Sexton av sfp:s kandidater i riksdagsvalet valdes ut som lämpliga objekt för en rundlig valfinansiering av stiftelsen för det tvåspråkiga Finland. Varken stiftelsen eller sfp vill ro ut med vilka de är. Man måste inte göra det eftersom ingen av dem blev invald.

- Jag gav vårt förslag med sexton namn men jag tänker inte berätta vilka de är, säger sfp:s partisekreterare Ulla Achrén.

Varför inte?

- Det angår ingen utomstående. Efter att jag gav namnlistan blev det stiftelsens sak. Jag vet ju inte ens om de godkände förslaget, de kan ge pengar åt vem de vill.

Vilken är logiken med att välja ut kandidater som bedöms chanslösa i valet?

- Vi tycker det är viktigt att ge nya förmågor en chans. Det är ju inte de gamla och etablerade politikerna som har det största behovet.

På stiftelsen för det tvåspråkiga Finland berättar man att sfp:s namnlista godkändes som sådan. Mer än så säger varken stiftelsens ordförande bergsrådet Stig Gustavson eller Stig Stendahl, som såg till att pengarna betalades ut.

- Vi tycker inte att det är lämpligt, förklarar Stendahl.

Vad har ni emot en större öppenhet?

- Vi har kommit överens om att vi gör så här.

Hur sfp kom fram till sin namnlista är också höljt i dunkel. Listan har inte behandlats på ett enda av partiets officiella möten.

- Jag satt med på alla arbetsutskottsmötena före valet och där diskuterades det här aldrig, intygar gruppordförande Ulla-Maj Wideroos.

En rundringning till sannolika bidragsmottagare ger varierande resultat. Yle-journalisterna Nils Torvalds och Kenneth Stambej bekräftar utan omsvep att de hör till de utvalda.

- Visst fick jag pengar av stiftelsen men just nu minns jag inte hur mycket det var, säger Torvalds, som också är sfp:s viceordförande.

Han tycker det är problematiskt att man inte vet på vilka grunder urvalet gjordes.

- Nu kan det ha berott på att jag råkar ha rätt färg på ögonen.

Torvalds kollega Stambej är lika ovetande om varför just han valdes ut som en av de sexton.

- De gav 4 000 euro åt mig. Kanske det beror på att de tycker att jag står för rätta saker, men inte vet jag. Det var aldrig någon som tog kontakt.

"Behövde stipendium"

Kulturminister Stefan Wallins medarbetare Carl "Calle" Haglund och Martina Harms-Aalto har båda fått stora summor av stiftelsen.

- Svaret är ja. Jag fick 5 000 euro, säger Harms-Aalto innan Hbl ens hunnit ställa frågan.

Haglund minns att summan han fick skulle motsvara några månaders tjänstledighet från tidningen Papper.

- Det är ingen hemlighet. När de bad mig kandidera behövde jag ett stipendium för att kunna leva. Jag tror det var ungefär 5 000 euro.

Haglund menar att stiftelsen ville stödja yngre kandidater. Tanken var att folk skulle få cirka 2 000 euro. Den summan fick Martina Malmberg, fullmäktigeordförande i Ingå. Också Marianne Österberg, kandidat i Helsingfors, vill minnas att hon fick 2 000 euro.

Martin Renlund, också han kandidat i Helsingfors, minns inte hur mycket han fick. Tillräckligt var det ändå inte.

- Ulla Achrén ringde och frågade om jag har stora utgifter och så fick jag mellan 2 000 och 4 000 euro. Det var säkert av den här stiftelsen, men det täckte bara en bråkdel av vad allt kostade så det blev nog dålig smak av det hela.

"Nalle" frikostig

Varken Antonia Wulff eller Maria Björnberg-Enckell fick pengar av stiftelsen men Björnberg-Enckell kunde trösta sig med ett bidrag på 5 000 euro direkt av Björn Wahlroos.

Thomas Rosenberg blev erbjuden kampanjbidrag utan att veta varifrån pengarna kom men tackade nej. Han bekostade sin kampanj själv. Det gjorde också Marie Allen.

- Ingen sa att det finns en stiftelse. Jag skulle ha sökt pengar därifrån om jag vetat, säger hon.

Nästan utan pengar var folktingssekreterare Stefan Svenfors.

- Inte hade jag några pengar att sätta på valet. Det är klart att jag hade tagit emot om någon hade erbjudit.

SONJA HELLMAN

09-1253 264,sonja.hellman@hbl.fi

MARIANNE LYDÉN

09-1253 346, marianne.lyden@hbl.fi