**  Tua Ranninens intervju med Kari Mäkinen publicerades i Hbl 5.3.2010 **

Om biskopen för Åbo stift Kari Mäkinen blir vald innebär det rent fysiskt inga större förändringar för honom. Han flyttar bara in i rummet bredvid sitt nuvarande arbetsrum i domkapitlet i Åbo.

De senaste veckorna har varit hektiska tider, med ett stort antal intervjuer i olika medier.

– Det värsta är att man inte hinner tänka. Av nödtvång blir det förenklat och ytligt, suckar Kari Mäkinen, men vänder sedan på problematiken.

– Å andra sidan kan man se att intresset för kyrkan har vuxit och att människor är på riktigt intresserade av religiösa frågor. Väldigt mycket av de frågor som kommit fram har handlat om Gud och om livets grundläggande frågor.

När Kari Mäkinen får frågan vem kyrkan är till för svarar han: - För alla sina döpta medlemmar. Jag flaggar för en bred folkkyrka där ingen är mera värd än den andra. En utmaning är att tala till folk som inte är så införstådda i det religiösa språket så att de känner sig inkluderade. Människors religiositet är ofta skör och sökande, och man hittar inte ord för sin tro. Den visar sig i att man till exempel vill låta döpa sitt barn. Andra igen upplever en stark väckelse och går in i någon av dessa rörelser. Det är också bra.

Välsignar gärna homosexuella

Mäkinen säger att finländarna ofta är blyga att tala om sin tro och håller den för sig själva.

– Men det är illa om alla områden i livet börjar likna konsumtionsmarknaden. Livets grund, relationer och Gud handlar inte om en slit-och-släng-kultur. Ett barn kan inte vänta sig fostrarservice av sina föräldrar och man kan inte plocka ut bara den bit av Gud som tilltalar en själv.

Men varför är gudstjänsten så tråkig?

Kari Mäkinen ler lite.

– Gudstjänsten handlar delvis om att stilla sig och möta det heliga. Men frågan är om prästen tilltalar oss på ett språk vi förstår och om han eller hon har beröringspunkter med den värld människorna lever i. Inte behövs det så mycket action och show. Dels behöver vi riterna, dels måste kommunikationen mellan predikstolen och församlingen fungera. Olika människor behöver olika saker, därför behöver vi också olika slags gudstjänster. Sociala nätverk blir allt viktigare i församlingsarbetet..

Kari Mäkinen är nöjd över att frågan om kvinnliga präster äntligen tycks ha ebbat ut.

– Den kommer att komma upp i marginella sammanhang, men är ingenting som medierna hakar upp sig på längre.

I och med att biskopsmötet förra månaden gick in för att inte välsigna homosexuella par som lever i registrerat partnerskap, utan förordade att präster kan be för dem, tycks luften ha gått ur den frågan också.

– Nu kom vi inte längre än så här. Jag skulle själv gärna ha gått in för välsignelse men ser ingen konflikt i situationen. Också biskoparna tänker på olika sätt. Nu fattade vi ett beslut som vi alla kunde omfatta.

Kari Mäkinen betraktas som en liberal biskop.

Vad innebär det?

– Jag har mycket svårt att placera mig på någon liberal-konservativ axel. Vi lever mitt i stora förändringar och då är frågan om kyrkan skall hålla fast vid och försvara sina positioner, eller gå med i förändringsprocessen och leva i växelverkan med det omgivande samhället. För att göra det krävs en stark identitet och att man vet vem man är, så att man inte ser förändringen som något hotfullt.

Kari Mäkinen anser att ingen i kyrkan sitter inne med hela sanningen, men att det finns olika tolkningar och att man bör vara beredd att lyssna på varandra.

– Sedan urkyrkans tid har det funnits olika synsätt. Det visar att kyrkan är levande. Men man måste hålla sig till de spelregler man kommit överens om, annars fungerar det inte. Lutherstiftelsen är ett exempel på det. Eftersom den inte vill följa den evangelisk-lutherska kyrkans ordning och praxis, är den tydligen på väg bort från den.

Viktigt lära oss avstå

Kari Mäkinen tror att det mångkulturella samhället blir en av de stora utmaningarna för kyrkan.

– Dels kommer det kristna hit som har en helt annan tradition än vad vi är vana vid, men det är bara bra att de rör om lite. Dels splittras kulturen och vi kommer att ha mycket olika behov inom kyrkan. En stor tätortsförsamling ser helt annorlunda ut än en lugn landsbygdsförsamling. Kyrkans medarbetare måste kunna möta de här utmaningarna.

Han ser också att resurserna kommer att minska med åren. Då blir frågan hur stor egendomsmassa kyrkan kan upprätthålla när också personalresurserna minskar.

– Hur vi skall lära oss att avstå är en viktig fråga både inom kyrkan och i samhället. Att minska de ekologiska fotspåren är en del av det. Likaså är fattigdomen och ojämlikheten en viktig utmaning för kyrkan.

För Kari Mäkinen är litteraturen ett viktigt andningshål och han har själv gett ut dikter..

– Att läsa är att hållas vid liv och hållas öppen. Genom litteraturen har jag, som urfinne, också kommit i kontakt med finlandssvenskheten. Christer Kihlman , Claes Andersson , Lars Sund , Henrik och Märta Tikkanen har betytt mycket och av de yngre Kjell Westö . Jag har också haft stor behållning av Erik Wahlströms bok Gud. Den är både rolig och lyfter fram djupa frågor och får en att tänka.

Kari Mäkinen framhåller att han genom kontakterna till Borgå stift insett hur viktigt språket är också i religiösa sammanhang.

– Man måste få tro på sitt eget språk. Därför är det utmärkt att vi lever i ett tvåspråkigt land och att vi har en tvåspråkig kyrka. I och med att mångkulturalismen ökar kan den finländska kyrkan ha nytta av finlandssvenskheten.

Tua Ranninen

09-1253 277, tua.ranninen@hbl.fi