Sedan snart tre år tillbaka har Eva Biaudet ägnat de flesta av sina dagar och helt säkert många kvällar åt att grubbla på människohandel: slaveri, sexuellt utnyttjande, våld, tvång, ond bråd död. Enligt olika uppskattningar är människohandeln den näst största formen av organiserad brottslighet och omsätter närmare tio miljarder dollar per år. Man kunde bli nedslagen med mindre. Men inte Eva Biaudet, fram till årsskiftet OSSE:s särskilda representant för bekämpning av människohandel.

– Lite sorgsen är jag nog över att vara tvungen att lämna arbetet. Det känns väldigt meningsfullt, intressant och roligt.

Just det, roligt. Men visst:

– Nog blir man ofta cynisk och får en känsla av hopplöshet. Efter två års arbete kom en sådan punkt, och då är arbetsgemenskapen viktig. När man jobbar med politiska frågor är det ju ofta svårt att se konkreta resultat.

Arbetet mot människohandeln går visserligen framåt, men för Biaudet är det klart att det borde prioriteras högre. För det behövs både kunskap och resurser.

–Det är viktigt att varje land arbetar systematiskt och satsar resurser speciellt på att skydda offren. Politiskt är de tyvärr inte en särskilt attraktiv grupp då de saknar makt och inflytande, vilket däremot brottslingarna kan ha. Alla länder har ett ansvar, bekämpningen kan inte outsourcas, säger Biaudet.

Den som trodde att Finland har klara papper när det gäller människohandel kan tänka om.

– För mig var det en ganska stor chock hur mycket människohandel det förekommer också i Finland. Däremot har det visat sig svårt att få några fällande domar i fallen. Ribban ligger extremt högt. Lagstiftningen skulle ge möjlighet till klart strängare tolkning.

Just nu är Biaudet orolig för de offer som lågkonjunkturen kan tänkas skörda.

– Antalet utsatta ökar både i rika och fattiga länder. Också de som lever på pengar som familjemedlemmar utomlands skickar hem drabbas. Och då folk blir desperata tar de större risker. Därför är det helt nödvändigt att också arbeta på att minska efterfrågan på människohandeln. De som köper sex eller anställer en billig hemhjälp har ett riktigt val, vilket man inte kan säga om desperata och utsatta människor.

Biaudet talar länge och engagerat om människohandeln trots att dagens tidtabell redan har spruckit. Men än ska vi tala om den finländska politiken och SFP, där Biaudet har sin politiska hemvist och bakgrund. Försöker man anlägga perspektiv i Wien, OSSE-kontoret, kan man kanske förstå en from förhoppning:

  –Man skulle ju gärna önska att perspektivet skulle vara lite större också i finländsk politik. Ibland glömmer man att tala om det som är verkligt viktigt och kräver långsiktigt arbete. Finland är inte färdigbyggt.

Men klart att transparens och att man kan lita på politiker (läs: valfinansiering) också är viktigt, tillägger Biaudet. I Finland har det funnits en efterfrågan på sådana tjänstemannaaktiga ledare som vi nu har på hand.

– Men pendeln svänger säkert. Jag tror att vi får se mer efterfrågan på ideologisk diskussion och ideologiskt ledarskap.

En läxa Biaudet lärt sig i förskingringen är att den diskussion som förs inom ett parti inte syns särskilt väl utåt. Den bild som syns är ganska förenklad.

– Partierna borde inte vara så rädda för aktiv diskussion och argumentation. Det gäller också mitt parti. Om man inte visar den debatt som förs inom partiet kan man inte heller skapa debatt i samhället. Jag tror att det vore viktigt för SFP och andra partier att inte vara så defensiva.

EU-valet var visserligen en framgång för SFP, men annars har det varit ganska motigt.

– Och när man har motgångar blir man lätt intresserad bara av sig själv. Men särskilt för ett litet parti är det viktigt att vara intresserat främst av allt omkring en, och hur man kan bidra till att skapa ett bättre samhälle. Det är väldigt oattraktivt att jobba med människor som bara är oroliga för sig själva hela tiden. Vem skulle nu orka med det?

För en vecka sedan höll SFP framtidskonferens bakom slutna dörrar. Dit var inte Biaudet bjuden, men det är inte slutna diskussioner i sig hon kritiserar.

– Det är bra att de pratade, de pratade ju åtminstone om framtiden och inte det förflutna. Det är klart att man ska diskutera också sinsemellan, det är jättebra. Nu kunde man ännu ha en diskussion som skulle öppna sig utåt, till exempel genom pamfletter, artiklar och debattinlägg. Då kunde andra också delta.

Själv är Biaudet en av de få SFP:are som mer än sitt parti väcker intresse och stöd också över språkgränsen. Men hon har också väckt känslor inom partiet, bland annat för sitt engagemang mot sexköp och sitt uttalade stöd för Tarja Halonen i andra omgången av senaste presidentval. Själv tycker hon inte att de inre spänningarna inom partiet är något problem. Och frågan om hon inte kunde vara en framtida Messias för sitt parti parerar hon halsbrytande med att i stället börja tala om tvåspråkighet.

– I en tvåspråkig miljö vill man vara mer än språket - jag skulle själv vilja att SFP är mer än språket, det är helt klart. Identiteten kan bestå av många olika saker, det gäller också för partiet. Hos vissa finns en rädsla för att ta in också andra element, och den kan jag förstå. Men för de flesta är tvåspråkigheten helt vardaglig, och svenskan bara en del av identiteten.

Vid årsskiftet löper det treåriga mandatet vid OSSE ut, och Biaudet tänker inte utnyttja möjligheten till förlängning av familjeskäl. De fyra barnen går i skola i Helsingfors och under de närmaste åren skulle det gälla att hålla sig i landet.

Biaudet vidkänns inga framtidsplaner, men gör klart att hon vill vara med om att påverka och forma samhället också i framtiden. I akut meningsfullhet kan det vara svårt att övertrumfa arbetet mot människohandel. I påverkningsmöjlighet är en kontaktyta på 56 regeringar svår att bräda. Men kanske ändå riksdagen .? - Det är lång tid till nästa val, jag vet inte alls hur det blir. När jag åkte trodde jag väl att det är självklart att jag återvänder till riksdagsarbetet, men det är det inte mera. Jag har upptäckt att man kan jobba politiskt också på annat sätt. Men först och främst behöver jag något att jobba med från januari.

I höstas fanns Biaudet bland dem som sökte arbetet som direktör för Kulturfonden. Något inom organisationslivet kanske?

– Det får gärna vara något utmanande och intressant och inte alltför lätt. Och inte alltför svårt. Det är klart att jag gärna skulle jobba med någonting inom mitt eget intresseområde. Men allt är ännu öppet.

Jenny Bäck

09-1253   239, jenny.back@hbl.fi