DAN SUNDELL, TEXT

NIKLAS TALLQVIST, FOTO

Då Antero Kahila i dag står inför den rekonstruerade Den helige Matteus och ängeln känner han sig trots allt smått förvirrad.

– Jag kan inte ännu helt fatta att jag har målat den. Då jag betraktar den känns den nästan främmande för mig. Men så är det ju också en Caravaggio. Målad av min hand.

Känslorna, minnena och bilderna är så många och mångfasetterade att de är svåra att bemästra. Under de gångna åren har Kahila rört sig i skytteltrafik mellan Italien, Tyskland och England. Han har suttit i Vatikanens bildgalleri eller i National Gallery och kopierat Michelangelo Caravaggio (1571-1610). Han har studerat motiv, typiska modeller, deras ställningar och olika färgtoner. Han har diskuterat med experter i alla olika länder, han har närmat sig lösningen på frågan hur Caravaggio såg ut i färg. Vilka var de typiska färgerna på hans palett?

Ett gammalt svartvitt foto

Det enda autentiska dokumentet av målningen är alltså ett svartvitt fotografi från 1925. På basis av det vet man hur målningen såg ut. Men färgerna saknas, och därmed allt.

På våren 2008 hade Kahila gjort hela det mödosamma förberedande arbetet och därmed var det bara att sätta i gång med den slutliga målningen. På fyra månader målade han i sin ateljé i Helsingfors en rekonstruktion av Den helige Matteus och ängeln, så som den på sannolika grunder såg ut innan den försvann i Berlin under andra världskriget.

Målningen som Caravaggio gjorde 1602 är på flera sätt märklig. För det första ville beställaren inte godkänna målningen som altartavla i kyrkan San Luigi dei Francesis Contarellikapell.

– Det här var en av Caravaggios första beställningar och också hans första motgång. Det gjorde Sankt Matteus speciell för honom. Som tur var köptes målningen av hans mecenat Giustiniani som anslöt den till sina samlingar. Dessa samlingar kom sent omsider, ett par hundra år senare, till Preussen och Tyskland. Där försvann den för gott.

Ursprungligen började Antero Kahila intressera sig för Caravaggio på grund av dennes valörkontraster och ljusmörker, en målarteknik som framkallar en tredimensionell illusion. Ljuset var ingen sedvanlig klärobskyr utan ett starkare ljus och mörker som snarast handlar om himmel och helvete, liv och död.

Trivdes med folket på gatan

Michelangelo Caravaggio var en extrem person på många sätt. Med en modern term kunde man i dag karakterisera honom som en borderline-människa. Extremt begåvad kunde han samtidigt brusa upp och bli våldsam. Trots att han var aristokrat sökte han sig gärna till det vanliga folket på gatan. Han rörde sig i högsta kretsar i Rom men trivdes bättre på krogar och bordeller och var ofta invecklad i slagsmål. Han uppges en gång ha knivhuggit en man till döds.

Intressant nog uppvisar hans målningar samma kontraster som hans liv. Religiösa motiv som målades utan omsvep på ett direkt sätt med vanligt fattigt folk från gatan som modeller. Inte att undra på att han flera gånger blev refuserad för att hans förverkligande inte stod i samklang med det upphöjda motivet.

Caravaggios centrala produktion utgörs i enlighet med tidens sed av motiv ur Bibeln. I dag är han en av konsthistoriens många stora fixstjärnor, hans målningar hänger på alla viktiga konstmuseer världen över.

Men Den helige Matteus och ängeln som i början av 1900-talet tillhörde Gemäldegalerie i Berlin evakuerades i slutskedet av andra världskriget till en bunker i staden. Då de allierade trängde in i Berlin bombades bunkern och Caravaggio, plus 400 andra omistliga konstverk, brann upp.

Kanske originalet dyker upp?

– Jag brukar leka med tanken att det här bara är den officiella versionen av vad som hände. Eventuellt förde ryssarna undan konstverken innan de fyrade av. En mängd konstverk fördes ju från Tyskland som krigsbyte. Kanske finns Matteus trots allt på okänd ort i Ryssland. Eller någon annanstans i världen. Kanske originalet dyker upp en dag? Då kan jag jämföra min tolkning av Matteus med Caravaggios.

Konstnären Antero Kahila och jag står på en armslängds avstånd från den rekonstruerade Caravaggion i Sinebrychoffs museum. Målningen är otroligt väl gjord precis i Caravaggios anda och med Caravaggios typiska färger. Aposteln Matteus är en vanlig enkel man, jag vill inte säga tölp, men av allt att döma kan han varken läsa eller skriva. Dessvärre har han av Den helige ande fått i uppdrag att skriva sitt evangelium om Kristus.

Gudomens tredje person skickar honom en beledsagarinna, en vägvisare och inspiratris som viskar de rätta orden i hans öra och för hans hand då han ska skriva. Ängeln är en enkel halvvuxen flicka med trutande mun och tunna kläder. Hon måste gripa hans hand och kommer honom mycket nära. Hon berör hans kropp med sin, utan att Matteus ser henne.

En alltför närgången ängel

Men han upplever hennes närhet och ser rentav perplex ut då han känner att något övernaturligt håller på att ske. Den gudomliga inspirationen återges på målningen, så som man ansåg, på ett osedligt sätt. Hela samarbetet mellan Matteus och ängeln andas närhet och sensualism. För att motivet skulle lämpa sig för kapellet måste den unge Caravaggio göra en ny och för ändamålet lämpligare målning.

Därmed finns det två målningar med Matteus och ängeln, av vilka den första numera är försvunnen. På konstmuseet har Antero Kahila gjort två fotomontage av kapellet och altarnischen så att vardera målningen ser ut att hänga på plats. Det är uppenbart att den senare versionen, den som än i dag finns i kapellet, är avgjort bättre för sitt ändamål.

– Det beror på att perspektivet på den senare, korrigerade målningen är riktat uppåt mot en himmelsk sfär. Och ängeln närmar sig evangelisten uppifrån. På Caravaggios ursprungliga målning, den som jag har gjort, är perspektivet realistiskt och jämbördigt med tittaren. Därmed blir effekten inte den önskade sakrala utan betraktaren tycker sig se en vanlig alldaglig scen med en lättklädd ung kvinna som bistår en gammal man.

Matteus visas i Europa

Kopian, eller rekonstruktionen av Den helige Matteus och ängeln finns till påseende i Helsingfors fram till nyåret. Efter det finns det en god chans att den jämte sina många skisser visas i Berlin och sedan i Rom.

– Om två år, 2010, ihågkoms 400-årsminnet av Caravaggios död med en stor utställning i Milano. Det är min dröm att målningen kunde få vara med där. Som det kuriosum den är.

Det allt överstigande problemet för Antero Kahila var alltså att komma underfund om färgerna på den ursprungliga försvunna målningen. Det svartvita fotografiet gav inga tips om det.

Då var det bara att börja studera andra målningar av Caravaggio på vilka liknande motiv förekom. Dessutom inledde Kahila efterforskningar för att hitta eventuella verbala vittnesbörd och beskrivningar av färgsättningen på Sankt Matteus och ängeln. Trägen belönades, i Kaiser Friedrich Museums arkiv i Tyskland hittade han en "beskrivande katalog" av forskaren Hans Posse i vilken Caravaggios färger var noggrant angivna och definierade.

Med hjälp av Posses anvisningar kunde han därefter börja leta sig fram till de riktiga färgtonerna på Matteus mantel och skjorta, till hans hudfärg och ängelns hudfärg. För att inte nämna hårfärgerna på vardera.

Med på utställningen i Sinebrychoffs museum finns de skisser som Kahila utfört i olika konstsamlingar i Europa. Det handlar uttryckligen om vissa begränsade partier på Caravaggios målningar. På basen av dem gjorde han upp ett färgkartotek med röda, bruna, gröna toner som Caravaggio hade använt och som skulle anpassas till Matteusmålningen.

Kontrasterna hade mattats ut

En annan omständighet var att målningen var 300 år gammal då den försvann. Det innebär att färgerna på målningen redan hade dämpats, vilket också måste beaktas.

– Jag är medveten om att färgkontrasterna på den här målningen inte är så starka som man kunde tro. Den mörka fonden på målningen är inte svart utan mörkgrön, vilket var typiskt för Caravaggio. Dessutom ska belysningen komma uppifrån för att målningen ska ha optimalt ljus. Den här museikryptan är alltför låg för att målningen ska komma till sin rätt.

Då det gäller målningens framtida öde och eventuella permanenta hängning är ingenting ännu fastslaget. Antero Kahila äger sin målning och alla dess skisser men märkligt nog har han inte upphovsrätt till den.

– Det här spelar in till exempel då målningen fotograferas och bilderna distribueras. Det handlar om juridiska finesser som jag inte känner till.

Efter fem års arbete med det här projektet känner Kahila att han ännu inte har fått distans till Den helige Matteus och ängeln. Att klippa de emotionella banden till detta enorma projekt och den monumentala målningen kräver sin tid. Dessutom ska han ännu ställa upp då konsthistoriker från olika håll kommer till Helsingfors för att skåda underverket med den uppståndne Matteus.

Det handlar ju också om en kristen paradox! Ett fenomen som inte till alla stycken tillhör denna världen.

dan.sundell@hbl.fi