Nikos Daniilidis
Under Atens höga himmel. Det nya Akropolismuseet är en modern byggnad för antika mästerverk.

MUSEUM

Aten får ett modernt tempel

Publicerad: 26/12 21:06 ›uppdaterad: 26/12 21:06

I det nya Akropolismuseet ligger antikens Aten under besökarens fötter, i form av färska utgrävningar. Vänder man blicken mot norr tronar Akropolisklippan och Parthenontemplet under Atens oftast blåa himmel.

Strax nedanför Akropolis, i dess sydöstra hörn tronar ett massivt nybygge i glas och betong. Det nya Akropolismuseet är äntligen färdigbyggt, efter år av stridigheter som försenade museet med flera år. Nu inreds museet med tusentals fynd från dels det gamla museet, dels olika lager i Aten där skatter legat nerpackade i åratal och dels nya fynd från de utgrävningar som var en anledning till att vi fått vänta på det efterlängtade museet.

Väldiga lyftkramar transporterar ovärderliga skatter och ingenjörerna och konservatorerna arbetar för högtryck.

- Vi har mycket att tänka på, bekräftar museets chef, arkeologen Dimitris Pantermalis, som guidar oss i de än så länge ödsliga lokalerna.

Museet är ritat av den schweizisk-amerikanske arkitekten Bernard Tschumi och ser ut som ett modernt tempel - högt i tak och med en lång gång som leder fram till trapporna. Längs denna gång skall 200 statyer paradera men lika intressant är synen under våra fötter. Golvet är genomskinligt och under våra blickar växer en by från det antika Aten fram.

- Vi vandrar på historien, konstaterar professor Pantermalis, med berättigad stolthet.

Området är från cirka år 500 före Kristus och hittades i samband med byggandet av det nya museet. På vår promenad upp mot museet och inne dess i entré vandrar vi på ruinerna av flera bostadshus, två badhus och en antik väg som ledde upp mot Akropolisklippan.

- Här har vi symposiet, berättar Pantermalis och pekar på det utrymme som var förbehållet männen.

Här åt de manliga byborna middag och diskuterade dagens begivenheter. De enda kvinnor som tilläts närvara var de som spelade flöjt och dansade för herrarna.

En by för medelklassen

Tusentals fynd från utgrävningarna skall ställas ut i museet men visas nu, i väntan på invigningen, i tillfälliga lokaler intill museet. Just detta område var ett medelklassområde och fynden tar fasta på vardagliga bestyr. En sked gjord av ben, sybehör och hårnålar finns utställda i den monter som presenterar kvinnovärlden.

- Merparten av de fynd som gjordes var väntade. Men att vi skulle hitta flera verkstäder var en överraskning. De många statyerna som föreställer utländska gudar var en annan överraskning. De är en rest från den orientaliska kulten i Aten, säger Pantermalis.

En trappa upp skall de allra äldsta föremålen placeras. Väggarna är täckta av glas från golv till tak och eftersom de vetter mot söder räcker det naturliga dagsljuset till även en molnig dag. Statyerna blir fristående och skall kunna beundras från alla sidor.

En trappa upp ligger även den stora terrass som retat upp invånarna i kvarteret. Arkitekten tycker att två bostadshus framför terrassen skymmer utsikten mot Akropolis och vill riva medan invånarna rasar och anser att tillräckligt många hus redan offrats för att ge plats åt museet.

Konflikter har de facto färgat hela den komplicerade processen bakom museet.

- Alla rättstvister och problemen med utgrävningarna var så jobbiga att många tvivlade på att museet någonsin skulle bli klart, bekräftar Pantermalis som sedan år 2000 jobbat för högtryck, inte minst diplomatiskt, med museet.

En av de grundläggande konflikterna är fortfarande olöst.

Skall Parthenonfrisen bli komplett?

Historien bakom nya Akropolismuseet börjar egentligen på det tidiga 1800-talet då den brittiska lord Elgin med tillstånd av turkarna for iväg med hälften av den ovärderliga Parthenonfrisen. När lorden fick ont om pengar sålde han sin skatt till British Museum som haft den sedan dess.

På 1980-talet försökte dåvarande kulturministern Melina Mercouri förhandla med British Museum om ett återbördande av frisen men fick ett blankt nej. Britterna ansåg att grekerna inte hade ändamålsenliga utrymmen att erbjuda och just detta är anledningen till att beslutet om det nya Akropolismuseet fattades.

Nu har Grekland ett fint museum men om marmorfrisen äntligen blir fullständig är än så länge oklart. Kulturministeriet sköter förhandlingarna.

- Jag är optimistisk men mer kan jag inte säga, konstaterar Pantermalis och ser aningen trött ut.

Två frågor tenderar att vara standardfrågor hos alla dem han möter - den ena handlar om den brittiska avogheten att återbörda den stulna skatten och den andra gäller när museet öppnar för allmänheten. Preliminärt invigningsdatum nu är om cirka ett år.

Parthenonfrisen skall löpa i museets översta våning. I söder har besökaren frisen och i norr själva templet. Montrarna i väggen är färdigt uthuggna och väntar på att fyllas. Arkitekten har även tänkt på att de frisdelar lord Elgin for iväg med skars ut i tunnare upplaga än de block som lämnades kvar. Vad som händer om britterna inte återbördar frisen vill Dimitris Pantermalis inte ens tänka på.

Farlig resa

De frisblock som fanns på Akropolisklippan har klarat av den 400 meter långa transportsträckan från klippan till museet. Den tyngsta vägde 2,5 ton och Dimitris Pantermalis var inte den enda som med bävan följde lyftkranens långsamma arbete.

Nu betraktar vi en jättelik metallåda som majestätiskt seglar genom skyn, från Akropolisklippan mot oss som står högst upp i det nya museet. Lådan visar sig innehålla en omsorgsfullt inpackad staty och Dimitris Pantermalis skiner upp när han ser väktare och tekniker komma ilande för att ta hand om dyrgripen.

- I nya Akropolismuseet återföds våra statyer. Snart har vi allt samlat på ett och samma ställe.

Dimitris Pantermalis är hemma från Thessaloniki, ansedd arkeolog och chef för otaliga utgrävningar i Grekland. Han var 14 år när han första gången kom till Akropolis och synen av Parthenontemplet blev avgörande för hans yrkesval.

- Jag hade aldrig sett något liknande, medger han.

Förutom den jättepublik som förväntas besöka det nya museet skall också arkeologerna ha en möjlighet att arbeta i museet. Fram till dess jobbar Pantermalis och hans team med bland annat två praktiska problem - skall utställningsutrymmena klara sig med enbart dagsljus, vilket man hoppas på, eller behövs också elektriskt ljus? Och hur skall informationen om alla dessa tusentals skatter presenteras, med text på väggen eller på golvet?

ANNIKA HÄLLSTEN

09-1253 232, annika.hallsten@hbl.fi

FAKTA
:: Nya Akropolismuseet ligger intill Akropolisklippan, insprängt mellan bostadshus.
:: Planeringen av museet har pågått sedan 1997. År 2000 utlystes en arkitekttävling som utmynnade i tolv finalister. Det segrande förslaget ritades av Bernard Tschumi och utsågs 2001.
:: Den största konflikten gäller alltjämt delar av Parthenonfrisen som finns på British Museum. Grekerna vill återfå frisen med motiveringen att den ingår i den grekiska nationalskatten samt att den är ett världskulturarv.
:: 40 000 föremål från antikens Grekland skall ställas ut i museet som enligt nuvarande planer öppnas om ett år.
:: Två miljoner besökare väntas årligen till museet.