Lika värda. Barn och vuxna, Samuli och Juuso, är lika värda.
- I skolan ska maktmedel användas lika litet som på andra arbetsplatser. Tänk om chefen skulle tvinga dig stå i skamvrån och skicka hem en lapp till frun eller mannen om du varit olydig!

• bilder

Lågstadiet i Halmeniemi blev byskola

Glädjens pedagogik gav byskolan frist

Publicerad: 02/06 23:45 ›uppdaterad: 03/06 00:30

Kommunpolitikerna stängde lågstadiet i Halmeniemi. Men föräldrarna vägrade att ge upp och Finlands första fria byskola föddes.

Mitt emellan Kouvola och S:t Michel, i vackraste Insjöfinland ligger kommunen Mäntyharju. 32 kilometer från centrum men bara några kilometer från gränsen till Karelen ligger de så kallade östra byarna. Sjö efter sjö avlöser varandra, sen bara skog. Enstaka hus och vägvisaren: Halmeniemen vapaa kyläkoulu.

Skylten ser mera ut som om den ledde till ett hippiekollektiv än till en finsk byskola. Men detta är inte vilken skola som helst. Här trotsade man politikernas spariver och införde glädjens pedagogik.

Inne i skolan har man just avslutat det dagliga morgonmötet där dagens händelser gås igenom och alla kan berätta om sina tankar. Nu råder koncentrerad tystnad.

Men vi ser inga räta pulpetrader, ingen lärare bakom sin kateder. En elev sitter och knäpper på sin gitarr, en har dragit ut pulpeten mitt på golvet och räknar intensivt matematik, några har bildat en grupp tillsammans med läraren Riitta Laine. Föreståndaren Juuso Juurikkala ordnar papper. Vid datorn sitter byaföreningens (Halmeniemen alueen kehitysyhdistys) ordförande Matti Christensen. Riitta Marttinen och Milja Vainikkala ser ut att ha mest brått, de packar för dagens utflykt som går till en fårfarm i närheten.

Frysen måste tömmas

- Sommarlovet börjar och vi måste tömma frysen, konstaterar mammorna som jobbat gratis i skolköket hela vintern.

- Egentligen finns det jobb bara för en men vi har roligare tillsammans, säger Marttinen och Vainikkala.

All denna aktivitet i Halmeniemi borde egentligen inte finnas. Personerna som jobbar här får ingen lön, skolan får inga bidrag av stat eller kommun. I Halmeniemi har man trotsat ekonomins och samhällspolitikens lagar. Vägrat att finna sig i beslutet att stänga byns skola.

- För att vi anser att byn och eleverna behöver sin skola. Många familjer har flyttat till Halmeniemi just för att byskolan finns, säger Christensen.

Då han och de andra byborna kämpade mot kommunpolitikerna för två år sedan fann de en försvarare.

Skrev insändare

- Jag hade fått nog av Storhelsingfors. Sagt upp mig, gjort mig av med allt och köpt en nedlagd skola i Mäntyharju vid Pieni Pyhävesi och tagit vårdledigt då en baby föddes i familjen. Då jag läste om skolstriden i lokaltidningen kunde jag inte annat än att börja skriva insändare, säger Juurikkala.

Han är läraren som gjorde ett pionjärarbete i Vanda på 90-talet, I Ilolan koulu utvecklade Juurikkala och lärarkollektivet en alternativ pedagogik som väckte mycket uppmärksamhet.

- Så kom då byborna med en delegation, minns Juurikkala det första mötet med Halmeniemiborna.

Han avbröt sin självvalda flykt från jobb och stress och gick med på att arbeta ett år utan lön mot bensinpengar och vård för babyn. Christensen grundade byaföreningen för att kunna börja samla in pengar och köpa skolfastigheten. Det var 2005 och omvärlden skakade på huvudet åt pionjärerna.

I dag tittar de på varandra och konstaterar att företaget var möjligt för att det fanns en ansvarig eldsjäl och en aktiv stödförening.

Men nu blir det paus i funderingarna. Hela sällskapet ska förflytta sig till fårfarmen. Alla är med utom Sini och Iiris. Vi söker och finner änglalika toner i ett förrådsrum. Sini Hukkanen och Iiris Vainikka,tolv och elva år sitter uppkrupna på ett bord och sjunger till en bandspelare.

Det är Idolsvinnaren 2005, Ilkka Jääskeläinen med brodern Heikki som framför låten Tuhat yötä. Flickorna sjunger och prövar ut lämplig koreografi. Alla som följde med Idolstävlingen kommer ihåg tragedin då Heikki föll ut och tvillingbröderna skildes åt. Ilkka vann hela tävlingen men har aldrig gjort karriär i huvudstadskretsarna. Här i Mäntyharju är bröderna stora.

- Tyvärr har vi aldrig haft möjlighet att se och höra Ilkka och Heikki sjunga "live", men vi hoppas, säger flickorna i förrådsrummet i Halmeniemi.

Nu bär det av med flera bilar i rad. Vi är ensamma på den sandiga byvägen. Asfalten tar abrupt slut just före skolan. Byggnaderna vid sommartorget är ännu tillbommade.

- På somrarna är det annorlunda, då får man se upp för alla "volvon" och "bemare", säger Christensen. Vi befinner oss i en av landets mest sommmarstugtäta kommuner.

Framme hos Anneli Ahtiainen startar de vuxna korvgrillning och plättstekning medan barnen ägnar sig åt fåren och de nyfödda lammen. Eloveena vistas ännu på "BB" och visas upp genom en glugg. Mobilerna plockas fram och Eloveena kommer att bli skärmsläckare på många datorer i byn.

- Jag jobbade i tio år som kokerska i skolan och har så ledsamt efter barnen. Ännu i dag vill jag bara gråta då jag kommer ihåg den tiden, säger Ahtiainen.

Detta är en av de sista skoldagarna före sommarlovet och barnen springer omkring som yra kalvar i gröngräset. Men stämningen vid de vuxnas kaffebord är tryckt. Entusiasm och övertygelse finns kvar, men ingen är beredd på ett tredje år utan lön.

Enskilda sponsorer har hjälpt till, vårens auktion gav pengar för de sista två månaderna. Men i längden är det ohållbart. Anhållan om att få bli en privatskola har lämnats in till undervisningsministeriet, men minister Sari Sarkomaas (saml) svar låter vänta på sig.

- Om vi får rätt att fungera som privatskola får vi statligt stöd och kan fortsätta att utveckla pedagogiken, säger Juurikkala.

Ett år jobbade han helt utan lön men 2007 är Juurikkala anställd på projektpengar från Jyväskylä universitet som vill ha teoretiska ramar för glädjens pedagogik. En studerande skriver också en pro gradu-avhandling.

Familjer flyttar in

- Om vi blir privatskola kan ingenting hota oss, flera familjer är på kommande bara vi kan ge besked om framtiden, säger Christensen.

Han kommer också från Helsingforstrakten, lämnade sitt jobb på ett it-företag i centrum av huvudstaden och flyttade ut till landet.

- Jag känner otaliga människor som gärna skulle flytta ut, lämna metropolstressen. Men det är svårt om landsbygden utarmas, skolor stängs och det inte finns jobb, säger Christensen som själv jobbar som it-konsult på distans.

Enkla lekar är roliga

Barnen återkommer från djuren och vi tar alla en utflykt till forsen som brusar en bit bort. Världens enklaste och roligaste lek tar vid. Man kastar en kvist i vattnet på ena sidan bron och rusar sen till andra sidan för att se kvisten flyta förbi.

Sommaren står för dörren och barnen är lyckligt ovetande om skolans synnerligen osäkra framtid.

Om den stängs i höst finns närmaste lågstadium på 30 kilometers avstånd. Det blir långa resor för eleverna som bor utspridda runt sjön Korpijärvi.

- Om bara undervisningsministern skulle ta emot oss så att vi får berätta om vår verksamhet, suckar Halmeniemiborna.

Juuso Juurikkala berättar om glädjens pedagogik, som är en inhemsk alternativ pedagogik med influenser av summerhill och freinet.

- Elever ska inte behandlas som en flock utan som jämställda individer. Skolan är barnens arbetsplats. Vilken vuxen skulle till exempel gå med på att stå i räta led ute i regnet och marschera in på sitt jobb då chefen ger tecken?

Vi vuxna måste lära oss att lyssna så att vi hör det verkliga budskapet, inte bli sårade om en elev använder fula ord.

- Det är ju ett rop på hjälp: "Hör på mig, se mig"!

Allas skola

Juurikkala säger att skolan måste vara allas. Viktiga frågor behandlas på demokratiska stormöten, inte genom order av läraren.

Som till exempel då ingen lärare röt och gav order under matpausen i Vandaskolan.

- Det blev förstås kaos. Köttbullarna flög i väggarna men vi sade ingenting.

Så småningom började missnöjet växa bland eleverna. Det var inte trivsamt att äta.

- Då sammankallade vi stormöte och sade att var och en har ansvar för sitt eget ätande. Sen var det aldrig något problem.

I glädjens pedagogik gör varje barn upp sin egen studieplan. Några pojkar skrev in fotboll varje dag, hela dagen.

- Den första regndagen ville de sitta inne och läsa eller räkna men jag bara visade på deras studieplan. De gjorde gärna upp en ny, berättar Juurikkala.

I Halmeniemi har det varit lugnare än i Vanda. Och teorin för glädjens pedagogik börjar nu vara klar att användas också på annat håll i landet.

Camilla Berggren

FAKTA

I Halmeniemi har man formulerat några goda råd för dem som inte vill acceptera att deras skola stängs:

• Ge inte upp genast, streta emot och argumentera.
• Om skolan ändå stängs: Kom ihåg att Finland har läroplikt, inte skolplikt. Ta vara på rätten att ordna hemundervisning.
• Sök eldsjälar som är redo att jobba på talko.
  Bilda förening. Då kan man ordna penninginsamlingar och köpa skolhuset.
  
• Sök sponsorer.
  
• Satsa på en alternativ pedagogisk inriktning och anhåll om rätt att bli privat skola.