Niklas Tallqvist
Farväl. Anna Kocharov och Natalia Kocharova ska snart ta farväl. Mamma och katt åker till USA för att återförenas med familjens pappa, medan dottern Anna blir kvar i Europa.

Invandringspolitik

"Finland välkomnar inte ens utbildade"

Publicerad: 01/01 18:09 ›uppdaterad: 02/01 08:43

De är precis det som Finland säger sig vilja locka. Högt utbildade, språkkunniga och arbetsvilliga. Men familjen Kocharov har fått nog av diskrimineringen och den eviga kampen mot myndigheterna.

Natalia Kocharova är trött. Hon har inte sovit på hela natten när hon packat och stressat inför flytten till USA. Nu sitter hon på Helsingfors-Vanda flygplats och väntar på att gå ombord på flyget till Frankfurt. Dottern Anna Kocharov är fullt upptagen med att försöka få in 17-åriga katten Tom i hans resebag, men möter istadigt motstånd.

Pappa Leon Kocharov flyttade till Denver redan i början av november och nu följer Natalia och Tom efter. 27-åriga Anna, som forskar i Bryssel, ska följa sin mor till Frankfurt och sedan återvända. Men om resten av familjen alls ska återvända till Finland är oklart. Leon har arbete i Denver till slutet av april, sedan är allt öppet igen.

Fjorton år har familjen bott i Åbo. De kom från USA 1994 när han blev inbjuden som besökande professor i rymdfysik vid Åbo Universitet och har stannat sedan dess, hela tiden i hopp om att det ska vara bestående. Men varken Natalias eller Leons jobb eller uppehållstillstånd har blivit permanenta och nu orkar de inte längre försöka i Finland, utan siktar utomlands.

- Vi hade planerat att stanna. Vi köpte lägenhet och bil. Min man fick hela tiden löften om en fast tjänst men det blev aldrig något av det, säger Natalia.

Krävde samma lön

Hennes man hade 16 korta kontrakt på elva år innan han fick veta att det plötsligt inte fanns pengar att betala honom längre. Därefter arbetade han i två år utan lön. Sammanträffande eller inte, men problemen kom efter att han krävt samma lön som finländska forskare, ett krav som för tillfället behandlas i domstol. Också Natalia har fått finansiering av Finlands akademi för sin forskning inom nanokemi, men motigheterna både inom universitetsvärlden och med myndigheterna har fått henne att tröttna.

– Vi har inte en gång under den här tiden fått känna oss avslappnade och bekväma. Vi har jobbat hårdare än de flesta andra – för ingenting tydligen.

En liten seger fick hon strax före jul då Högsta förvaltningsdomstolen dömde att utlänningsverket gjort fel då de förkastade hennes ansökan om medborgarskap. Tvisten handlar om vem som har rätt att intyga att en sökandes språkkunskap är tillräcklig och Natalia Kocharova fick rätt. Det innebär att utlänningsverket nu måste behandla hennes ansökan på nytt.

– Det är ju alltid angenämt med en seger. Alla har varit förvånade för ingen trodde att jag har en chans, säger hon och reser sig. Klockan börjar bli mycket och papper, biljetter, väskor och katt samlas ihop. Mor och dotter ställer sig i kön för att checka in. För hur länge vet Natalia inte.

"Flytta inte hit"

Nästa dag när jag träffar Anna i familjens hem i Kråkkärret i Åbo är det i en stämning av uppbrott.

– Mamma brukar alltid städa efter sig när hon reser någonstans, men nu bara flydde hon, säger hon.

På köksbordet står en rad medicinburkar och överst på en pappershög ovanpå soffbordet tronar boken Living in the US. Anna har just fått ett meddelande från sin far att mamma och katt har kommit välbehållna fram till Denver och hon är lättad. Oron över föräldrarna har varit tung hela hösten.

– Om en utlänning någonsin frågar mig om han eller hon ska flytta till Finland så kommer jag att säga absolut inte, säger Anna på sin goda svenska. Hon är magister i handelsrätt från Åbo Akademi och håller som bäst på med en licentiatavhandling om EU och högt utbildade invandrare.

Hon ger inte ett dugg för påståendena om att Finland skulle välkomna utbildade invandrare.

– Kanske man vill att de kommer för att arbeta och sedan reser bort. Men man glömmer att det inte är arbetstagare som kommer, utan människor. Man kan inte bara ta, utan man måste också ge dem något: möjligheten att leva här. Mina föräldrar har det lättare än många, min pappa har ett så gott rykte inom universitetsvärlden att han kan få nytt jobb utomlands.

Anna Kocharov är övertygad om att familjen hade haft det bättre om de stannat i USA då för fjorton år sedan.

– Mina föräldrar hade helt säkert fått specialistjobb, och jag hade kunnat gå på något stort och känt universitet.

Besvikelsen över familjens öde är tydlig:

– Jag förstår inte varför de gav mig medborgarskap om de inte vill ha min familj. Säg hellre rakt ut att vi vill inte ha er så att inte människor slösar bort sin tid.

 
SANNA KARLSSON

09-1253 248, sanna.karlsson@hbl.fi