Kräkningshistoria. Björn Cederbergs resa genom Stasidjungeln gjorde honom spyfärdig i flera omgångar. Vem kunde ha anat att Stasigyttjan skulle vara så djup norrut?

Böcker | Kamrat Spion - Om Sverige i Stasiarkiven

Avslöjande om Stasis verksamhet i Norden

Publicerad: 27/07 00:26 ›uppdaterad: 27/07 00:26

Mullvadar vet det: ju mer man gräver, desto värre blir det! För den svenska dokumentärfilmaren och journalisten Björn Cederberg gick det precis så. Han ville kolla den östtyska spionfirman Stasis verksamhet i Sverige - utan att ana hur djupt han måste dyka och hur personligt det blev.

I första hand förlorade han en av sina bästa kompisar, den östtyska författaren Sascha Andersson - bohem och regimkritiker från Prenzlauer Berg i Östberlin.

Hos Sascha hade han mött andra öst-intellektuella som inom fyra väggar vågade kritisera DDR-systemet. Och se där! Efter murens fall avslöjades Sascha Andersson som hemlig agent för DDR-regimen. Björn Cederbergs resa genom Stasidjungeln gjorde honom spyfärdig i flera omgångar.

Sverige intressant

Stasi i Sverige? Javisst, landet var intressant som ett kapitalistiskt och neutralt kungarike med vänstersympatier. Svenska medborgare kunde tänkas samarbeta med ett realsocialistiskt land.

Den östtyska ambassaden var knutpunkt nummer ett. Själva ambassadören var "clean", men folket omkring honom jobbade alla för HVA (landets utrikesspionage och elitkår). Andra DDR-agenter slussades till Sverige via Helsingfors - kontrollen var under det kalla kriget inte så hård där. Så kunde också "mannen utan ansikte" - HVA-chefen Markus Wolf anlända till Stockholm, där han hade en bostad, via Kapellskärsfärjan. Tyvärr fick han ett ansikte då en svensk journalist fotograferade honom på promenad i Stockholm: en atlet på närmare två meter som fått sin utbildning av KGB i Moskva. Fräckt! tyckte DDR-östtyskarna - att de neutrala svenskarna skickade fotot till västtyska BND (Bundesnachrichtendienst) En Säpo-städerska på DDR-ambassaden hade slagit larm.

För HVA var Sverige viktigare än Finland. Och svenskarna var mer än villiga att samarbeta för att de tog avstånd från Nato. Många svenskar jobbade aktivt inom Fredsrörelsen och sympatiserade med den officiella ideologin som DDR bjöd på - och andra var mer än beredda för att det bjöds på sprit och vackra kvinnor. Bastubad och kompistycke gjorde sitt. Svenskarna föredrog de ryggdunkande östtyskarna framför de arroganta västtyskarna. Det var nästan enbart industrispionaget som betalades med hård valuta.

När Berlinmuren byggdes år 1961 började man fokusera på de skandinaviska "grannländerna". Omkring 900 svenskar var mer eller mindre aktiva i spionverksamheten för DDR.

Mest intresserade sig DDR för nedrustning och industrispionage. Bofors, Asea och Stora Kopparberg var de viktigaste adresserna. Även de västtyska och östtyska "kolonierna" i Sverige var under ständig kontroll. Och enligt Cederberg var det neutrala Sverige inte moraliskt bättre än Öst- eller Västtyskland. Asea hade handelskontor i Östberlin och sålde isostatpressar (högtryckspress som bland annat kan användas vid framställning av kärnvapen) till DDR med den svenska regeringens tysta godkännande.

Och agentverksamheten då? Efter Wende blev det känt att färjtrafiken mellan Trelleborg och Sassnitz vimlade av sovvagnskonduktörer på tågen - östtyska och svenska - som samarbetade sinsemellan. Träffpunkten var Stockholms centralstation. Tullen i Trelleborg "belönades" regelbundet med korgar av snaps och öl. Visserligen bevakades Stockholms DDR-ambassad av den svenska polisen. Men också den fick alltid några backar öl och sprit av östtyskarna.

Ambassaden var ett fält för sig. De andra DDR-agenterna anlände till Sverige med förfalskade papper, som västtyskar. Sina illegala identiteter fick de via perfekta förfalskningar; ofta använde man namn från tyska gravstenar i Sydamerika. Lösenordet för de östtyska spionerna i Sverige var "Hur går det för dottern i skolan?".

Schizofren atmosfär

Björn Cederberg - den svenska "Stasijägaren" - anlände själv till Berlin (väst) 1983 för att han gillade den schizofrena atmosfären i det tudelade Berlin. Han trivdes i båda stadshalvorna. Fick kontakt med de intellektuella i Prenzlauer Berg (öst) och snubblade över agenten Sascha Andersson. Efter Wende 1989 ville han veta mera, framför allt om Stasi i Sverige. I månader satt han i Stasicentralen vid Normannen-Strasse och plöjde genom akt efter akt. Det blev för dammigt och han beslöt att söka kontakt med själva gärningsmännen som varit aktiva i Sverige.

Markus Wolf, den karismatiska spionchefen för DDR, träffar Björn Cederberg på ett kafé i Berlin-öst. Wolf är fortfarande, efter Wende, stolt över sin elittrupp. Markus Wolf älskar James Bond-filmerna, men kvitterar dem som overkliga. Hans jobb som högsta spionchef bestod av att delegera. Sverige var en angenäm mötesplats, liksom Helsingfors.

Major Wolfgang Eschka var HVA-chef för Nordeuropa och presschef för DDR-ambassaden i Stockholm. Vad berättade han för Cederberg? Ja, vi ordnade Östersjöveckor i Rostock för dumma nordeuropéer som drack sig fulla. Gratis information, så att säga.

Manfred Laszczak var spionchef på Stockholmsambassaden (täckbefattning: Förste sekreterare) - enligt Cederberg en karikatyr av östtysk spion. Honom träffar Björn Cederberg i tevetornet på Alexanderplatz. Han bjuder bara droppar av sitt kunnande, vill ha pengar och övertyga om sin egen förträfflighet. Cederberg skulle "vilja slå karln på käften" - men låter bli som "snäll svensk".

Vem kunde ha anat att Stasigyttjan skulle vara så djup norrut? Officiella och inofficiella medarbetare mår säkert dåligt i dag. De gamla Stasimajorerna däremot lever fritt som västtyska pensionärer och ställer mer än gärna upp för intervjuer - mot bra betalning. Bara fåtalet har ställts inför rätta. Filuren Sascha Andersson bor i Västtyskland, lierad med en dotter till den västtyska författaren Martin Walser. Han skriver vidare, så klart under pseudonym.

GITTE LAUSTRÖER

kultur@hbl.fi

BÖCKER

Kamrat Spion - Om Sverige i Stasiarkiven. Björn Cederberg. Bokförlaget Mormor, 2007.

Stasi-museet i Berlin: Norrmannenstr/Ruschestr. 103. Öppet må-fr kl. 11-18. Lö-sö 14-18.