- De inkomstpolitiska helhetslösningarna fungerade någorlunda bra under Sovjettiden, säger EK:s ordförande Antti Herlin.

Då kunde metallindustrin förlita sig på att den hade en jämn avsättning för sina produkter på marknaden i öst medan skogsindustrin såg till att det kom exportintäkter från väst. Och blev det problem med exporten kunde man fixa till det med ändrade valutakurser.

Nu är läget ett annat.

Enligt Herlin passar centrala avtal väldigt illa ihop med den tilltagande globaliseringen.

- Nu behövs en avtalspolitik som beaktar skillnaderna mellan branscherna och där besluten fattas närmare arbetsplatserna.

För arbetsgivarna i EK är det viktigt att få satsa på individuella och sporrande löner.

Antti Herlin är inte nöjd med utfallet i höstens och vinterns avtalsförhandlingar.

- Lönerna steg alltför mycket, säger han.

De första industriavtalen som gjorde i början på sommaren var enligt Herlin redan dyra men ännu värre blev det när den offentliga sektorn pressade fram fem procents årliga förhöjningar.

Senare under vintern steg lönehöjningarna inom den privata sektorn till sex procent.

- Alla vet att det inte kan fortsätta på det viset. Lönepåslagen syns i priserna, inflationen tilltar och beskattningen skärps.

Antti Herlin är överraskad över att fackledarna först nu har insett vilka faror som sammanhänger med lönekonkurrensen.

Kvinnlig chef

EK:s styrelse utsåg i går Eeva-Liisa Inkeroinen till ny direktör för EK:s arbetsmarknadssektor. Hon är nu biträdande direktör och tillträder den nya posten i början av juni. Seppo Riski som har varit arbetsmarknadsdirektör sedan 1998 pensioneras i sommar.

Eeva-Liisa Inkeroinen kommer att ha ett smalare uppdrag än företrädaren. När de centrala uppgörelserna har begravts är EK:sarbetsmarknadsdirektör inte längre arbetsgivarnas huvudförhandlare.

- EK kommer att ha en koordinerande roll i avtalsförhandlingarna i framtiden, säger Inkeroinen.

NILS-ERIK FRIIS

09-1253 246, nils-erik.friis@hbl.fi