diktaren Aaro Hellaakoski, ett dikt- och aforismurval både på finska och i översättning till svenska. Boken innehåller också biografiska uppgifter, ett åttiotal fotografier varav hälften aldrig tidigare publicerats och en kommentardel med bakgrundsfakta och resonemang kring översättningsproblematiken. Aaro Hellaakoski (1893-1952) presenteras mer än femtio år efter sin död för en svenskspråkig publik.

Rädda världen!

– Egentligen var det väl humanist jag skulle bli och inte ingenjör, medger Emelie Enckell.

Ödet ville att hon skulle skriva laudatur i matematik i studentexamen och både mot sina egna och faderns, litteraturprofessorn Olof Enckells, förväntningar söka in till Tekniska högskolan.

– Jag märkte rätt snart att det inte var mitt gebit men på den tiden gav man inte upp, framför allt som jag ville bli ekonomiskt självständig så fort som möjligt. 1964 skrev jag till och med en insändare till Hufvudstadsbladets ungdomsspalt och försvarade mitt förskräckliga val med att uppmana alla humanister som har en chans därtill att utbilda sig på det tekniska området. Gör det och rädda världen! rådde jag dem. Jag minns att min farbror Rabbe tyckte att det var fint att jag skrev så.

Men egentligen stod Emelies håg, som så mångas i släkten Enckell, till litteraturen och skrivandet.

– Mitt lyckokast var att jag blev anställd inom miljöförvaltningen och fick jobba med samhällsengagerade frågor inom industri- och avfallssektorn. Jag fick skriva massor av rapporter, utlåtanden och föredrag och lärde mig finska på kuppen.

Emelie Enckell betraktar sitt 70-sidiga bidrag till Parteks 100-årsskrift som sitt testamente från yrkeslivet.

– Artikeln heter Företagets miljöansvar - problem och möjligheter. Jag behandlar industrins miljöhistoria ända från början och skisserar upp vissa framtidsvisioner.

Där satte Emelie Enckell punkt för sitt arbete med att rädda världen. År 2005 tog hon ut sin pension några år i förtid för att bland annat kunna ägna sig åt sin hemliga passion: rimmad vers i allmänhet och den finska poeten Aaro Hellaakoski i synnerhet.

Logonomens gädda

– Som så många finlandssvenskar hade jag aldrig hört talas om Hellaakoski. I slutet av 80-talet anlitade jag å tjänstens vägnar en logonom för att stärka rösten och bättre kunna hålla föredrag. Logonomen använde Hellaakoskis mest kända dikt Hauen laulu som recitationsövning. Jag förstod inte dikten, ens med ordbok, förrän min lärare öppnade den för mig. Då började Gäddans sång sjunga - på svenska - i mitt huvud. Jag var helt såld och skaffade mig min första bok med Hellaakoskis dikter.

Så började också andra dikter sjunga på svenska. Till slut hade Emelie Enckell 15 diktöversättningar.

– Sen blev det en paus på minst tio år. Jag arbetade 60 timmar i veckan på Vattenstyrelsen och varken hann eller orkade med något annat. Men Hellaakoski låg där någonstans och väntade. När jag förtidspensionerade mig visste jag att översättningsarbetet var ett av mina huvudprojekt.

Emelie Enckell började läsa mer och mer av och om Aaro Hellaakoski: dikterna, aforismerna och de vetenskapliga artiklarna - Hellaakoski var geolog och doktorerade på utvecklingen av de östfinska insjösystemen - Unto Kupiainens biografi och andra studier. Till sin förvåning fann hon att hennes far Olof Enckell var en av de få svenskspråkiga skribenter som skrivit om Aaro Hellaakoski.

– Jag hann visa mina dikttolkningar för pappa ett par år innan han dog 1989. Han såg lite fundersam ut, men sa att han alltid hade tyckt om Hellaakoski. Vi diskuterade också tolkningen av Gäddans sång och var av lite olika åsikt. På 40- och 50-talet tolkades dikten erotiskt medan jag ser den som ett svidande självporträtt - ett uttryck för upplevelsen att ständigt bli missförstådd och lämnad ensam. Men jag är glad över att pappa och jag hann kommunicera om det här. Hans artiklar om Hellaakoski är väldigt fina och jag har tagit med en av dem i boken.

Översättningarnas antal växte till mer än det dubbla. Många dikter lät sig helt enkelt inte översättas enligt de krav som översättaren hade på att tolkningen skulle bibehålla originalets rytm och rimmade form.

– Jag säger inte att jag alltid har lyckats, men det är bara ett par dikter som jag inte är helt nöjd med och som ändå fått komma med i boken.

Men vad är det som är så speciellt med Aaro Hellaakoski? Varför har du ägnat så mycket energi just åt honom?

– Det blev en fix idé att han inte har översatts förut. Han hör till den finska nationallitteraturen. Det blev ett slags besatthet, ett ansvar att lyfta honom över språkgränsen.

Depressivt 40-tal

För ungefär ett år sedan, då hon var säker på att projektet skulle materialiseras tog Emelie Enckell kontakt med Aaro Hellaakoskis vuxna barn, Katri och Eero, som kunde bidra med biografiska uppgifter och bildmaterial.

– De ställde sig först lite avvaktande, men blev sedan oerhört välkomnande och hjärtliga. Det var för övrigt Katri som tyckte att man äntligen kunde bryta tystnaden kring censuren av faderns diktsamling Vartiossa från 1943. Det här är en nyhet i min bok. Katri har i sin ägo ett exemplar av boken där 13 sidor av 39 är utrivna. Det rör sig om dikter med starkt patriotisk hållning.

Det är oklart vilket syfte det censurerade exemplaret kan ha haft, eftersom Vartiossa i sin helhet försvann från många bibliotek år 1944 då kontrollkommissionen förordnade att "Alla böcker, tidskrifter och andra tryckalster, vilkas innehåll är riktat mot Sovjetunionens intressen, bör avlägsnas utan dröjsmål från affärer och bibliotek". Samma öde rönte för övrigt Olof Enckells Vakt i öster.

– 40-talet var svårt och ångestfyllt för Hellaakoski, både på grund av kriget och av den efterföljande censuren. Jag tror att han kände skam och en viss ånger över att ha skrivit de här dikterna som uttryckte en blandning av svart pessimism inför framtiden och entusiasm inför den hägrande segern.

Hellaakoski blev aldrig stämplad vare sig som höger- eller tyskvänlig. Vänsterfolket räddade honom och drog in honom i författarförbundet Kiila, där han dock inte trivdes på grund av diskussionen om socialt ställningstagande dikt, konstaterar Emelie Enckell. Hon påpekar att kring den här skuldtematiken kunde man forska vidare. Hur upplevde de berörda författarna censuren efter kriget?

Emelie Enckell ger ut Hellaakoskiboken på eget förlag.

Var det här ett alltför exklusivt projekt för de kommersiella förlagen?

– Kanske man kunde uttrycka det så. Boken faller liksom mellan alla stolar. En studie om en död finsk poet på svenska blir ingen storsäljare vare sig för ett finlandssvenskt eller ett finskt förlag. Jag har i varje fall tagit en upplaga på 500 exemplar och tror nog att de kommer att gå åt.

Under ett år framåt kommer Emelie Enckell att jobba med marknadsföring. Nyligen presenterade hon den finska poeten på Romantiska förbundet i Stockholm, under april uppträder hon både i Karis och på Richardsgatans bibliotek i Helsingfors. I september blir det stor satsning på Hellaakoski i hans hemstad Uleåborg.

– Det ligger vissa fördelar i att vara sin egen lyckas smed, säger hon med ett litet leende.

Efter Hellaakoski väntar kanske något helt annat. Emelie Enckell är en aktiv resenär. Hon har gjort fotvandringar och cykelturer i Karelen, Baltikum, Ukraina, Sibirien, Mongoliet, Korsika, Balkanhalvön, Skottland och Azorerna.

– Kanske blir det en bok om att resa.

TUVA KORSSTRÖM

tuva.korsstrom@hbl.fi

PROFIL

Aaro Hellaakoski

Född: 1893 i Uleåborg. Dog 1952 i Helsingfors.

Yrke: Diktare, lärare, forskare.

Familj: Hustrun Lempi, syster till skulptören Väinö Aaltonen, två barn Katri och Eero.

Produktion: Hellaakoski räknas som en av den finska diktens tidiga modernister. Han debuterade 1916 med Runoja och publicerade ett tiotal diktsamlingar, bl.a. Nimettömiä lauluja 1918, Elegiasta oodiin 1921, Jääpeili 1928 och under hans senare produktiva period: Uusi runo 1943, Huojuvat keulat 1946, Huomenna seestyvää 1953. H. skrev också aforismer, noveller och konstnärsbiografier. Han var en flitig amatörmålare, men förstörde större delen av sina verk.

Aktuell: i Emelie Enckells Över språkets gränser - en presentation av diktaren Aaro Hellakoski. Se www.ees-taas.com