Yviga gester är inget för statsminister Matti Vanhanen (c) och rösten är monoton när han höjer profilen och kräver rättning i de politiska leden för att rasismen i de ekonomiskt osäkra tiderna inte ska sticka upp sitt fula huvud.

– Statsministern har en mycket viktig roll som opinionsledare. I Finland brukar ministrarna inte marschera på gatorna men jag ställer mer än gärna upp på en medborgartillställning mot rasism, om någon ordnar en sådan.

Vanhanen tycker det är bra att rasism diskuteras. Det tvingar partierna att visa korten.

– I en öppen diskussion kan vi ta tag i också de små nyanserna. Vi får inte tillåta lösa argument. Vi måste förhindra en diskussion i samma banor som i många andra länder.

Vanhanen påminner om hur han inför kommunalvalet fick sannfinländarnas ordförande Timo Soini att definiera partiets linje i utlänningspolitiken.

– Det han sa var i linje med de andra partiernas ställningstaganden, mot rasism och främlingshat. Därför ska partiet inte skuldbeläggas, vi ska hellre stödja partiledningens linje.

För att undvika oklarheter borde partierna enligt Vanhanen tillräckligt ofta berätta var de står även om ingen förändring skett.

– Väljarna ska inte få en illusion om att man kan vara utlänningsfientlig genom att rösta på till exempel sannfinländarna.

Men i kommunalvalet hade många den illusionen?

– Varje parti måste se till att man inte ses som en kanal för rasistiska åsikter.

Samlingspartiets unga målar en bild av okontrollerade strömmar av utlänningar. Vad tycker du om att utlänningar framställs som ett hot?

– Så ser inte världen ut. Man ska inte måla upp skräckbilder av sådant som inte är verklighet. Utlänningar är inget hot, tvärtom är vi beroende av dem. Alla borde inse att Finland behöver mera arbetsrelaterad invandring

Så vi ska inte bygga murar?

– Min vision av Europa är att nationalstaternas gränser blir osynliga. I firandet av 1809, då gränserna mellan nationalstaterna restes höga, är det skäl att inse att trenden nu är en annan. Nationalstaternas roll är inte att resa murar utan rasera dem. I medborgarnas vardag borde inga gränser existera.

Men när minister Astrid Thors (sfp) var i blåsten med liberaliseringen av utlänningslagen fick hon inget stöd av statsministern?

– Hon berättade att hon själv accepterar att vissa förändringar görs i förslaget. Hade hon bett om mitt stöd skulle hon naturligtvis ha fått det.

Vanhanens regering har sparkat i gång ett aldrig tidigare skådat antal förvaltningsreformer och oron för svenskan har varit stark.

– Jag har i mina båda regeringar betonat att vi i förvaltningen måste trygga människors rätt till service på modersmålet. Svenskan som förvaltningsspråk måste tryggas och därför har jag förutsatt att det inom alla sektorer måste finnas svenska förvaltningsenheter.

Hur har det lyckats?

– Rätt bra, trots att konflikter finns. Det som gör det problematiskt är att vi samtidigt förverkligar ett produktivitetsprogram som medför personalminskningar. Det syns i servicen, både på svenska och finska.

Men svenska förvaltningsenheter splittras ju?

– Svenskans fortbestånd hänger inte på enskilda förvaltningslösningar i Österbotten.

Vem har ansvaret för tvåspråkighetens fortbestånd?

– Hela statsledningen. Statsministerns ansvar är speciellt stort.

Samtidigt försämras svenskans ställning?

– Inom statsförvaltningen borde det inte få ske.

Men det sker och kommundirektör Rurik Ahlberg uppmanar statsministern att göra upp ett program för att rädda tvåspråkigheten.

– Mina medarbetare visade mig förslaget men jag har inte närmare hunnit tänka på saken.

Tänker du göra det?

– Det är ett förslag bland andra. Får se. Jag är skeptisk till allt som leder till förväntningar om nya tjänster. Men jag delar Ahlbergs oro för tvåspråkigheten.

Konsumera mera

Den ekonomiska krisen ger regeringen huvudbry men tillväxt och konsumtion är fortfarande målet och skattesänkningarna ett viktigt medel.

– Utan tillväxt har vi ökad arbetslöshet och minskad välfärd. Den tekniska utvecklingen som gynnar miljön stannar upp. Därför bör vi konsumera förnuftigt, köpa service, möbler och bostäder, besöka restauranger och butiker.

Allt färre har möjlighet. Ska de glädjas åt att andra konsumerar?

– Det är viktigt för dem att den stora majoriteten konsumerar så att vi kan upprätthålla servicen. Alla gynnas dessutom av att inflationen stannat upp.

Går vi mot ett nytt klassamhälle?

– Inte i långa loppet, men de som kan utnyttja den globala ekonomins mekanismer kan skapa sig enorma inkomster. De extremt rika är ändå så få så man kan inte jämföra med klassamhället i början av förra seklet.

MARIANNE LYDÉN

09-1253 346, marianne.lyden@hbl.fi