När Thomas Bodströms förstlingsdeckare kom ut i Sverige i våras sågades den unisont av kultureliten i Stockholm.

"Gästspel i lägre litterär division", tyckte Magnus Eriksson på Svenska Dagbladet medan Åsa Linderborg på Aftonbladet undrade varför en upptagen man som Bodström skriver deckare:

"Kanske är det äregirighet eller önskan att bli en folklig buster, kanske är det ett behov av självbearbetning."

På plats i Helsingfors för att lansera Rymmaren på finska (Pakenija, Otava) rycker Bodström på axlarna och flinar:

– Vad annat var att vänta? Som minister hade jag ständiga konflikter med denna kulturelit. Recensionerna är faktiskt det snällaste som skrivits på många år.

Egna erfarenheter

Rymmaren utspelar sig både i fängelsemiljö och på Rosenbad, bägge välkända miljöer för Bodström.

– Allt jag skriver har hänt eller hade kunnat hända.

I centrum står dels polisen Susanne Dahlgren och advokaten Mattias Berglund, dels justitieministern Gerd Lund, en tant med pottfrisyr och dåligt omdöme.

Just detta porträttgalleri hör till det som sågats ihärdigast av kritikerna. Lotta Olsson skriver i Dagens Nyheter att hon aldrig har läst en deckare med så osympatiska och fyrkantigt beskrivna karaktärer.

Bodström ser inte alls ledsen ut för det:

– Jag ger mig inte in på några djupa personporträtt, det finns andra som gör det bättre. Det jag däremot kan bidra med är mina erfarenheter. Jag har träffat Sveriges farligaste brottslingar och har haft ansvar för att bekämpa brottsligheten. Det finns nog ingen annan med den bakgrunden.

Bodströmsamhället

Det är inte heller många 46-åringar som har fått en term uppkallad efter sig, låt vara av det mindre smickrande slaget.

– "Bodströmsamhället" härstammar från samma kulturelit i Stockholm som vi talat om tidigare. Jag visste inte att jag var så inflytelserik.

Begreppet syftar på en rad åtgärder men har sin upprinnelse i att Bodström var pådrivande i flera reformer som fel utnyttjade kränker den personliga integriteten.

– När jag blev justitieminister 2000 hade vi diskuterat buggning i Sverige i femton år utan att något hände. Så kan vi inte fortsätta, tyckte jag, och såg till att svensk polis fick samma rätt till avlyssning som polisen i Finland och Norge. Vi ska inte bli ett nytt USA, som kritikerna fått det till, men det finns ingen anledning för svensk polis att vara sämre utrustad än sina nordiska grannar. Knappast upplever någon i Finland att ni lever i ett "Stasisamhälle"?

Han avfyrar sitt pojkaktiga leende:

– Nu ligger vi på rätt nivå. Bodströmsamhället är färdigbyggt.

Advokat, politiker, fotbollsproffs, fyrabarnspappa och nu författare – hur ryms du i dig själv?

– Inga problem, rollerna hänger ihop. De erfarenheter jag får som advokat tar jag med mig in i politiken. När jag blev justitieminister 2000 slog folk vad om hur snabbt jag skulle avgå. Jag kunde ju inte politik. Och visst gjorde jag misstag, men jag klarade mig för att jag kunde substansfrågorna.

Också åren som fotbollsproffs i Stockholmsklubben AIK lär vara till nytta:

– Fotbollen har lärt mig att förlora. Det är inte roligt, det gör ont, men man blir stark av att läsa i tidningen hur dålig man är.

Bok nummer två är följaktligen redan skriven, och kommer ut i vår under namnet "Idealisten".

Det är alltså till synes bekymmerslöst som denne man byter skepnad. Andra har betydligt svårare med rollbytena. Maria Abrahamsson, ledarskribent på SvD, problematiserade Bodströms många hattar när Rymmaren kom ut:

"Underhållningsvärdet är stort, men man frågar sig vad det betyder för folks förtroende för rättsväsendet när författaren är en nyligen avgången justitieminister."

– Inget alls, tycker Bodström själv.

– Det är just för att jag är både advokat och politiker som jag ska skriva om de här sakerna. Det sämsta vi kan göra, särskilt som politiker, är att upprätthålla en fasad av att allt är perfekt och ingen gör fel. Finland och Sverige hör till världens minst korrumperade länder men ändå förekommer mygel, både inom politiken och rättsväsendet. Att påstå något annat vore falskt - och det skulle förstöra folks förtroende.

Samma Abrahamsson ifrågasätter också Bodströms motiv:

"Thomas Bodström har helt säkert ett politiskt syfte med sin kompakta svartmålning av den svenska rättsapparaten. "

Men det tillbakavisar Bodström. Däremot gör han ingen hemlighet av att han längtar till riksdagsvalet 2010.

– Jag hoppas förstås att vi vinner. Mona Sahlin - som jag känner rätt bra, jag har sett mycket italiensk och spansk fotboll hemma hos henne – har sagt att "du får hålla på med vad du vill fram till 2010 men då ska du vara beredd att bli minister igen". Det är jag. Då ska mina tre deckare vara klara.

LENA SKOGBERG

09-1253 304, lena.skogberg@hbl.fi