I den anglosaxiska världen är den skola du gått i ditt visitkort i karriären. Privatskolor i stil med Eton är naturligtvis ett kapitel för sig, men det finns en tydlig skillnad mellan skolor som öppnar dörrar till framtiden och skolor som stänger dem.

Skolor som framgångsrecept är ett okänt koncept hos oss - och skolval som karriärhinder ännu mer främmande. Men frågan är hur länge?

I Helsingfors kan man redan nu med god framgång förutspå hur eleverna klarar sig på basis av det område där skolan ligger. Säg mig i vilken skola du går och jag ska säga dig hur dina betyg ser ut, alltså.

Elever i många av huvudstadens skolor har de bästa resultaten i nationella jämförelser, men också de som presterar sämst bor i huvudstaden.

Den här segregeringen beror inte så mycket på att lärarna är sämre eller bättre i vissa skolor, utan på att lågutbildade, låginkomsttagare och invandrare bosatt sig i samma områden. Det här leder i sin tur till att välutbildade och höginkomsttagare skyr området, vilket förstärker differentieringen ytterligare.

Stora skillnader ökar också föräldrarnas intresse för att välja rätt skola för sina barn - och de som har möjlighet flyttar då till områden med gott rykte.

Risken är dessutom att de mest ambitiösa lärarna, som också skulle behövas i de svagaste skolorna, väljer att söka sig till skolor med god renommé.

det nordiska skolsystemet bygger på jämlikhet. Vad jämlikhet egentligen betyder har varierat; från att alla ska få samma undervisning till att alla ges möjlighet att utvecklas enligt sina förutsättningar.

I Sverige anser många att jämlikhetsidealet redan kan anses vara skrotat. Den senaste skolreformen byggde långt på att staten flyttade ansvaret till kommunerna. Det har haft många goda effekter med ökad valfrihet för både lärare och familjer. Samtidigt ser det nu ut som om avståndet mellan eleverna vuxit och svansen av dåliga elever ökat.

Men det kanske mest intressanta är att också de duktiga eleverna tycks ha blivit sämre.

Senast i torsdags dömde det svenska skolverket ut undervisningen i matematik, eftersom det visat sig att många elever saknar elementära kunskaper och lärarna låter bli att följa läroplanen.

Eleverna i Sverige presterar allt sämre också inom läsförståelse och naturvetenskap överlag. Antalet behöriga lärare har dessutom minskat drastiskt och intresset för läraryrket minskat dramatiskt.

Också brittiska erfarenheter tyder på att kvaliteten i hela skolsystemet lider om segregationen tillåts växa alltför mycket.

"Vi vill vrida visarna tillbaka till 1991", kommenterade Per Tjullberg, generaldirektör vid den svenska Skolverket, under ett utbildningsseminarium på Hanaholmen i september. Enligt honom fungerar Finland som ett gott exempel för den svenska skolan.

Våra experter är inte lika säkra. Visserligen är vår skola fortfarande jämlik i internationellt perspektiv, men enligt Venla Bernelius som forskat i frågorna står vi just nu vid ett vägskäl. Går vi in på fel väg är det svårt att vända om - det visar utvecklingen i andra länder.

Om skolan inte kan kompensera en eventuell socioekonomisk barlast går begåvningar förlorade.

Också på högskolenivå hörs bekymrade röster norrifrån, eftersom de stora universiteten i söder verkar samla till sig största delen av den utomstående finansieringen.

När kommunerna nu bestämmer om och hur de ska spara på skolan kommer skillnaderna att accenturas ytterligare. Permitteringar kan få mer dramatiska effekter i en skola där föräldrarna inte har resurser att engagera sig i sina barns skolgång.

Men pengar är lyckligtvis inte allt i skolvärlden. Det finns flera konkreta exempel som visar att det varken är omöjligt eller särskilt dyrt att vända trenden.

Till exempel Ärvings i Helsingfors har genomfört ett skolprojekt som med relativt små medel antas ha lett både till att skolan blivit attraktivare och till att hela bostadsområdets anseende höjts.

09-1253 215, marit.af.bjorkesten@hbl.fi