kultur

Tre affischer ur "Come to Finland", en samlingsbok med gamla finska turistaffischer från 1851–1965.

recension | faktabok

Affischernas underbara Finland

Publicerad: 11/12 11:09 ›uppdaterad: 11/12 11:22

Från ångfartyg med isbrytarassistans till inbjudande sandstränder och blånande insjölandskap. En ny bok om turistaffischer visar på turismens utveckling och modets förändringar.

Come to Finland, Affischer & resor, 1851–1965, Magnus Londen, Joakim Enegren (Ant Simons, 2007)

Axel Gallen-Kallela, som var en nyskapare på många områden, tecknade 1893 en av vårt lands första turistaffischer. Den gör reklam för Imatra, då en europeisk sevärdhet, och i viss mån också för Saima kanal.
Den som litografi tryckta affischen är fylld med information. Här finns hela två bilder av själva forsen (den ena en kopia av konstnärens egen oljemålning), en bild av några kanalslussar och en annan av hotellentrén. Över alltihop leder en järnvägsbro med ett lok som tuffar fram. Dessutom finns en infälld cirkel med en karta över Karelska näset, med S:t Petersburg längst nere och Imatra längst uppe. Mitt på bilden tronar en strålkastare: det var en nyhet att forsens skummande böljor också kunde upplevas i nattlig strålkastarbelysning.
Det kan för en betraktare i dag tyckas att affischen var ganska överbelastad. Men trots att den var i rätt stort format (63 x 45 cm) var den inte avsedd att fungera som det blickfång nutidens enorma reklamer försöker vara. Den var framför allt en informationsbild, som betraktare förutsattes studera med samma noggrannhet som man tittade på de på sin höjd med någon enkel vignjett försedda turlistor och tidtabeller, som dittills varit den enda formen av information för hugade resenärer. Men tiderna höll på att förändras; kommunikationerna utvecklades i snabb takt och turismen tog sina första stapplande steg på väg mot den massindustri den i dag har blivit, och det behövdes bilder för att berätta både om fortskaffningsmedlen och resans mål.

Hela reseberättelser
Gallen-Kallelas banbrytande insats följdes snart upp av andra konstnärer, som mer eller mindre specialiserade sig just på affischtecknandet. En av dem var Alexander Federley (1865–1932), också flitigt anlitad som illustratör och karikatyrist, en annan Oscar Furuhjelm. Båda producerade ännu kring sekelskiftet affischer, ibland kombinerade med tidtabellsinformationer, som försökte tränga in så mycket som möjligt på samma papper. Federleys affisch för direktkommunikationen mellan S:t Petersburg och Stockholm är nästan en hel reseberättelse, börjande med en bild av den finska bangården i S:t Petersburg, sedan av tåget till Hangö, i vars hamn ångaren Wellamo väntar på isbrytarassistans för att ta sig över det vintriga havet till Sverige. En interiör där resenärerna i en trivsam matsal intar sina måltider ger en varm kontrast till exteriörernas vinterkyla.

Båtvägen till Finland
Skulle turister komma till Finland måste det ske med båt, och ångfartygsbolaget FÅA var länge den huvudsakliga arbetsgivaren när det gällde att producera turistreklam. Huvudmotivet var då vanligen fartyget, som gärna framställdes i dynamiskt underperspektiv med den vassa stäven stolt klyvande böljorna och gärna någon ålderdomlig skuta i bakgrunden.
Det var Furuhjelm som bröt den traditionen genom att i stället fokusera på resenärerna: hans stora affisch (80 cm hög och 102 cm bred) från 1909 är en klassiker i genren. Med böljande jugendinspirerade linjer har han tecknat ett tidsenligt reseskrudat par som står på en kaj och studerar FÅA:s tidtabeller medan en av bolagets många ångare stävar förbi ute på fjärden.
Fokuserandet på resandets behagliga upplevelsemöjligheter blev senare tongivande för turistreklamerna, vinkar man inte av sina vänner som befolkar relingarna sitter man själv på en inbjudande sandstrand (Hangö var länge ett viktigt resmål) eller i en blomstrande skogsbacke inför ett blånande insjölandskap.

Välåtergivet, sympatiskt
Hur den finländska turistreklamen har utvecklats berättar en alldeles utmärkt publikation, sammanställd av Magnus Londen med Joakim Enegren och Ant Simons som medhjälpare. Från de tidiga stapplande stegen i Axel Gallen-Kallelas och Alexander Federleys efterföljd förändrades snart både bildinnehåll och tecknarstil i enlighet med turismens utveckling och modets förändringar. Nya resmål blev Insjöfinland och Lappland. Flygtrafiken införde ett nytt element bland färdmedlen, och exotiken accentuerades med folkdräktsklädda flickor och renkörande lappgubbar.
Boken med sitt överflöd av välåtergivna reproduktioner är också en affischkonstens historia. En lång rad drivna tecknare har gett sina bidrag till denna gren av den tillämpande konsten. Redan före kriget framträdde bland andra Ingrid Bade, Jorma Suhonen, Helge Mether-Borgström och Aarne Nopsanen som alla utvecklade ett personligt färgat bildspråk. På 50-talet upplevde affischkonsten talrika framgångar också internationellt, i takt med den finländska designens guldålder. Det är också här som kavalkaden slutar: denna konstgren har mött sitt öde i dagens översvallande informationsutbud där den på papper tryckta bilden som enskilt objekt knappast mera har särskilt stora möjligheter att hävda sig.
Bildkavalkaden ackompanjeras av en i sympatiskt kåserande ton skriven text av Magnus Londen, där han berättar hur hans intresse för turistreklamen väcktes. Den gav upphov till ett omfattande forskningsarbete som också inbegrep illustrerade turistbroschyrer, och ledde till mängder av fina fynd från detta tidigare bristfälligt kartlagda fält. Boken kompletteras av en sakligt formulerad introduktion till affischkonstens historia i vårt land skriven av Ulla Aartomaa, amanuens vid Konstmuseet Sinebrychoff.
ERIK KRUSKOPF
kultur@hbl.fi