På torsdag eftermiddag är hon klädd i gyllene jacka. Runt handleden och i de små knappörhängena lyser samma röda färg som i det hjärtformade halsbandet. Hon kunde heta Noor - solljus: ett vanligt irakiskt flicknamn. Det är så hon önskar att vardagen skulle vara - ljus. Men hon heter något annat och alla måndagar, tisdagar, onsdagar, torsdagar, fredagar, lördagar, söndagar - alla dagar - håller hon sig inomhus i sin hyreslägenhet så mycket hon kan.

Sedan början av december lever Noor på flykt i sitt eget hemland. Hon har bott här sedan hon var fyra år, gått i skola i Åbo och vuxit upp med lekkamrater och hemmaliv som alla andra. Tills hon fyllde 13 fick hon vara en vanlig liten flicka, därefter blev det hårda bud.

– Då skulle jag börja täcka håret med slöja och klä mig som det anstår en muslimsk tonåring. Om jag ville ha jeans måste jag bära kjol ovanpå och om jag hade slöja skulle jag ha lång kjol.

Hotar alla

Det var Noors pappa som smällde Koranen i bordet och började föreläsa om tro och kultur.

– Han gör sådant nummer av småsaker. Han säger att jag inte får ha högklackade skor för att de klapprar mot trottoaren och lockar män att vända blicken efter mig.

Men Noors pappa säger så mycket mer. Han säger att han ska skära flickan i små bitar bara han får tag på henne. Orsaken är att hon har en pojkvän och att hon har lämnat hemmet utan lov av sin far.

I det här skedet gråter Noor.

– Han har sagt det så många gånger att jag drömmer att jag vaknar och att han sitter på min sängkant med en kniv i handen. Då drar jag upp täcket över ansiktet och försöker sova vidare.

Noor har en lägenhet som hon fått via socialtjänsten på sin nya hemort. I januari började hon studera för att bli merkonom, men måste sluta när hemligheten om hennes skolgång röjts.

Noor har en spion på hemmaplan: en av hennes systrar bor fortfarande hemma. Hon ringer Noor i smyg. Därför vet Noor att hennes pappa vet var i landet hon bor. Och därför är en ny flytt under planering.

Litar du på din syster?

– Hon skulle aldrig svika mig. Pappa vet att jag har en pojkvän. Dödshotet gäller också honom. Dessutom har pappa hotat kidnappa min pojkväns systrar och det har gått så långt att den familjen har ansökt om besöksförbud.

Ständigt påpassad

Under hela sin tonårstid har Noor inte fått gå till butiken på egen hand.

– Jag har alltid följts av någon av mina systrar eller av min lillebror.

De hårda buden har gällt också studier. På ett enda villkor fick Noor börja utbilda sig.

– Om alla vi systrar började samtidigt och gick i samma klass. Också det blev möjligt först efter att vår äldsta bror fick pappa övertalad. Nu har pappa tvingat min äldre syster, som är 21, att avbryta studierna.

Vad säger dina syskon om din pappas krav?

– De tycker att han gör fel, men när det gäller pojkvän är mina bröder strikta. Om de ser att jag är förälskad uppmanar de mig genast att gifta mig.

Första gången Noor fick nog av förbudet mot vanliga finska vardagskläder och smink var hon 15 år. Då åkte hon hemifrån och stannade borta i tre dagar. Men när hon hörde hur dåligt hennes mamma mådde återvände hon.

– Pappa slog mig och ville veta var jag hade varit. Han hotar inte bara med att döda mig, utan också med att göra min mamma och min storebror illa. Och bara för en sådan man som kommer från en kultur där man kan göra så här är en hel familj splittrad och utan möjlighet till ett liv tillsammans. Han borde skickas till något annat europeiskt land och få förbud att vistas såväl i Irak som i Finland. Det önskar jag.

Noors mamma har tagit ut skilsmässa på grund av våldet. Hon är omgift och bor nu utomlands.

– Pappa har sagt att hans kontakter kommer att döda både mamma och storebror.

Här brister Noor i gråt igen.

– Min enda önskan är att få gå i skola och sedan skaffa familj med man och barn. Jag vill bara få leva normalt utan hot om våld, det räcker mer än väl.

ANNIKA RENTOLA

09-1253 278, annika.rentola@hbl.fi